Sluta banta – och gå ner i vikt

Glöm pulver, sopp- och grapefruktsdieter. Mattias Svensson slutade banta och gick ner i vikt. Faktiskt.

–?Jag anser att jag är en ganska smart person, ändå föll jag för varenda ny mirakelmetod och gick på myten om att det går att bli smal på ett par veckor. När jag till slut insåg att det inte går att lura kroppen och bestämde mig för att sluta motarbeta den, rasade kilona av mig.

Mattias viktnoja började med en förflugen kommentar från en kusin när han var fyra år.

–?Han pekade finger och kallade mig ”fläskmage”. Det var första gången jag tänkte på min kropp och hur jag ser ut, berättar han.

Visst, han var mullig om magen, men inte tjock. Ändå etsades kusinens retsamma ord in i Mattias medvetande som ett av hans tidigaste minnen. Han växte upp och blev en rundnätt ung man som kände att det vore trevligt att bli av med några kilo. Första gången han aktivt bantade var i tvåan på gymnasiet.

– Jag tog en fastekur och kände mig jätteduktig när jag hade gått ner några kilo. Kompisar kommenterade och det var en härlig belöning, säger han.

Men kilona kröp snart tillbaka och Mattias körde nya svältkurer som funkade tills hungern tog överhanden. Han satt ordentligt fast i jojo-träsket och intalade sig själv att han åt rätt, motionerade mycket och följaktligen måste ha både kraftig benstomme och fel på ämnesomsättningen.

Mattias fick riktiga problem när han efter utbildningstiden i Lund flyttade till Stockholm. Han skippade gymkort för att det var för dyrt och slutade cykla för att staden kändes för stor och biltrafiken för tajt. Samtidigt började han äta allt mer och onyttigare.

Han köpte choklad, hamburgare och pommes frites så fort han väntade på en buss eller tunnelbana och använde mer och mer fett i matlagningen.

När han vägde in på drygt 100 kilo, insåg han att det var dags att göra något.

– I vanlig ordning chockbantade jag ner mig till 93 kilo, men sedan tog det stopp.

En manlig bekant hade köpt Viktväktarnas brevkurs och Mattias bestämde sig för att haka på.

– Jag tog en rejäl titt på mina levnadsvanor och insåg att jag fick i mig större delen av dagens energibehov redan till frukost. Viktväktarna fick in mig på rätt spår och lärde mig att det bara handlar om ”energi in” och ”energi ut”. Vikten rasade av mig när jag åt rätt mat och rörde på mig mer. Jag blev förvånad över hur enkelt det var.

Efter ett år med brevkursen, körde Mattias sin egen version. Han släppte viktnojan och unnade sig att äta allt, fast inte hela tiden. På nio månader försvann 20 kilo. Som lägst vägde han 72 kilo, nu har han hittat rätt och väger 80. Han är snygg, smal och ser alldeles ”lagom” ut. Ändå är han enligt BMI-indexet precis under gränsen för övervikt.

– Jag är i gott sällskap. Brad Pitt och Tom Cruise är också för tunga i förhållande till sin längd. Och Arnold Schwarzenegger lider av fetma, säger han och skrattar.

Inspirerad av sin egen viktresa skrev han boken ”Peta inte i maten!” (Timbro), som är mer en ”avprogrammeringsbok” för seriebantare än en quick fix-manual.

– Det finns inga snabba lösningar. Jag började samarbeta med kroppen istället för att betrakta den som en fiende som ska motarbetas. Nu ser jag till att njuta av min kropp och maten jag stoppar i den, säger Mattias.

Vad är det viktigaste du lärt dig?

– Att det inte är McDonalds eller Cloettas fel om jag är tjock. Det är jag som väljer vad jag äter och vilket liv jag lever.