”Som man frågar får man svar”

Mia Törnbloms krönika i Wellness nummer 7

1 av 3
Om man aldrig ställer några intressanta frågor...
HÄLSA

Jag blev kontaktad av en journalist för en tid sedan, hon ville göra en längre intervju med mig för ett radioprogram som skulle handla om mitt arbete. Jag var förväntansfull, det kändes lyxigt att få möjlighet till ett längre samtal med intressantare frågeställningar än vad som är möjligt i till exempel i tv eller i radio några minuter.

Vi hade stämt träff och jag ser en kvinna som lite vilset letar efter rätt ställe, jag skyndar fram för att möta henne, men när jag närmar mig känner jag olustkänslor komma smygande, jag slår genast bort dessa och påminner mig om att ha ett öppet sinnelag. Vi tar i hand och jag känner hur hon studerar mig upp och ner och upp och ner igen på det där osköna sättet som i regel följs av någon form av bedömning. Hon tar upp sin bandspelare och intervjun börjar.

– Du är väldigt kort!

– Eh, ja 1,65 svarar jag väluppfostrat, trots att det så tydligt inte är en fråga.

– Jag har läst lite om dig och förstår att det är många som inte gillar dig, säger hon, och det är omöjligt att missa att hon är en av dem.

– Ja, precis som med alla människor som syns i media finns det så klart människor som har åsikter om mig, svarar jag mesigt.

– Vad har du dåligt samvete för?

Äntligen kom det en fråga, tänker jag, och svarar:

– Jag försöker undvika att ha dåligt samvete eftersom det inte leder någonstans.

Jag känner tydligt att hon är missnöjd med mitt svar så jag försöker förklara lite tydligare:

– Vi kan ta min farmor, jag har inte hälsat på henne tillräckligt ofta den senaste tiden och visst kan jag vältra mig i dåligt samvete men det blir ju rätt självupptaget, hon hjälps inte ett dugg av mitt dåliga samvete, det är bättre att jag anstränger mig för att komma dit och när jag är där vara i stunden med henne.

Nu försöker jag möta hennes blick men hon tittar bort.

Sen fortsätter ”intervjun” med påståenden som: ”Det syns inte att du har knarkat!” , ”Du har väl aldrig en dålig dag!”, ”De du knarkade med måste ju störa sig på att det går så bra för dig nu!”.

Men till slut kommer det äntligen en fråga:

– Vad tycker du om att bli intervjuad?

Den besvikna delen av mig vill svara:

– Intervju!? Du har ju för fan bara påstått en massa saker som visar vad du tycker och tänker.

Men vad hade det lett till? Jag hade inte vunnit någonting och då glömmer jag ju att jag för länge sedan bestämt mig för att sluta vara småsint och göra andras inventeringar. Men jag måste påminna mig om hur jag vill vara för jag glömmer ibland. Så jag svarar:

– Det beror helt och hållet på vilka frågor jag får.

Mia Törnblom