forts: Årets sämsta sexskildringar

RELATIONER

5. Oldboy av Jaques Werup

”Med ett ohörbart jubel drar han ner byxorna både på sig själv och flickan. Den känslan har inget namn. Ändå borde medicinerna på alla världens läkarrecept bära det namnet: det enda verksamma läkemedlet mot alla sjukdomar som män i hans ålder drabbas av, förstoppning och prostatabesvär, kärlkramp och cancer i bukspottkörteln. Namnet på den enda giltiga ordinationen till miljoner män som han själv runt hela jordklotet. Kanske lyder det så här: ”Älskarinnor.”

Så bär han upp flickan till kärleksloftet, spegelsalen.

/--/

Äntligen får han syn på Vanja Coemans och hennes främling den gången. Han hör dem, deras flämtningar, deras köns små slaskiga ljud, suckarna, ropen.
...deras köns små slaskiga ljud...

Och han kan tillfredsställa sin längtan efter att både betrakta och bli betraktad, omväxlande vara vittne och delaktig.

Flickan biter ihop käkarna och lägger armarna bakom nacken, visar alla skrymslen. Betraktar honom. Objektiviserar sig för att öka sin njutning av att öka hans.

Ordlöst befaller hon honom att komma. Och han vill ögonblickligen spruta. Men håller igen för att ännu en stund kunna betrakta henne, memorera henne, knoppar och veck och hull och hår, allt det välbekanta.”

Juryns motivering till femtepristagaren:

Inte så pjåkigt trots allt:”Med ett ohörbart jubel drar han ner byxorna” – kom igen! Samlag på hög intellektuell nivå är sällan lyckat.

Men ändå – trots inledande äckligheter om ”förstoppning och prostatabesvär” verkar paret ha lite kul. Werup blir den bästa bland de dåliga i år.