”Fosterfamiljen har missuppfattat sin roll”

Maria, hennes biologiska mamma som suttit i fängelse men nu är fri:

RELATIONER

Maria skulle aldrig överge sin dotter:

– Felicia har en stor, riktig familj som väntar på henne, med fem syskon. Om jag skulle lämna Felicia hos en främmande familj vore jag en dålig mamma, säger hon.

Maria har suttit i fängelse under så gott som hela sin dotters liv. Nu vill hon börja deras liv tillsammans.
Foto: SARA RINGSTRÖM
Maria har suttit i fängelse under så gott som hela sin dotters liv. Nu vill hon börja deras liv tillsammans.

Det är tisdag, den dag i veckan när Maria träffar sin dotter Felicia. Om två timmar går tåget från Stockholm till Heby. När hon kommer fram har de ett par timmar innan tåget hem går 15.38.

- Jag drömde om att den dagen jag blev fri, skulle Felicia vänta på mig, säger Maria. Vi skulle börja vårt liv tillsammans.

- Jag känner mig lurad.När Felicia föddes satt Maria häktad, hon dömdes senare till ett längre fängelsestraff. Fyra månader senare mördades Felicias pappa. Marias äldre barn kunde bo hos sin pappa, men för Felicias del hade Maria att välja mellan att skicka flickan till sina släktingar i Sydamerika eller att lämna henne till familjehem.

Hon valde det senare.

- Hade jag vetat att det skulle bli så här, skulle jag ha skickat flickan till hennes farmor, säger hon i dag.

Maria är i 40-årsåldern, hon har gröna kläder och mörkbruna ögon. Susanne, som har följt Maria sedan hon frigavs i februari, sitter bredvid henne under samtalet.

De tycker att socialen har agerat oprofessionellt. Dessutom tycker de att fosterfamiljen har missuppfattat sin roll.

- De har agerat som Felicias biologiska föräldrar och lärt henne kalla dem för mamma och pappa, utan respekt för att hon redan har en mamma, säger Susanne.- Så länge jag var i tryggt förvar på Hinseberg fungerade allt jättebra med fosterfamiljen. Men de har inte jobbat professionellt mot målet att återförena Felicia med hennes mamma. Det kan man kräva, säger Maria.Marias önskan är att fosterfamiljen och socialen ska hjälpa henne att ge Felicia en trygg återförening med henne.

- Om vi samarbetar för Felicias skull, kommer hon att kunna flytta till mig.

Hon tycker att umgänget gick bra från början, hon säger att hon kände att Felicia litade på henne och kände sig trygg.- Men plötsligt blev hon rädd. Hon var ledsen och ville inte åka med mig. Vi hade träffats för lite. Om vi hade kunnat träffas oftare hade det inte varit så svårt. Det hände ungefär samtidigt som jag frigavs från fängelset. Kanske var jag för otålig.Nu säger hon att hon är beredd att ta det lugnare. Låta det ta den tid det tar.

- Felicia säger att hon vill stanna i Heby, hon vill inte lämna sina kompisar. Jag säger att hon får nya kompisar. Då blir hon tyst. Jag vet inte om hon förstår mig.

Hon tycker inte att Ulrika låter henne bli delaktig i Felicias liv.

- Felicia skulle stanna hos mig, det är en känsla jag har. När Felicia är hos mig säger hon att hon inte vill åka hem.- Men Ulrika låter oss inte vara i fred. Hon stör. Sist ringde hon och frågade Felicia hur dags hon skulle komma hem och sade "Pappa har köpt en påse godis, vi längtar efter dig". Det är fel.- Ulrika vill inte släppa min dotter. Hon behöver hjälp att hantera sin separationsångest.

Vem har rätten till ett barn?

- Mamman. Den riktiga mamman.

- Jag vet att hon kommer till mig förr eller senare. Det känner jag. Om inte annat så när hon är stor nog att ta sin ryggsäck och åka själv.

RING I KVÄLL:Vem har rätten till ett barn? Vilken rätt ska barnet ha?

Christina Vallgren