Jenny fixar drömvikten – utan att kunna träna

"Det viktigaste är att aldrig ge upp!"

1 av 3 | Foto: Privat
Före Som mest vägde Jenny 80 kilo och mådde inte alls bra.
HÄLSA

Jenny Erdogan är en av sex personer som synts för Viktklubbs annonser under året. Hon är, 35 år och har haltat i hela sitt liv. Med begränsad rörelseförmåga har inte träning varit ett alternativ på vägen till ett lättare liv. Men det stoppade inte Jenny i hennes viktminskning. Snart ska hon genomgå en höftoperation och efter det är inte smal-jeansen långt borta.

Jenny föddes för tidigt och drabbades av både benröta och sjukhusjukan som spädbarn. Följden blev en trasig höftled och hon blev den tredje svensken som fick utföra en benförlängning. I hela hennes liv har Jennys rörlighet varit inskränkt.

– Själsmässigt har jag alltid velat röra på mig. Framförallt har ridning, jogging och dans lockat, berättar hon.

Men de träningsformerna är uteslutna alternativ för Jenny.

Fokus på kost

För cirka två och ett halvt år sedan började Jenny gå med stödkrycka. Det var ungefär vid den tidpunkten som kilona började krypa uppåt, sakta men säkert. Som mest vägde hon 80 kilo och mådde inte alls bra.

– Jag testade att räkna kalorier och dra in på onyttig mat, men det var svårt att kontrollera. Då bestämde jag mig för att börja med Viktklubb.

Eftersom inte mycket kunde förändras vad gäller träning blev det främst fokus på maten. Jenny började äta regelbundet, med högst tre till fyra timmar mellan varje mål.

– Innan Viktklubb åt jag mycket av fel mat och jag åt för stora portioner. Nu äter jag mindre och mer varierat. Den gamla hederliga tallriksmodellen fungerar verkligen allra bäst, säger hon.

En metamorfos

Kostförändringen gav resultat. I dag, ungefär ett och ett halvt år efter starten med Viktklubb, väger hon 73 kilo. Hon är ett levande bevis på att en viktnedgång inte kräver hård träning.

– Jag strävar givetvis efter att röra på mig mer och gör så gott jag kan.

På sin höjd klarar Jenny av kortare promenader, försiktig hemmastyrd pilates och lugn cykling på motionscykeln.

Men en stor förändring är på väg att ske i Jennys liv. Någon gång i vår ska hon genomgå en operation och få en höftprotes.

– Det blir en enorm förändring, som ett helt nytt liv.

Hon är nervös men entusiastisk över operationen. Hon beskriver det som en ”total metamorfos”.

Viktmålet är 63 kilo. Det hoppas hon nå under hösten 2009. När operationen är gjord är det enormt mycket rehabträning som gäller. Och simning.

– Det är ett mål jag har – att kunna simma ordentlig.

Den mentala biten

Hon vägde 63 kilo en gång. Hon minns den tiden väl, för hon har aldrig mått så bra. Men hon poängterar att hon inte vill gå ner för snabbt i vikt. Ett lugnt tempo gör livsstilen mer hållbar, tror hon. Det mentala måste ju hänga med i kroppens tempo. Det är då man får resultat. Därför sätter hon upp små delmål hellre än stora mål. Ett halvt till ett kilo i veckan, det tycker hon är realistiskt.

På en galge i hennes rum hänger smal-jeansen som en tyst peppning varje gång hon tittar på dem. Hon har tre jeans som hon kallar för ”Tripp, trapp och trull”. De största jeansen passar inte längre, de ligger hoppvikta i garderoben. I dag har hon på sig trapp-jeansen, de passar perfekt. Hon ser fram emot när hon får lägga även dem på hyllan.

– Det viktigaste är att aldrig ge upp. I bland är det svårt, man har sina dalar. När viktminskningen stannar av är det lätt att strunta i allt. Då brukar jag visualisera målet framför mig eller ta mig en titt på smal-jeansen. Det får gå långsamt i bland, det är okej, bara man inte ger upp.

Och Jenny, hon ger nog aldrig upp. Med eller utan stödkrycka tycks hon formligen flyga över livets olika hinder.

Namn: Jenny Erdogan

Ålder: 35 år

Bor: Stockholm

Yrke: Assistent på Apoteket

Längd: 168 cm

Startvikt: 80 kg

Vikt nu: 73 kg

Målvikt: 63 kg

FAKTA

Jennys tre bästa tips:

1.”Ät regelbundet! Om jag väntar sex timmar mellan målen händer ingenting med vikten. Men kör jag på tre-fyra timmar emellan så går viktnedgången jättebra”.

2.”Det är viktigt att sova ordentligt. Då fungerar i varje fall min förbränning bättre”.

3.”Variera maten och belöna dig själv när uppnår ett delmål. Vi är dåliga på att belöna oss själva. I stället för att vänta på beröm från någon annan – ge beröm till dig själv!”