”Mord är en tragedi för alla”

Karin Fossums romaner har sålts till tolv länder och i miljonupplagor.

– De flesta som köper deckare är kvinnor och kvinnliga författare ger dem ett universum där de kan känna igen sig. Män skriver ofta agentromaner där hjälten förflyttar sig runt hela världen och blandar ofta in storpolitiska konflikter.

– Kvinnor avgränsar sin roman, låter händelserna utspelas inom en viss yta. Handlingen i ”Evas öga” ägde rum i en stad, ”Se dig inte om!” i en by och i min nya bok ”När djävulen håller ljuset” tillbringar mördare och offer mycket tid tillsammans i en källare.

Karin Fossum tror att kvinnor kan skildra fruktan på ett helt annat sätt än män.

– Av den enkla anledningen att vi är räddare. Män är inte lika utsatta. Ibland när jag går hem sent på kvällen och hör mina klackar klappra mot trottoaren kan jag tycka att det låter som: Kom och ta mig...

Vill man ha en teoretisk möjlighet att springa ifrån en våldsman är det klokast att ta på sig bekväma skor.

– Om man trippar fram och kryper ihop signalerar man hur sårbar man är.

– Stegar man däremot fram med högburet huvud och bestämda steg är risken mindre att man blir ett offer.

Irma, den 60-åriga huvudpersonen i ”När djävulen håller ljuset”, har inga högklackade skor på sig när hon sent en kväll märker att hon är förföljd av två unga män. Men det hjälper inte.

Hon råkar illa ut ändå. På några sekunder förändras hennes liv totalt.

– Jag har skrivit fem kriminalromaner och om det finns något tema i dem så är det att läsaren ska få sympati för gärningsmannen. Människor kan hamna i omöjliga situationer och döda någon i hastigt mod. Jag tror inte på ren ondska. Ett mord är en tragedi för alla inblandade.

Karin Fossum är fascinerad av varför folk begår brott och vill tränga in i psykologin bakom, ta reda på varför handlingen har skett.

– Hade jag inte blivit författare hade jag gärna blivit kriminolog, säger hon.
Hade jag

inte blivit författare hade jag gärna blivit kriminolog

Hon tog lång tid på sig innan hon debuterade som författare.

– Jag har varit taxichaufför och suttit i kassan på stormarknader. Jag har också arbetat som sjukvårdsbiträde, hemhjälp och dagisfröken. I över tio år var jag anställd på olika institutioner för psykiskt störda och narkomaner.

– Jag har sett avvikande människor på nära håll. De är oförutsägbara och mer spännande än vanliga, disciplinerade personer.

– För en författare är det tacknämligt med folk som lever ut sina känslor och sin galenskap.

Ett av skälen till att Karin Fossums böcker säljer så bra tror hon är språket.

– För att kunna kommunicera med alla de olika sorters människor jag träffat har jag fått tillägna mig ett språk som alla förstår – enkelt, rakt och utan alltför många främmande ord.

Karin Fossums eget universitet var moderns bokhyllor, dit hon var hänvisad som barn medan hon fortfarande var för liten för att få något lånekort till biblioteket.

– Mamma har alltid varit mycket kvalitetsmedveten. Så jag läste böcker av Ibsen, Björnson, Laxness och Vilhelm Moberg.

– Mycket förstod jag inte men jag förstod en del. Det gjorde att jag snabbt fick höga författarideal. Språkligt sett har jag haft stor glädje av dem.

Att skriva romaner var länge en hobby.

– I dag är jag glad över att jag inte blev författare för tidigt.

– Jag skulle inte ha velat vara utan de erfarenheter jag fick under alla mina år i arbetslivet.

FAKTA/Karin Fossum

Namn: Karin Fossum. Ålder: 46.

Yrke: Författare.

Familj: Frånskild, två barn.

Bor: I Sylling, en by fem mil utanför Oslo.

Inkomst: Jag är privilegierad som kan leva på mitt arbete som författare.

Bakgrund: Debuterade som deckarförfattare 1995 med ”Evas öga”. ”Se dig inte om!” belönades både med deckarpriset Riverton och Skandinaviska Kriminalsällskapets utmärkelse Glasnyckeln. Den visades också i tv som serie våren 2000. ”Den som fruktar vargen” tilldelades 1997 det norska Bokhandlarpriset och ska bli film med en svensk producent. Hennes nästa bok ”De gales hus” är under översättning till svenska.

Favoritförfattare: Kerstin Ekman och Göran Tunström.

TRE SVAR från Karin Fossum

  Kommissarie Maigret eller kommissarie Morse?

– Maigret, jag läste honom redan som ung flicka.

  Fotboll eller skidåkning?

– Definitivt skidåkning. Jag har själv tävlat på skidor.

  Torsk eller lax?

– Torsk, det är gott, rent och magert.