Jag vill ha en verbal, artificiell man i min mobil

RELATIONER
Krönikör: Terri Eriksson, 26, skribent och partyprinsessa
Krönikör: Terri Eriksson, 26, skribent och partyprinsessa

Efter julegröt och julegris återstår bara en skinkbit bakom soffan, en magkatarr som dansar ringdans i magen och ännu fler prylar i överskåpet. Jag vandrar fram i drivor av ”i år ska vi inte fira så mycket – hoppsan vad mycket det blev!”.

Vännerna samlas åter, gråa i ansiktet efter en långhelg med krävande respektive under julpress och förmanande men välmenande föräldrar som aldrig forstått att deras barn blivit (nästan) vuxna. Den årliga julbacklashen är här.

I Japan har tiotusentals japanska män Tamagotchins efterföljare i sin mobil; den virtuella flickvännen. Du får välja mellan olika typer av kvinnor – allt från lärarinnor till barflickor (vad jag undrar är om ”medelålders lönnfet kvinna med tre barn och förortslägenhet” finns som alternativ) och för 28 kronor i månaden får du slumpvis utvalda kärleksbrev skickade som textmeddelande till din mobil.

I USA har det länge funnits möjlighet att köpa brasa på video och göra sin egen öppna spis i teven. Nu kan du även köpa artificiella barnbarn på video. De leker, skrattar och kallar dig morfar.

Och i Sverige skaffar vi oss låtsaskompisar genom att chatta med dokusåpakändisar.

För ett par dagar sen slet jag likt toreadoren i tjuren Ferdinand mitt hår över sånt här. Jag kallade det sjukt och svinigt. Men sedan kom julen. Och jag borjar långsamt förstå; Big Brother-Anna kräver inga julklappar av dig. Barn på video går att stänga av. Och den virtuella flickvännen kräver inte att du ska stå ut med hennes forsupna farbror Torsten.

Nej, jag tycker att vi ska utveckla trenden;

jag vill ha mamma som internethemsida, pappa på CD och brorsan i bokform. Och i jämlikhetens namn vill jag också ha en respektive i mobilen. I så fall ska han vara intelligent, respektfull och verbal. Går det?