”Jag försöker ignorera blodsmaken”

1 av 5 | Foto: Krister Halvars
Kropp & Hälsas reporter Johanna Björklunds är taggad.
HÄLSA

På Svenska hälsocampen får deltagarna träna upp flåset i en tuff hinderbana. Men hur jobbig är den, egentligen? Martin Lidberg tar pulsen på Kropp & Hälsas träningsreporter.

Efter att ha tillbringat ett par dagar på Svenska hälsocampen och hört deltagarna berätta om den jobbiga hinderbanan de utsattes för bestämde jag mig för att anta utmaningen.

Häng med när Martin Lidberg tar pulsen på Kropp & Hälsas reporter.

Jag är lite nervös när Martin Lidberg visar in mig i gymnastiksalen på Rättviks skola. På golvet är hinderbanan utgjord som en stor cirkel. Det finns koner, plintar och häckar uppställda och på vissa ställen ligger rockringar och mattor utspridda. Det påminner om idrottslektionerna i skolan. Det här kan väl inte bli så tufft, tänker jag. Men när Martin förklarar hur hinderbanan är uppbyggd tänker jag om. Fyra varv där jag ska hoppa över plintar, krypa under häckar, springa med vattenfyllda plastdunkar, zickzacka fram mellan koner. Varje runda avslutas dessutom med tio armhävningar, situps, upphopp och sprint på plint.

– Rekordet ligger strax över sju minuter. Det klår du väl? säger Martin.

Jag lyfter på en av de vattenfyllda plastdunkarna som jag ska springa med över golvet och känner mig tveksam.

– Kom igen nu, skriker Martin.

Första varvet känns lätt till jag kommer fram till upphoppen. De dödar mina ben och när jag ska vidare till nästa runda är hela kroppen stel och osmidig. När Martin påminner mig om att jag bara är på andra varvet inser jag att det här kommer att bli att bli jobbigare än jag räknat med. Att släpa på de där vattenfyllda dunkarna känns inte alls lika enkelt som första gången. Men Martin springer vid sidan av med klockan i högsta hugg och fortsätter peppa.

– Du har riktigt bra tid nu, håll i det här så klarar du rekordet.

Självförtroendet suger i sig av hans snack och jag biter ihop för ett tredje varv.

De där tjocka madrasserna som jag tyckte var lite löjliga första vändan känns nu som att jag springer i sirap. Andningen blir mer och mer ansträngd och jag slänger ur mig ett "aargh" i ren frustration.

– Bra jobbat, efter det här är det bara ett varv kvar, hojtar Martin bredvid.

Han påminner mig om att rekordet fortfarande är aktuellt. Och det hjälper.

Den sista vändan minns jag inget av. Bara att jag koncentrerade mig på att tiden tickade på. Det är lustigt att det kan vara motiverande när någon springer intill och skriker siffror.

När jag är i mål räknar Martin ut min maxpuls* medan jag koncentrerar mig på att återfå en normal andning. Och på att inte kräkas.

Adrenalinet pumpar och jag lever på det ruset i timmar efteråt. Det är nyttigt att få se hur bra, eller dålig, ens kondition verkligen är. Och vilken kick det är att jobba mot klockan. Utan Martins pepp hade jag antagligen gett upp efter tredje vändan. Men det finns alltid lite kvar att ge, det gäller bara att ignorera blodsmaken i munnen.

Och rekordet då? Japp, det slog jag. Med ett par sekunder.

FAKTA

Träna efter din puls!

För att kunna pulsträna behöver du veta din vilopuls och maxpuls. Vilopulsen visar hur bra din kondition är. Den får du fram genom att räkna ut antal slag per minut som din hjärta slår när du är avkopplad. Enklast är att mäta den direkt när du går upp på morgonen. Maxpuls är det högsta antalet slag per minut vid maximal ansträngning. Det är individuellt och har inget med din fysiska kapacitet att göra. Pulsträning innebär att man använder pulsen som referens vid konditionsträning. Beroende på vilken effekt du vill ha av din träning kan du välja att ligga på en viss puls.

Det här är hälsocampen

Svenska hälsocampen är en del i Aftonbladets Viktjakten och baseras på TV4:s serie ”Bröllopsform”. Under en vecka i oktober kämpade ett 20-tal personer för att komma i form med rätt kost och träning. Samtliga deltagare som är medlemmar i Viktklubb, har fått ett träningsprogram av Martin Lidberg och ett kostprogram.