- Mitt jobb är inte särskilt glamoröst

Arbetslösa Anneli blev privatdetektiv och jagar otrogna fruar

1 av 2
RELATIONER

MALMÖ

Kvinna och privatdetektiv i Sverige - så långt från Charlies änglar man kan komma.

När någon frågar brukar Anneli Mattisson, 40, säga att hon är konsult.

Ingen vapenlicens.

Inga vräkiga bilar.

Och karatedräkten är undanhängd sedan flera år tillbaka.

Anneli Mattisson är privatdetektiv på heltid. Vad hon vet är hon enda kvinnan i branschen. En gång har hon blivit avslöjad, en gång hotad. Men hon har aldrig vänt sig till polisen.

- Nej, jag är inte rädd när jag jobbar.

- Ibland säger folk dumma saker. Man får ta hänsyn till att de är upprivna. Då är det lätt hänt att de säger sånt de inte skulle ha sagt nästa dag.

Hon har en svart lager-på-lager-klänning och en stor jacka med ordentliga fickor. Håret i fläta och små pärlor i öronen.

Hon skrattar gärna. Nästan skenande.

Anneli Mattisson är inte privatdetektiv av passion. Det var bara så att hon blev uppsagd från sitt jobb som bildredaktör på tidningen Arbetet redan första gången den gick i konkurs. Frilansverksamheten gick uselt och hon var tvungen att tänka kreativt för att kunna försörja sig. Nu har hon varit igång i sex år.

- Mitt jobb är inte särskilt glamoröst. Och man blir inte förmögen på det heller.

Hennes vanligaste kund är en medelålders man som plågas av misstankar om att hans fru är otrogen. Folk som gett lån till någon och börjar bli oroliga för att de aldrig ska få igen sina pengar brukar också höra av sig för att be om hjälp.

Men hon anlitas även av företag som inte litar på sina anställda. Det kan till exempel röra sig om någon som ständigt är sjukskriven med intyg från olika läkare, eller om en anställd man misstänker för stöld.

Hon kollar i register. Talar med människor. Spanar. Väntar. Och fotograferar när det behövs bildbevis.

- Det är inte så att jag jämt hänger i baren klockan 23. Ska jag ta reda på vad en anställd gör när han borde vara på jobbet, är det ofta dagtid. Gäller det otrohet kan det vara vid alla tider på dygnet, på företagsfesten, på lunchen. Och jag jobbar en del tidiga morgnar också.

Hon lever ett liv med korta varsel. Mitt under intervjun ringer en man och vill att hon ska jobba efter lunch. Det låter som ett otrohetsfall.

- Jag kan inte ha ett vanligt socialt liv. Som tur är umgås jag med andra företagare som har förståelse.

Från början tog hon nästan alla jobb hon fick. I dag händer det att hon tackar nej. Hon tar inte reda på skyddade adresser, hon bedriver inte indrivning och om någon låter tveksam, ber hon dem att tänka över saken och återkomma.

Har du någon gång fått dåligt samvete för att du satt dit någon?

- Nej, men det är klart att man har känslor. Ilska, sorg, besvikelse. Men inte dåligt samvete.

- Det är sorgligt att människor inte verkar prata med varandra. Ofta kommer män som inte pratat med en enda människa om sina misstankar.

Hur skulle du själv reagera om någon var otrogen mot dig?

- Jag skulle bli förbannad. Det är mycket möjligt att jag skulle bryta upp.

FAKTA /Kända kvinnliga detektiver

Christina Vallgren