Klockan tre på natten tog hon en taxi till närmaste dygnet runt-öppna McDonald’s – för att köpa glass.
– Jag trodde att jag skulle dö om jag inte fick socker, säger Gunilla Sahlin, 29, som i dag tagit sig ur sitt svåra beroende.
Som treåring stod hon i mammas skafferi och åt florsocker med sked direkt ur paketet. Suget efter socker har alltid funnits där och ledde till att hon utvecklade ett beroende som under 20 år dominerade hennes liv.
– När jag var glad, ledsen, stressad – oavsett känslotillstånd var socker lösningen.
”De mörka åren”, som hon kallar dem, började kring 2003.
– Då hade jag tappat kontrollen totalt, säger Gunilla Sahlin.
Hon åt sötsaker från morgon till kväll, ibland mitt i natten.
– Jag ökade hela tiden min toleransnivå. Jag kunde äta brutalt mycket socker. Hela tiden behövde jag mer för att få den där kicken. En sockerorgie slutade först när jag somnade eller fick ont i magen.
Hon levde som singel och ingen hade insyn i hennes vanor.
– Jag hade vänner så klart, men blev mer asocial. Jag kunde avbryta för att gå hem och äta.
Ätandet var skamligt och Gunilla blev expert på att dölja. Åt hon ute med kompisar valde hon förstås en rätt från menyn – och en söt dessert på det.
– Då hade jag varit på toa och tryckt i mig godis tre gånger. Jag hade alltid godis i väskan, till och med i träningsväskan, säger Gunilla Sahlin.
Bakom kulisserna hopade sig problemen. Sötsaker gick före räkningarna.
– Det gick till inkasso några gånger, men jag hann alltid styra upp det i sista sekund. Sen lånade jag pengar av pappa. Jag var precis som en som ska ut och köpa droger!
Godisintaget gav 20 extrakilon på vågen och det var det som fick henne att till slut ta tag i problemen. Med GI-dieten gick hon ner i vikt – men mådde ändå inte bra.
– Jag gjorde alla rätt och höll kosten – men i mitt huvud kretsade allt ändå kring socker. Det var en fruktansvärd kamp, säger Gunilla Sahlin.
Vändpunkten kom när hon hörde talas om sockerberoende – och gick en kurs.
– Jag hade ju trott att jag var en dålig människa. Och att jag var ensam. Så det var underbart att träffa andra. Inget kunde chocka dem, inte ens när jag berättade hur jag plockade upp godis ur soporna. Gemenskap är nog mitt viktigaste verktyg.
Vid det laget hade hon också träffat sin nuvarande man.
– Man kan säga att vi är en ”match made in heaven”. Han är diabetiker och äter samma mat som jag, säger Gunilla och skrattar.
För även om livet har slutat vara en daglig kamp, så måste hon fortfarande ge akt på kosten. För att inte trigga i gång sockersuget håller hon en ”nollnivå” på alla kolhydrater utom grönsaker, vissa mejeriprodukter och bär.
– Men det finns ingen ”quick fix”. Jag tar en dag i taget. Jag säger inte att jag aldrig mer ska äta sötsaker, utan att jag inte ska göra det i dag.
Vad är fest för dig i dag?
– Åååh, det är att gå på restaurang och äta skaldjursbuffé! Och sörmländska ostar till efterrätt.
Sedan tillägger hon:
– Men livet är ju så mycket mer än bara mat och socker!
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer