Är livet slut när loppet är över?

Susanne Gunnarsson och Ulrika Knape om livet efter medaljerna

RELATIONER

Tre framgångsrika idrottstjejer missar målet.

Varken Ludmila Engquist, Susanne Gunnarsson eller Malin Ewerlöf kommer till OS.

Men vad gråter de för?

LUDMILA ENQVIST Ålder: 36. Karriär: Tävlat i häcklöpning i 14 år, vann OS-guld i Atlanta -96, två VM-guld i Tokyo -91, ett VM-guld i Aten -97, VM-brons i Sevilla -99, månader efter avslutad cancerbehandling. Skada: Problem med hälsenorna, vaderna och vänster ben. Karriären är slut.
Foto: PETER KJELLERÅS
LUDMILA ENQVIST Ålder: 36. Karriär: Tävlat i häcklöpning i 14 år, vann OS-guld i Atlanta -96, två VM-guld i Tokyo -91, ett VM-guld i Aten -97, VM-brons i Sevilla -99, månader efter avslutad cancerbehandling. Skada: Problem med hälsenorna, vaderna och vänster ben. Karriären är slut.

- Vissa dagar tänker jag att jag måste söka hjälp, andra dagar känns det bra.

Susanne Gunnarsson paddlade kanot i 23 år. Tränade två, tre pass varje dag, året runt. För två månader sedan satte en skada i nacken stopp.

Hon hade tänkt fortsätta två år till. Vara med i OS och VM.

- Nu har jag plötsligt inga mål alls. Tidigare hade jag inte tid för något annat. Nu har jag bara en massa tid.

Susanne Gunnarsson visste att uppmärksamheten skulle försvinna.

- Ingen har hört av sig. Varken Riksidrottsförbundet eller några andra från idrottsvärlden. De släpper en. Man har inget kvar att ge.

Simhopperskan Ulrika Knape var bara 22 år när hon själv valde att sluta. Då var idrotten inget yrke.

- Jag ville sluta när jag var på topp. Och simhoppningen gick inte att kombinera med studierna.

Hon fortsatte direkt som tränare och hann aldrig känna någon saknad.

- Jag är medveten om att simhoppningen är en stor del av min identitet. Men jag har kunnat bära med mig den hela tiden.

Hela tiden har hon haft ett liv utanför idrotten. Som jobbet och familjen.

- Ibland går det ju långa perioder när det inte händer något. Då måste man ha annat som är viktigt.

Idrottspsykologen Åke Fjellström säger att det är värre att sluta när man blir äldre. Äldre idrottare satsar mer och har högre förväntningar.

- Det finns ingen plats för tanken att det kanske inte kommer att gå.

Så när insikten kommer att det inte blir något OS brister det. För Susanne Gunnarsson och Ludmila Engquist var det dessutom slutet på en karriär. Slutet på ett liv.

- De här kvinnorna bygger sin karriär runt att vara bäst i världen, säger Åke Fjällström. Det är en enorm satsning. Den personliga utvecklingen kommer i andra hand. När karriären tar slut tar det tid att hitta en ny identitet.

- När man dessutom tvingas sluta på grund av en skada, och inte kan välja själv, blir känslan av tomhet större.

Åke Fjellström jämför satsningen på OS med en planerad jordenrunt-resa.

- Du planerar etapper. Ditt jobb och den lokala ICA-butiken sponsrar. Du kanske till och med har hållit en presskonferens. Så blir det inte av.

- Det blir en enorm besvikelse. Du har lovat andra något som du inte kan hålla.

Åsa Kristoffersson