Carina, 49, kör nio Vasalopp – på en vecka

En ensam målmedveten kvinna i träningskläder med stavar i ­händerna på en sandstrand i ett närmast snöfritt Skåne. Carina Hammarstrand pustar ut innan hon säger:

– Jag hävdar alltid att jag är en genomförare och inte en tävlingsmänniska som alla tror. Det är helt enkelt så att jag tycker att det är roligt att sätta upp mål.

Den blytunga dimman har gett upp för stunden och avlösts av blå himmel och bländande vintersol. Utanför Ängelholm sträcker sig sandstranden mil efter mil mot Kullaberg. Det har inte fallit någon snö att tala om över Skåne. Det borde vara ett problem för Carina men hon understryker att det inte är det.

– Klart att tekniken blir lidande men jag lyckas få ihop ett 30-tal mil i alla fall och styrkan har jag, säger hon.

Snart ska hon åka till Mora för att klara av Vasaloppets nio mil, inte en gång som de flesta nöjer sig med utan nio gånger under en extremvecka. I början deltog hon bara i ett lopp varje år. Men 1996 firade hon sin femte klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet under ett år) med att avverka TjejVasan, Öppet spår och Vasaloppet.

Carina Hammarstrand tränar mycket, men poängterar att hon absolut inte är fanatisk. En timme sex dagar i veckan blir det i snitt, ungefär. Det finns många entusiastiska motionärer som  tillbringar mycket mer tid på gymmet eller motionsslingan. Samtidigt erkänner hon med ett skratt att hennes mål däremot är extrema. Att åka nio Vasalopp under en vecka är en prestation, att göra det år efter år är världsunikt.

– Någon annan kvinna är inte i närheten i alla fall och vad jag vet ingen man heller. Finns det någon där ute får han väl hojta till, säger Carina.

Som tur är har hon i flyg­ingenjören Ernst funnit en livspartner som delar idrottsintresset. De träffades i samband med det kinesiska Vasaloppet, jodå, det finns ett sådant också. Åtta minuter över åtta den åttonde augusti 2008 slog de till och gifte sig – talet åtta är mycket positivt laddat i Kina. Viljan att utmana sig själv fysiskt har de gemensamt men den tar sig olika uttryck. Carina beskriver sig själv som en person som älskar att träna men är mindre road av tävlingar. Ernst är motsatsen, han tävlar i varje läge men vill helst inte träna så mycket.

Carina kan inte låta bli att skratta högt när hon berättar om sin make.

– Tack och lov har han haft extremt flyt med generna, det är knappt att han behöver träna, säger hon och fortsätter:

– Det är värst för honom själv, ibland blir jag orolig när jag ser hur han tar ut sig. Han är helt enkelt enormt idrottsfixerad.

För hennes egen del väcktes intresset till liv sent och drivkraften var ovanlig. Det var tidigt 1980-tal och Carina Hammarstrand gick vårdlinjen på gymnasiet hemma i Ängelholm. Hennes stora dröm var att bli sjukgymnast. Problemet var att intagningskraven var så svåra att uppfylla, det krävdes högsta betyg i alla ämnen. Carina har aldrig sportat och hennes svagaste punkt var skolidrotten.

– Jag beslutade mig helt enkelt för att komma i superform. Den där femman i gympa var så betydelsefull för mig att jag var beredd att göra allt för att få den.

Planen lyckades och i dag är Carina sjukgymnast. Utanför Ängelholm driver hon sin verksamhet i ett stort företagskomplex med integrerat hotell. Under en hektisk period skötte Carina stora delar av verksamheten och hade ett 50-tal anställda, det blev för mycket. Nu ansvarar hon bara för sig själv och konstaterar att det räcker bra. På väggarna i hennes mottagningsrum hänger minnen från alla Vasaloppen. Startlappar och medaljer, medaljer och startlappar.

Carina beskriver sig som en livsnjutare, hon gillar whisky. Är ingen utpräglad renlevnadskvinna, men hon sköter sig. Nyttig kost, bra sömn och inte minst klok träning ger henne möjlighet att vara både livsnjutare och vältränad. Dessutom blir hon fortfarande bättre. Förutom åt skidåkning ägnar hon sig hängivet åt löpning, cykling, simning och styrketräning. Löpningen är i och för sig ett sorgebarn och den där 21 år gamla maratontiden kommer hon aldrig att slå eftersom knäna sviker.

– Dåliga knän har jag i släkten dessvärre, så fort jag slarvar kommer värken, säger Carina och ser fundersam ut.

Den stora hemligheten är annars att undvika skador och sjukdomar. En 20 år lång, obruten svit av genomförda Vasalopp är bevis för att hennes metod fungerar. Carina Hammarstrand lyssnar på kroppen. Små mål och vardagsmotion är något hon förespråkar för andra och själv praktiserar.

– De flesta bestämmer sig för det omöjliga och blir så grymt besvikna då det inte funkar. Gå i trapporna, cykla till jobbet, gör lite varje dag.

Inte en enda gång har hon tvingats avstå ett Vasalopp på grund av en rejäl förkylning eller en sargad hälsena. Det svåraste för en elitidrottare är inte alltid själva prestationen.

– Att hålla sig hel och frisk är en talang i sig. Det jobbar jag mycket med.

Som svar på frågan om något lopp varit extra jobbigt, om hon varit nära att bryta, skakar hon energiskt på huvudet och nämner sedan istället en norsk skidtävling som hon brukar delta i. Banan går över fjällen och vid det här tillfället rasade en snöstorm.

– DET var jobbigt, säger hon med eftertryck och lägger till:

– Men ett Vasaloppet går ju i skogen där det inte blåser, aldrig några problem.

Men hur känns det att spränga gränserna? För de flesta skulle det säkert vara lite motigt att vakna dagen efter ett Vasalopp bara för att köra ett till, och ett till och ett till …

– Inte alls! Vasaloppsveckan är en underbar blandning av skidåkning, härliga möten och massor av vila och god mat. Livet kan inte bli bättre än att få vara med om den underbara målgången nio gånger i rad!