Är ensamma mammor lättare att ragga upp?

I bästsäljaren "Om en pojke" uppfinner Will en son för att träffa kvinnor

Inte lättflirtade. ”Det är fördomar i klass med att vi hatar män och vill gå på socialbidrag”, tycker Janna Olzon och Maria Ahlsén, här med sönerna Måns, 11, Simon, 10 och Albin, 12.
Foto: RIKARD LAVING
Inte lättflirtade. ”Det är fördomar i klass med att vi hatar män och vill gå på socialbidrag”, tycker Janna Olzon och Maria Ahlsén, här med sönerna Måns, 11, Simon, 10 och Albin, 12.
RELATIONER

I Nick Hornbys bok "Om en pojke" börjar huvudpersonen Will ragga på ensamstående mammor.

Han har en teori om att de har så låga krav på män att han kan framstå som Guds gåva till kvinnor.

Känner svenska ensamstående mammor igen sig?

Will är en 36-årig slacker som inte lyckas särskilt bra i sina förhållanden med kvinnor. En dag slår det honom: han ska satsa på ensamstående mammor. De är naturligtvis bittra på män och kommer tycka att Wills brister är småpotatis. Dessutom har de egna barn och kommer inte att tjata på honom om att göra några. Sagt och gjort, Will går med i föräldraföreningen ET, Ensamma Tillsammans, för att ragga.

Janna Olzon är ordförande i Makalösa föräldrar, som bygger rikstäckande nätverk för ensamstående föräldrar. Hon och väninnan Maria Ahlsén är ensamstående mammor till söner och båda har läst boken. De menar att de sällan har tid, eller råd, att gå på krogen så där verkar Will vara på rätt spår som söker upp en förening.

Will tror att ensamstående mammor är lite bittra och desperata. Känner ni igen er?

- Nej. Det är fördomar i klass med att vi hatar män och vill gå på socialbidrag. En ung mamma kan nog ha högre krav på att vilja bilda familj igen. Men jag tror att många av oss som är lite äldre har lägre krav på så vis att vi är mer självständiga och mannen behöver inte finnas där hela tiden, säger Janna.

- Och att vi skulle vara desperata... vissa underliga män som ringer till föreningen och erbjuder sig att sitta barnvakt verkar tro det, tillägger Janna.

Båda anser att den ensamstående mamman är symbolen för en stark kvinna.

- Att bli ensamstående är att göra en klassresa neråt. Många av oss blir fattiga men klarar ändå att ta väl hand om våra barn, säger Maria.

- Men det skrämmer många också. Jag vet mammor, speciellt på mindre orter, som vänder sig till vår förening och som berättar att sedan de skiljde sig blir de inte bjudna på fester längre. Fruarna är rädda att de ska ta deras män och männen är rädda att de ska lära fruarna att man kan klara sig själv, säger Janna.

I boken träffar Will på den tolvårige pojken Marcus som är på jakt efter en man åt sin mamma Fiona, eftersom "en familj på två personer inte räcker".

- Min son ville hoppa från balkongen när jag träffade min kille, för två år sedan. Han trodde att jag inte behövde honom längre. Nu funkar det bra, mina barn är ju en stor del av min identitet och går före allt, säger Janna.

Att barnen går före allt kan vara svårt för en intresserad kille att ta. Janna minns musikern:

- Han kunde ringa samma dag han hade spelning och be mig komma. Det var ju omöjligt att fixa barnvakt då men det fattade han inte utan blev bara jättesur.

Får boken godkänt?

Båda nickar. De menar att ensamstående mammor sällan skildras i böcker eller på film och i så fall är hon bara ett "offer" för omständigheter.

- Det är fint att boken är så dubbelbottnad och visar att det inte är kärnfamiljen som är det viktigaste men att man ändå måste ha ett nätverk av människor omkring sig för att vara trygg.

Mest skrattade de när Will köpte en barnstol och smulade ner den med kex. En "påhittad" son var nämligen inträdesbiljetten till föräldraföreningen.

Belinda Olsson