BARA HIMLEN SER PÅ

Namn: Emelie Forsberg.
Ålder: 26. 
Född: Härnösand. 
Bor: Tromsø i Norge. 
Gör: Springer och åker skidor. Elitidrottare sedan ett år tillbaka. Har ett uppehåll i sina biologistudier för att satsa på idrotten. 
Familj: Mamma och storasyster.  
Blogg: runnersworld.se/blogs/emelieforsberg/
Foto: GUSTAV GRÄLL
Namn: Emelie Forsberg.
Ålder: 26.
Född: Härnösand.
Bor: Tromsø i Norge.
Gör: Springer och åker skidor. Elitidrottare sedan ett år tillbaka. Har ett uppehåll i sina biologistudier för att satsa på idrotten.
Familj: Mamma och storasyster.
Blogg: runnersworld.se/blogs/emelieforsberg/
HÄLSA

Hon hade aldrig hört talas om skyrunning.

Ett år senare var Emelie Forsberg, 26, världsmästare i terränglöpning på hög höjd.

Framgångsreceptet? Hon fortsätter att njuta av livet och fattar bara lustfyllda beslut.

– Jag älskar att springa i bergen, men tänker inte kompromissa bort allt annat jag gillar i livet för det, säger Emelie Forsberg.

Text: Frida Anter

 Foto: Gustav Gräll

Hon kom från ingenstans och började omedelbart sopa banan med sina konkurrenter. Härnösandstjejen Emelie Forsberg, 26, gick från att vara en nybörjare inom bergslöpning, skyrunning, till att bli världens bästa – på bara ett år. Under sitt första år med sporten kammade hon hem vinsten i hela VM-serien

i skyrunning. Under 2013 har Emelie stått på prispallen i samtliga 20 lopp hon har sprungit. Vinst blev det i alla utom fyra.

– Första säsongen var det ingen som visste vem jag var, men förra året var det annorlunda. Det fanns mer förväntningar på att jag skulle vinna. Men om jag känner press påminner jag mig själv om att jag gör det här för att jag tycker att det är så roligt. Jag älskar att vara ute bland bergen, säger Emelie Forsberg.

Cyklar till fjället

Kärleken till fjällen har inte bara påverkat Emelies val av idrott. När det var dags att välja universitet för drygt två år sedan var närheten till fjällen ett kompromisslöst krav.

Valet föll på Tromsø i Nordnorge.

– Jag hade länge drömt om Tromsø, men aldrig varit här. Jag visste att det fanns gott om berg och kände en del friluftsintresserade människor som bor här.

Här, bland fjällen och fjordarna, delar Emelie ett hus med några vänner. Staden ligger på ön Tromsöya och är Nordnorges största med sina knappt 57 000 invånare. På behändigt avstånd från bostaden ligger fjället Flöya dit Emelie brukar cykla för att springa några timmar så gott som dagligen. Här finns ”Fjellheisen”, en linbana som på fyra minuter tar passagerarna upp.

Men den som vill ha extra motion skippar linbanan. En av dem är förstås Emelie Forsberg. Hon undrar vad som blir bäst att göra nu när hon har reporter och fotograf i släptåg och vänder sig till oss.

– Inom skyrunningserien tävlar jag bland annat i vertikala kilometer och då är loppet 1 000 höjdmeter. Upp till Flöya härifrån är det inte ens en tredjedel av den sträckan, så det är inga problem, säger Emelie.

Hon får det att låta som en väldigt enkel promenad. Men snart inser vi att vi ska följa en brant och lerig sluttning för att ta oss uppför berget. Emelie pratar på och går i rask takt med ett leende på läpparna. Vi svarar knapphändigt och kippar efter andan. Med jämna mellanrum stannar hon till och väntar in oss.

Till slut kommer vi i alla fall upp och där väntar belöningen. Utsikten över Tromsöya, fjällen och fjordarna är slående vacker.

Lusten är nyckeln

Vanligtvis tränar Emelie sex dagar i veckan. Hon har ingen tränare utan sköter upplägget på egen hand. Det brukar bli 1–2 snabbare pass på 40–90 minuter och 4–5 längre pass varje vecka.

– Om jag tröttnar på att träna själv finns det ett gäng duktiga skidåkare som brukar träna här. De har väldigt strukturerade träningspass och låter mig hänga på om jag vill.

Har man inte lika mycket spring i benen kan man ta linbanan upp.
Har man inte lika mycket spring i benen kan man ta linbanan upp.

Emelie aktar sig för att planera för mycket kring sitt idrottande. Både när det gäller träning och tävling. Lusten till löpningen och bergen tror hon är nyckeln till framgångarna. Därför är hon noga med att ta det steg för steg och lyssna på kroppen. Sedan lägger hon upp träningar och tävlingsplan därefter.

– Jag tror att man kan tappa motivation och inspiration om det blir för schemalagt. Jag vet vad jag behöver få in i träningen och tar det när det passar mig bäst. Jag gör inte så många rena styrkeövningar, men har några att ta till om jag känner att det behövs.

