Hanna Lindblad: ”Dansen är passion & ren lust”

Namn: Hanna Lindblad.
Ålder: 33 år.
Gör: Dansare, sångerska, musikalartist. 
Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm och radhus i Göteborg. 
Familj: Kille, två bonusbarn, 16 månader och 6 år, mopsen Daphne. 
Bakgrund: Ledande roller i musikaler som ”Singin’ in the rain” och ”Sugar – i hetaste laget” på Oscarsteatern. Var med i Melodifestivalen 2010 och 2012. 
Aktuell: Med huvudrollen Alex Owens i ”Flashdance” på Chinateatern i Stockholm.
Foto: MIKAEL GUSTAVSEN
Namn: Hanna Lindblad.
Ålder: 33 år.
Gör: Dansare, sångerska, musikalartist.
Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm och radhus i Göteborg.
Familj: Kille, två bonusbarn, 16 månader och 6 år, mopsen Daphne.
Bakgrund: Ledande roller i musikaler som ”Singin’ in the rain” och ”Sugar – i hetaste laget” på Oscarsteatern. Var med i Melodifestivalen 2010 och 2012.
Aktuell: Med huvudrollen Alex Owens i ”Flashdance” på Chinateatern i Stockholm.
HÄLSA

Konkurrensen är stenhård och Sveriges scener få. Men Hanna Lindblad har lyckats. Hon är en av Sveriges mest framgångsrika dansare. Just nu spelar hon huvudrollen i ”Flashdance” på Chinateatern.

– Passionen till dansen vinner över självkritiken. Jag kanske inte alltid har haft den bästa koreografin, men det är ju lusten som driver mig, inte att vara bäst.

Text: VIKTORIA HANSÉN

 Foto: MIKAEL GUSTAVSEN

Stylist: ELIN ZETTERLIND MILLERUD

Hår & makeup: ANNA FRID

Vi småspringer över Östermalmstorg, Hanna balanserar vant på de skyhöga klackarna.

– De här, de är som tofflor, säger hon när jag frågar om det inte känns lite vingligt.

Det är eftermiddag och lite småkyligt, Hanna har just avslutat ett träningspass.

– Jag är verkligen vråltröstig, säger hon och den karaktäristiska östgötskan slår igenom när hon uttalar ”vrål”.

Det är hemtrevligt att hänga med Hanna. Att vi har otur och fiket vi siktat in oss på just ska stänga gör inget. Jag småjoggar gärna ett kvarter till tillsammans.

– Jag glömde sminket hemma, men jag har alltid med mig ett knalligt läppstift så det ordnade ju sig ändå. Ett fint läppstift är allt du behöver, det kan rädda alla situationer, säger hon och skrattar åt livsvisdomen hon just levererade.

Självdistansen är självklar hos Hanna och när jag ringde en danskollega till henne före intervjun för att fråga vem Hanna egentligen är blev det direkta svaret: ”En person som har sjukt bra humor, som kan berätta extremt roliga grejer hon varit med om och skratta åt sig själv.”

Äntligen hittar vi ett kafé som ska hålla öppet och vi pustar ut vid ett bord med utsikt över gatan. Folk passerar på gatan utanför på väg hem från jobbet, Hanna får äntligen sitt aloe vera-vatten och snart kommer vi ner i varv.

Sedan några månader spelar Hanna rollen som Alex Owens i 80-talsklassikern ”Flashdance” på Chinateatern i Stockholm. En roll som hon visste om i tre år innan repstart, men inte fick berätta om för någon.

– Aaahg, det var hemskt säger Hanna och klöser med naglarna i bordsskivan. Alex Owens har varit en drömroll för mig länge och jag blev ju så himla glad att jag ville berätta för alla.

Tajmingen kunde inte vara bättre, just nu är hon i sitt livs form, både fysiskt och mentalt.

– Det är en ganska krävande roll, jag står på scenen hela tiden och får aldrig tappa fokus. Men det är bara att trycka på play och åka med! Jag fick manuset i handen samma dag vi började repa, och då var det bara åtta veckor kvar till premiär. Det är ovanligt att man får manuset så sent, och det var en utmaning kan jag säga.

Men det är just utmaningar som Hanna går i gång på.

– Jag har funderat på det där. Vad hade jag gjort om jag inte dansat? Kanske hade jag varit friidrottare ... fast nej, jag gillar ju inte att tävla. Det är utmaningar jag diggar! Och dansen är en passion, ren lust.

