Snygg och smartare än jag – det blir svårt

RELATIONER
Krönikör: Fredrik Virtanen, 28, är journalist på Aftonbladet.
Krönikör: Fredrik Virtanen, 28, är journalist på Aftonbladet.

Jag är inte exakt Brad Pitt. Men jag vill gifta mig med Jennifer Aniston. Det där ställer till problem.

Att ha mycket högre krav än man har råd med är inte bara idiotiskt – eftersom allt då pekar på att man får leva ensam resten av livet – utan också omoget.

Jag menar, jag borde ha vuxit ifrån utseendefixering och insett livets riktiga värden. Samtidigt är det inte bara utseende jag är ute efter; mitt ständiga svar på den rätt vanliga frågan ”vad vill du ha för tjej egentligen?”, är alltid:

Hon ska vara jättesnygg – och intelligentare än jag.

(Notera det där sista, det är väl fint och moget? Ingen bimbo här inte!)

Det är höga krav. Sjukt höga. Inte minst för att kombinationen är ovanlig.

Det paradoxala är att när det väl dyker upp en i mitt tycke stor skönhet lyckas jag knappt prata. Ibland försöker jag och då hoppar de mest underliga grodor ur munnen. (Va? Sa jag det där till henne? Var det verkligen jag som sa det? Ja, det var det faktiskt, shit!)

Och om en sådan där snygging stöter på mig, då fattar jag det inte. Va, märkte du inte det? berättar ofta någon mer skarpsint kompis strax efteråt eller kvinnan ifråga själv något år senare – när hon är gift. Ofta med tillägget:

”Jag trodde att du tyckte att jag var värsta tönten”.

Trixigt.

Men jag tror ju liksom inte att hon kan vara intresserad av mig. (Och är hon det är det väl något fel på henne, enligt Groucho Marx berömda teori).

Så hur ska det gå för den här killen?

Jag är intresserad av skönheter jag inte vågar stöta på och stöter de på mig så förstår jag det inte och har således ingen möjlighet att ta reda om hon är smartare än jag eller inte.

Jeeesus. Växa upp-läge, helt klart.