Misshandlade kvinnor får vänta på hjälpen

Uppdraget var att ta fram ett utbildningspaket för yrkesgrupper som möter misshandlade kvinnor.

Det tog tre år.

Gruppen kunde inte komma överens om varför våldet finns.

– Det viktigaste är ju att kunna hjälpa de kvinnor som är berörda, säger projektledare Edvard Wibling.

  Ska det behöva ta så lång tid att enas om ett utbildningspaket?

– Nej det ska det inte, men fördelen är att förhoppningsvis är det ett bra material vi nu publicerar.

Mönstret i misshandeln är viktigt att seArbetsgruppen tillsattes av regeringen i december 1997 för att ta fram ett fortbildningsmaterial för de grupper som kommer i kontakt med misshandlade kvinnor: anställda inom socialtjänsten, rättsväsendet, vården och polisen. Edvard Wibling trodde då att materialet skulle vara färdigt årsskiftet 99/00. Det tog ytterligare tio månader. Gruppen var osams om vilken teoretisk modell man skulle använda för att förklara varför män slår kvinnor.

I början av november kommer ett utbildningsmaterial äntligen ut, men myndigheterna är fortfarande inte ense. Ett avsnitt skrivs av varje myndighet, och där lägger Socialtjänsten till vissa forskningsrön.

Konflikten har främst stått mellan Rikskvinnocentrum och Brottsoffermyndigheten å ena sidan, och Socialstyrelsen å andra sidan.

De förstnämnda menar att misshandeln är en följd av mäns makt över kvinnor i alla delar av samhället.

– Varje öde är unikt men det finns ett mönster i kvinnomisshandeln som är viktigt att se. Det har inte Socialstyrelsen velat göra, säger Gudrun Nordborg på Brottsoffermyndigheten i Umeå.

– Det känns säkrare att se det som ett avvikande beteende, som något som bara händer alkoholister och problemfamiljer.

Elis Envall var en av Socialstyrelsens representanter i projektgruppen. Han tycker Brottsoffermyndigheten och Rikskvinnocentrum har tagit fasta på en förklaring när det egentligen finns flera.

– Den strukturella förklaringen är en, men inte den enda. Och det hjälper inte de misshandlade kvinnorna om vi ser den som den enda.

Både Gudrun Nordborg och Elis Envall är överens om att arbetet kunde klarats av snabbare. I början av sommaren fick länspolismästarna en del av pengarna som anslagits till fortbildningen. De fick själva börja studera ämnet eftersom materialet inte var klart.