Så länge hon kan minnas har hon dansat. Varifrån drivet kommer vet hon inte, ingen i familjen har haft ambitioner att bli artist. Som barn hoppade Hanna i sin mammas högklackade pumps och satte upp shower tillsammans med sina syskon och kompisar.

– Jag växte upp i Motala, och utbudet var ju inte så där jättestort om man var intresserad av dans. Man fick helt enkelt hitta på eget, säger Hanna.

Det var när hon var nio år som hon definitivt bestämde sig för vad hon ville göra i livet. Vid ett Londonbesök med familjen såg hon musikalen ”Cats”.

– Snacka om aha-upplevelse när jag förstod att man faktiskt kan jobba med det här.

Sedan såg hon Karl Dyall (som hon spelar mot i ”Flashdance” i dag) och Petra Nielsen i ”Fame” på Chinateatern och blev ännu mer övertygad.

– Jag minns att jag läste i programbladet att Karl Dyall och Petra Nielsen gått Balett­akademien i Göteborg. Där ska jag också gå, tänkte jag.

Och så blev det.

Men redan som 11-åring undervisade hon yngre barn i dans, och när hon gick i sjuan höll hon aerobicpass för niorna på skolan.

– Jag vet, visst var det lite modigt när man tänker efter.

Men på den tiden tänkte hon inte att hon var modig. Hon ville bara dansa, och drivkraften var större än självkritiken och blygheten.

– Jag är tacksam att jag växte upp då – det fanns inga Iphoner och ingen Youtube. Den enda dans jag såg var på MTV när Rick Astley gick loss. Det gjorde att jag inte hade någon prestationsångest. Jag hade säkert en urdålig koreografi men det visste ju inte jag, jag gjorde det av ren glädje och det kan jag sakna lite i dag. På den tiden fanns det inte en tanke på om jag dög eller inte.

Dansen räddade henne från den värsta osäkerheten som tonåring. Hon fick självförtroende av att dansa och av att göra sin grej.

– Ibland hör unga tjejer med dansdrömmar av sig till mig och för mig är det viktigt att kunna peppa och säga att det är möjligt, att man faktiskt kan jobba med det här.

Men det är klart att branschen är stentuff. Sverige är också relativt litet och scenerna är få. Det är många som vill ha samma jobb.

Varför har du lyckats?

– Jag är väldigt driftig. Det har jag fått från mina föräldrar som båda är egna företagare. Jag är glad att jag fått växa upp så och blivit van att ta tag i saker själv. Du kan inte räkna med att andra ska göra saker åt dig. Att vara artist är att driva sin egen verksamhet och det är du själv som är produkten.

Ett styrkeprov på att hålla många bollar i luften var föreställningen ”Showgirl” som Hanna själv producerade. Det började med att hon tittade i almanackan och insåg att oktober såg lite tom ut. Så tänkte hon ut en show hon skulle vilja göra och sen började hon ringa till teatrarna för se om någon hängde på. Men nej, inget napp.

– Då gör jag väl det själv då, tänkte jag.

Sagt och gjort. Hanna satte ihop showen och sålde in den till ett gäng teatrar i Östergötland. (”Jag har världens grymmaste publik hemma i Motala, jag älskar att uppträda där.”) Sen fixade hon alla scenkläder och körde dessutom turnébussen själv.

– Jag är ganska duktig på att hålla fokus, att lägga energin på det som faktiskt ska göras och inte slösa energi på det som är onödigt.

Snarare är det så att Hanna blir stressad när hon har för lite att göra. Det är därför hon trivs som bäst när hon är i repetitionsfas och jobbar upp till sexton timmar om dagen.

– Jag älskar det! Det är så kreativt och intensivt, då får jag in bra rutiner. När premiären är över blir det så otroligt tomt, då blir jag ensam med ansvaret och alla tankar, allt jag borde göra och alla måsten. Då kan jag känna en press och hanterar jag inte den kan jag bli lite smådeppig.

Fastän dansen är det hon lever för har det såklart hänt att hon tappat lusten och inspirationen. Då måste hon fråga sig varför hon dansar egentligen.

– Jo, för att det är så jäkla kul! Jag får aldrig glömma det. Det är ju bara jag som kan ta mig ur en sådan där svacka, det gäller att ha tankarna på rätt plats. Stress påverkar ju också kroppen negativt och det gäller att lyssna på den. Lyssna när hormonerna snackar.

