Dragkampen om femåriga Felicia

Felicia, 5, har tillbringat nästan hela sitt liv i fosterfamilj.Nu vill Maria, hennes mamma, ha henne tillbaka.Fosterfamiljen anser att ett andra uppbrott skulle krossa Felicia.Vem har rätten till ett barn?

Felicia har bott hos Thomas och Ulrika Högmark sedan hon var tio månader.
Foto: SARA RINGSTRÖM
Felicia har bott hos Thomas och Ulrika Högmark sedan hon var tio månader.
RELATIONER

När barnet är rotat måste det få bo kvar tills det är så stort att det kan bestämma själv. Det tycker Felicias fosterföräldrar Ulrika och Thomas Högmark.

- Man måste se till barnens rätt till en trygg uppväxt. Ibland ser man för mycket till föräldrarnas rätt till sina barn, säger Thomas Högmark, 36.

- Felicia har inte ett dugg minne av tiden med Maria.Maria skulle aldrig överge sin dotter:

- Felicia har en stor, riktig familj som väntar på henne, med fem syskon. Om jag skulle lämna Felicia hos en främmande familj vore jag en dålig mamma, säger hon.

Vårvintern var hemsk. Felicia var olycklig och rasande otrygg. Hon grät, hon ville in i fostermamma Ulrikas mage. Ulrika och Thomas säger att hon började må dåligt redan i julas, ett par månader innan Maria avtjänat sitt straff.- När det blev klart för Felicia att hon skulle flytta ifrån oss rasade hennes värld, säger Ulrika, 33.- Jag tror att vi gick för fort fram. Felicia blev rädd. I stället för att stoppa i tid och försöka göra något bra redan då fort-satte vi processen. Redan från första början hade vi varit så inställda på att Felicia skulle tillbaka till Maria, säger Ulrika.

- Det känner jag skuld för, att vi tvingades pressa henne för hårt.

Umgänget mellan Felicia och Maria trappades upp kontinuerligt, från besök på fängelset till korta fikastunder och till övernattningar hos mammans före detta man. När Maria blev fri, kunde hon träffa Felicia oftare.Thomas och Ulrika upplever att Maria gjorde Felicia otrygg genom att vara för abrupt och otålig. De säger att hon förstörde för sig själv.

- De sista gångerna fick vi muta Felicia för att hon skulle åka till sin mamma. Det tog emot, säger Ulrika.Någon gång i våras begärde Ulrika att återföreningsprocessen skulle stoppas.

- Vi knäcker henne allihop. Vi förstör henne. Till slut tvivlade hon på Thomas och mig. "Ni älskar inte mig, ni vill lämna bort mig", sade hon. Vad säger man då?

- Fy sjutton som det har varit, säger Ulrika.

Köksbordet är stort och ovanligt lugnt, Felicia är ute med ett par av de andra barnen, familjen har fyra "egna" och ytterligare två fosterbarn.

I väntan på socialens utredning kommer Felicia att stanna i Heby. Hon har börjat återfå sin trygghet. Ulrika och Thomas hoppas att Felicia ska få växa upp hos dem.- Ett lyckligt slut är att hon blir kvar här hos oss, säger Thomas.

- Och att hon har en tät relation med Maria. Tänk om vi kan vara som ett par som skilt sig, Maria och vi, så att Felicia kan känna att hon har tillgång till oss bägge två, säger Ulrika.Jag frågar dem vem som har rätten till ett barn. Svaret dröjer en stund. Sedan säger Ulrika:

- Jag tänker på skrönan om de två kvinnorna som står och drar i ett barn som båda hävdar är deras. De drar och drar och drar.

- Till slut släpper den riktiga mamman barnet, säger Thomas.

- Det är att visa sin kärlek, säger Ulrika.

Fotnot: Felicia och Maria heter egentligen något annat.

RING I KVÄLL:Vem har rätten till ett barn? Vilken rätt ska barnet ha?