Startsidan / Wendela

– Mamma gjorde vad hon ville utan att fråga om lov

Kvinnorna i Margaret Atwoods romaner är djärva, äventyrliga, amoraliska och ondskefulla

Margaret Atwood har nominerats till prestigefyllda Bookerpriset för sin roman ”Den blinde mördaren”.

– Jag börjar få rutin på att nomineras men aldrig vinna. Det är för fjärde gången.

Men i år är hennes chanser ovanligt goda. Enligt den engelska tidningen Independent är hon favoriten med bästa oddsen.

Redan som tonåring bestämde sig Margarets Atwood för att bli författare. I dag är hon inte bara en av Kanadas mest populära, utan upphöjd till ikon.   Redan som tonåring bestämde sig Margarets Atwood för att bli författare. I dag är hon inte bara en av Kanadas mest populära, utan upphöjd till ikon. Foto: BÖRJE THURESSON

Att säga att Margaret Atwood är Kanadas största författare räcker inte.

I sitt hemland har hon upphöjts till en nationell ikon – dyrkad och fruktad för sin skarpa tunga.

I Sverige har vi inte varit lika högaktningsfulla. Svenska humorförbundet har utsett henne till Året roligaste utlänning. Roligaste svensk blev samtidigt Peter Wahlbäck.

– När folk tycker att mina romaner är glädjelösa och dystra brukar jag slå dem i huvudet med det svenska humorpriset.

Margaret Atwoods senaste bok ”Den blinde mördaren” skildrar ett familjedrama, som utspelas i Kanada under depressionen på 30-talet och vars konsekvenser fortsätter ända in i våra dagar.

Två systrar växer upp i en förmögen familj. Den äldsta Iris ingår ett olyckligt resonemangsäktenskap för att rädda faderns fabrik. Den yngre Laura gör uppror, skriver en skandalroman och begår självmord.

Läsaren får följa den nu 82-åriga, utfattiga Iris, som ser tillbaka på sitt liv samtidigt som vi får ta del av hennes lillasysters postumt publicerade kultbok. I handlingen förekommer också en hissnande science-fiction-historia med anfallande fiender från yttre rymnden och talande växter.

– Science-fiction var typiskt för 30-talet. Det var den dominerande formen inom populärkulturen. Mycket få människor hade råd att köpa inbundna böcker. Men som med så mycket annat kan man hitta förklaringar i barndomen.

– Mina morföräldrar hade massor av tidskrifter som jag läste när jag var barn. Det var äventyrhistorier, deckare och kärleksnoveller. Men där fanns också science-fiction och det har jag varit fascinerad av sen dess. Genom science-fiction kan man kritisera samhället och beskriva tyranner.

Margaret Atwood har fått mycket beröm för sin förmåga att återskapa 30-talets Kanada in i minsta detalj.

– Jag är född 1939, jag har hört min mamma berätta om vad som hände, jag såg resterna av 30-talet, åt den mat som serverades då. 40-talet var på många sätt likt 30-talet. Och jag har gott minne.

Hon vet inte vad som ska hända när hon börjar skriva.

– Historien växer fram. Som läsare ska du inte känna dig säker. Vad som helst ska kunna inträffa. Jag slänger mycket av det jag skriver om det inte känns rätt. Det enda viktiga med en bok är att den lever, att den inte är död.

Hon avvisar också många författares påstående att deras karaktärer börjar leva sina egna liv.

– Det är en kliché. Personerna i böcker är inte levande varelser.

Många av hennes kvinnliga romanfigurer är djärva, äventyrliga och amoraliska, för att inte säga onskefulla.

– I motsats till männen får kvinnor aldrig beröm för att de är goda. De gör ju bara vad som väntas av dem. Samhället blir jämlikt först när kvinnorna får tillgång till och möjlighet att leva ut sina mörka sidor.

Margaret Atwood har ett omvittnat gott självförtroende.

– Min mamma gjorde vad hon ville och frågade inte om lov. Hon var en bra förebild.

Margarets Atwood växte upp i vildmarken i norra Québeck med hungriga björnar och andra vilda djur runt husknuten. Hennes far var insektsforskare och ofta ute på olika forskningsexpeditioner. Det blev modern som fick ta till gevären om någon björn kom för nära.

Hon var ett högt älskat barn med föräldrar som insåg att dottern måste få gå sin egen väg.

Hon tilläts läsa den ocensurerade versionen av Bröderna Grimmas sagor där flickor framställs som starka och där skräckromantiken frodades.

Redan som tonåring bestämde hon sig för att bli författare.

Hon ville ha allt. Och hon fick det också. Lyckligt äktenskap, barn, en strålande karriär, folkets kärlek och i stort sett alla priser en författare kan få.

Fast inte Nobelpriset. Än.

Ingalill Mosander
Följ wendela