De dagar då lust och energi är spårlöst försvunna försöker Emelie att ta det lugnt tills balansen är återställd. 

– Hittills har jag aldrig varit skadad trots att jag tränar så mycket. Många elitidrottare skadar sig flera gånger per år och jag tror att det delvis beror på deras schemalagda träningspass. De lyssnar inte på kroppen utan kör bara på.

Något annat som Emelie har reagerat på är att många löpare ligger på svältgränsen, vilket för med sig att man har lättare att bli sjuk och drabbas av benskörhet.

– Det finns nog de som inte tycker att jag beter mig som en riktig atlet. Vissa veckor händer det att jag stannar hemma. Jag vilar upp mig, äter kanelbullar och dricker varm choklad. För mig går det att kombinera med mitt sportande.

Hittade hem

Emelie springer milen på 36 minuter, men det är de långa turerna i kuperad terräng som hon vill ägna sig åt. Hon har hållit på med friluftsliv sedan 15-årsåldern, men det är under de senaste sex åren som intresset för löpning i varierad terräng växt sig allt starkare.

När hon började med trail- och bergslöpning våren 2012 var det som att hitta hem idrottsmässigt. Traillöpning innebär löpning i terräng, på naturstigar. Hon vann flera tävlingar på en gång och fick en plats i Salomons internationella trailteam.

Framgångarna fortsatte och hon bestämde sig ganska snart för att ta ett uppehåll från biologutbildningen och satsa helhjärtat på löpningen.

– Sedan dess har det bara gått bättre och bättre. Men jag är fortfarande noga med att säga att jag tar det tävling för tävling.

Den dagen hon inte njuter av att springa längre så slutar hon.

– Jag tycker att det är väldigt roligt att tävla, men det är inte det som driver mig. Om tio år är det alla turer när jag får uppleva vackra ögonblick i bergen som jag kommer att minnas. Stunder i naturen då jag utvecklas och testar mina gränser. Det är det jag vill fokusera på.

Emelie avrundade löparsäsongen 2013 storstilat. Hon deltog i det extremt tuffa trailloppet Diagonales des Fous på vulkanön La Réunion strax utanför Madagaskar i Östafrika. Loppet är 163 kilometer långt och för Emelies del pågick det i 31 timmar och 29 minuter.

Det gav vinst i damsenior­klassen. Loppet gick tvärs över ön och innebar sammanlagt 9 000 meters klättring vid fem olika bergstoppar, den högsta på 2 411 meter.

Springer på skidor

Nu har Emelie bytt ut springskorna mot pjäxor. Men hon stannar på fjället. Där ägnar hon sig åt skidalpinism under vintersäsongen. Emelie springer uppför bergen på lätta skidor och väl uppe är det tuff utförsåkning som väntar. Även i sin vintersport håller sig Emelie i världseliten.

– Jag tror att det beror på att jag har hållit i gång hela livet och är van vid berg. Jag är ganska stark och har lätt för att lära mig nya grejer. Men det är ändå roligt och motiverande att det har gått så snabbt att komma upp till en hög nivå.

När löparsäsongen tar vid igen i vår kommer Emelie med andra ord att vara allt annat än otränad. Redo för ett år på prispallar runt om i värld­en.

– Jag vet inte hur länge jag kommer att fortsätta tävla på elitnivå. Det beror på hur länge lusten finns och hur kropp­en mår. Men jag kommer alltid att springa i bergen, säger hon.

DÄRFÖR ÄR BERGSLÖPNING SÅ BRA!

1. Närvarande i nuet

Du blir lugnare och får en förmåga att vara mer närvarande i nuet. Det tror jag att många saknar i dag, särskilt om man lever ett stressigt liv i en storstad. När man är ute i den mäktiga naturen bland bergstopparna får man perspektiv på saker och ting. Man stressar inte upp sig i onödan utan stannar upp och ser saker för vad de är.

2. Ödmjukare inställning

Att ta sig an skyrunning i högre berg är en utmaning där man kan känna sig ganska liten och utsatt. Man måste inse att allt inte blir som man har tänkt sig, eftersom faktorer som dagsform och väder påverkar. Man blir ödmjuk inför naturen och vilka krav som är rimliga att ha. Det sättet att tänka kan man ta med sig till vardagen sen. Allt blir inte som man har tänkt sig där heller.

3. Lustfylld träning 

Man mår bra av att röra på sig när man gör det för att man vill. Många skulle nog lockas mer av att ge sig ut i den vackra naturen än till den asfalterade gatan utanför huset. Då är det lättare att få den där känslan av att vilja göra det igen, utan att det känns som ett måste. Press och träning hör inte ihop.

Spring Tunnel Run med Wellness!

Foto: Thinkstock

Ta chansen att springa ett unikt lopp innan Norra länken i Stockholm öppnar sina tunnlar för biltrafik!

Nu får du som läser Wellness 100 kronor rabatt på startavgiften.

Kom och spring med oss!

Läs mer och boka loppet här! FULLBOKAT

Frida Anter