Hur är det att ha kroppen som arbetsredskap?

– Jag kan ju inte direkt stänga dörren till jobbet och gå hem, jag bär ju med mig kroppen och måste hela tiden tänka på vad som är bäst för den. Som nu när vi var i fjällen, jag älskar att åka skidor men jag undvek det eftersom skaderisken är så stor.

Du är ju också ganska avklädd på scen. Hur känns det?

– Visst blir det mycket fokus på kroppen och då är det skönt att veta att jag är vältränad. Men det allra viktigaste är att jag är tillräckligt vältränad för att klara prestationen. Det är inte en helt enkel ekvation det här med mat och träning. Det gäller att hitta balansen för att få det att funka smärtfritt i vardagen. Nu vet jag vad som får mig att må bra, till exempel fasta rutiner och mycket att göra.

Just nu är Hanna väldigt lycklig i sin relation, hon har drömrollen och allt flyter på. Ändå kan hon tvivla på att hon duger.

– När jag fick veta att jag skulle vara på ert omslag tänkte jag automatiskt ”Ska jag fasta i två dagar nu?” Men alltså allvarligt ... näää, det tänker jag inte, jag är jättefin som jag är. Det är viktigt att skjuta undan sådana negativa tankar och inte värdera dem.

Hon tar tag i flaskan med aloe vera-drycken och vrider och vänder på den.

– Är det socker i den här? Det skiter jag i i dag. Jag borde inte dricka kaffe heller men ja, ja, man måste få njuta också.

Wellness enligt Hanna

EN GRÖN DRINK OM DAGEN

Gå till grönsaksdisken i affären och välj allt som är grönt och ekologiskt, till exempel broccoli och grönkål, och tryck ner det i en mixer. Jag gillar när det är knallgrönt, ingen frukt ska det vara. En grön drink är det bästa man kan börja dagen med, då blir jag inte sugen på en massa tjafs utan håller mig mätt och frisk.

NÄRA VÄNNER

Att träffa familjen och mina nära vänner är själslig treatment för mig. Det är viktigt att ha människor omkring sig som man får energi av. Det är inget man ska ta för givet, utan sådana relationer får man se till att vårda.

KLUBBA HELA NATTEN

Jag bara älskar att gå ut och dansa till svinbra musik.

RESA BORT

Så fort jag får en lucka över i schemat försöker jag resa. Att se något nytt, äta god mat och möta en ny kultur är inspirerande och utvecklande. Dessutom är det så skönt att komma hem, man blir så tacksam över det man har.

Stark & välbalanserad Hannas 3 bästa övningar

1. Stå med parallella höfter. Tårna ska peka rakt fram. Dra in magen och undvik att svanka. Dra upp benet och håll i det.

Gå ner i ett utfall. Fortsätt att hålla magen spänd för att träna coremuskulaturen.

Fortsätt upp och ställ dig på tå, eller i relevé, som det heter på dansspråk. Den här rörelsen stärker vaden och rumpmuskeln.

”Den här övningen är jättebra för balansen och kanon om man vill gå snyggt med raka ben i coola klackskor.”
 

2. Lägg dig som på bilden, höftbrett isär med benen och fötterna rakt fram. Händerna ska vara i höjd med öronen.

Försök att sträcka ut dig på raka armar. Håll bryggan några andetag. Det här blir en jättestretch för hela magmuskulaturen och stärker samtidigt baksidan av låren och rumpan.

”Jag tycker att man som vuxen är alldeles för lite uppochner.

Det är bra att få blod till huvudet, det lugnar tankarna. Den här övningen gjorde jag varje dag när jag tränade inför ’Flashdance’. Superbra för hållningen!”
 

3. Börja i yogaställningen hunden. Stå höftbrett isär med fötterna, fäll fram överkroppen och ta stöd mot golvet med raka armar. Pressa upp stussen och låt kroppen bilda formen av ett uppochnervänt V.

Kom ner till en hög planka på raka armar. Håll rumpan parallell med golvet och undvik att puta med den. Häng inte på armarna utan känn kontakten med skulderbladen. Rotera fram armarna så att armbågarna pekar bakåt. Gör sedan en armhävning och låt samtidigt höger knä möta höger armbåge.
”Den är ganska tung den här övningen, men det är en jättebra styrkeövning.

Rumpan får jobba ordentligt och du får stark mage, för att inte tala om armarna!”