Hon blev sjuk – av kärlek till jobbet

RELATIONER

På fyra år har antalet stressjukdomar tredubblats. Det visar nya siffror från Arbetarskyddsstyrelsen. Men det är inte bara anställda inom vård och omsorg som jobbar ihjäl sig. Gunbritt Nyberg, 53, drev sitt företag till hjärtinfarktens rand. – Jag tyckte jobbet var så kul, säger hon.

Gunbritt Nyberg, 53, har lärt sig att slappna av med Qi gong, en kinesisk avslappningsteknik. Då finner hon ro och vila. Gunbritt blev utbränd och lider fortfarande av sviterna. ”Qi gong räddade mig”, säger hon, här i sin trädgård i Umeå.
Foto: MIKAEL LUNDGREN
Gunbritt Nyberg, 53, har lärt sig att slappna av med Qi gong, en kinesisk avslappningsteknik. Då finner hon ro och vila. Gunbritt blev utbränd och lider fortfarande av sviterna. ”Qi gong räddade mig”, säger hon, här i sin trädgård i Umeå.

Hon lindrade värken med linement för tävlingshästar.

Jobbade 18 timmar om dagen – alla dagar.

På vägen till undergången hade Gunbritt kul varenda dag. Utbrändhet är priset som många fått betala för 90-talets nedskärningar.

Men Gunbritt är ingen sjuksköterska i offentliga sektorn.

Hon är en framgångsrik företagare som blev sjuk av kärleken till sitt jobb.

– Jag körde gasen i botten utan att stanna upp. Det skulle vara full fart jämt. Gunbritt Nyberg från Umeå är konsult. Hon var populär som föreläsare och sa ja till allt.

– Jag överbokade eftersom jag inte vågade tacka nej. Jag räknade kallt med att en del jobb skulle falla bort. Men så blev det inte.

Du måste vara otroligt duktig?

– Ja, jag är det, enligt dem som anlitat mig.

1997 accelererade tempot. Arbetspassen var 18 timmar alla dagar, Gunbritt var ständigt på resa. Dessutom satt hon i kommunfullmäktige och gympade varannan dag.

– Jag hade inga andhämtningspauser. Inte ens mikropauser. Jag kunde inte slappna av utan såg hela tiden affärer i allt. All tid var inbokad.

Tog du aldrig en promenad?

– Nej. Jag hade inte tid. Jag kunde inte ens höra fåglarna kvittra.

Men Gunbritt trivdes och njöt av att vara eftertraktad. Samma entusiasm som bidrog till hennes framgång började nu bryta ner henne.

Varningssignalerna kom men hon nonchalerade allt.

Huvudvärk, yrsel, tryck över bröstet, ingen röst, febertoppar och värk som hon lindrade med liniment för tävlingshästar.

Ett par dagars vila – och sedan var hon i hetluften igen.

– Jag var egentligen ständigt trött, men gav mig inte tillåtelse att slappna av. Jag var så uppskruvad att jag inte kände mig trött.

Det var många som varnade Gunbritt.

– Min son, som gjorde FN-tjänst i Bosnien, såg att jag var stressad. Han sa att jag flackade med blicken på samma sätt som de som varit i kriget.

I december 1998 åkte Gunbritt Nyberg akut in till sjukhuset. Hon hade 40 graders feber, kramper, inflammation i njurbäckenet och i käkarna. Hon var så svag att hon varken kunde gå eller äta. Och farligt nära en hjärtattack.

– Överläkaren sa till mig att jag inte kunde räkna med att vara tillbaka på jobbet förrän om tidigast ett år.

Gunbritt fick diagnosen utbränd, men begrep inte ett dugg. Hon som hade haft så roligt.

– Jag bara grät för att jag kände mig så maktlös.

I dag föreläser hon högst en gång i veckan och måste planera sin tid för att orka.

Dagsenergin räcker till en lunch med en väninna. Om hon dessutom går till affären så måste hon vila resten av dagen. Annars kommer symptomen tillbaka – ångest, stark yrsel, orkeslöshet.

– Jag klarar inte av några påfrestningar. Inte heller sorl, höga ljud eller hög musik.

Social samvaro har hon svårt för.

– Jag behöver avskildhet. Jag orkar inte umgås med någon mer än min älskling, Alf. Detta är svårt för mig, eftersom jag älskar att vara med folk.

Dina barn, då?

– Det är jobbigt. De får komma ett par timmar. Sedan måste de åka, även om jag är glad att träffa dem.

Att slita så hårt – vad ville du uppnå?

– Att tjäna mycket pengar, om man ska vara krass. Och jag var stolt över att vara efterfrågad.

Gunbritt Nyberg är inte frisk än, men blev friskare när hon accepterade sin sjukdom.

– Jag är ledsen att jag inte förstod att ta vara på mig själv i tid, säger hon.

Har du en annan livskvalitet i dag trots sjukdomen?

– Absolut. Jag har stannat upp och kan njuta av småsaker. Som att sitta i trädgården, dricka en kopp kaffe och läsa tidningen.

Målet med Qi gong är att stärka både kropp och psyke

Mary Mårtensson