- Det sista jag sa var: ”Var rädd om dig”

1 av 2 | Foto: Thor Lindgren
På Jessica Torstenssons grav brinner alltid ljus. Hennes mamma Gerd går dit flera gånger i veckan.
RELATIONER

SKELLEFTEÅ

Natten till annandag jul för åtta år sedan knivmördades 19- åriga Jessica Torstensson i Skellefteå. Ännu är ingen dömd för mordet.

- Jag önskar att den som är skyldig ska erkänna och att om det finns någon som vet något om mordet, så ska han eller hon berätta det för polisen, säger Jessicas mamma Gerd Torstensson.

Bland ungdomarna i Skellefteå är det tradition att gå ut på restaurang på juldagen. Det gjorde även Jessica Torstensson.

När det var dags att åka hem var det svårt att få tag i en taxi, så hon fick skjuts med ett par andra ungdomar. Av någon anledning gick Jessica av vid fel ställe. Där träffade hon den okände mördaren som misshandlade henne med en kniv.

Jessica lyckades ta sig till ett hyreshus som låg intill

och ringa på. Hon fick emellertid inte kontakt med någon, utan dog vid husväggen tidigt på annandagens morgon.

Gerd Torstensson har tänt ljus och ställt fram kaffe och mazariner.

Hon firade jul som vanligt i år med sin särbo, sina föräldrar och sonen Jerry och hans familj.

Det som skiljer dem från andra familjer är att de inte har någon gemensam julklappsutdelning.

- Paketöppningen var en stund då vi brukade prata och skoja mycket. Det skulle kännas för jobbigt nu.

Jessica växte upp hos sin mamma i Skellefteå efter föräldrarnas skilsmässa. Hon var hästintresserad och beskrivs av sina kompisar som en ödmjuk tjej, som alltid tog sig tid att lyssna och trösta om någon mådde dåligt.

Efter studenten ville hon pröva på att bo hos sin pappa Christer

i Västervik. Hon började arbeta på dagis och i hemtjänsten och planerade att utbilda sig till förskollärare.

Till julen kom Jessica hem till Skellefteå och hälsade på.

Julafton firade hon tillsammans med mamma, Jerry, mormor och morfar.
Gerd Torstensson: Efter Jessicas död har vi slutat ha gemensam paketöppning på julen

På juldagen skulle hon gå ut med sina kompisar.

- Det sista jag sa var att hon skulle vara rädd om sig, minns Gerd Torstensson.

Hon brukade alltid vara orolig när barnen skulle gå ut, men den här gången fick hon lova Jessica att inte hålla på och börja ringa runt till kompisarna mitt i natten.

- Därför gjorde jag inte det när jag upptäckte att sängen var tom på morgonen.

Men förmiddagen gick och Gerd Torstensson blev mer och mer orolig. Klockan halv ett ringde det på dörren och då var det polisen som kom med dödsbudet i sällskap med en man från brottsofferjouren.

- Sedan minns jag nästan ingenting.

Familjen fick mycket stöd den första tiden. Dagen efter beskedet kom prästen Hans Marklund hem till dem och hjälpte till med allt det praktiska.

- Jag har många gånger undrat hur jag skulle ha klarat mig utan honom.

De fick också kontakt med både läkare och psykoterapeut. Den kontakten behöll de sedan i ett och ett halvt år.

Det tog lång tid att förstå vad som hade hänt. Gerd Torstensson stängde ofta av sina känslor. Allteftersom lärde hon sig sedan hantera sorgen så att den inte förvandlades till total ångest med hjärtklappning och andnöd.

Många har frågat henne hur hon har orkat.

- Det fanns stunder när jag kände att jag struntar i alltihop. Men de tankarna försvann lika fort som de kom.

Sonen och föräldrarna fick henne att vilja gå vidare.

I dag lever hon ett någorlunda normalt liv. Hon är sjukskriven från sitt jobb som vårdare på grund av ryggbesvär, men pysslar hemma och hjälper sina föräldrar. Ibland går hon ut och dansar.

Flera gånger i veckan besöker hon kyrkogården. På Jessicas grav brinner hela tiden flera ljus.

Hon har ofta funderat över om det hade varit lättare att gå vidare om Jessica hade dött i en olycka.

- Sorgen och smärtan hade ju varit densamma, men tanken på att det är någon som medvetet har dödat henne är svår.

Det är inte på grund av hämndbegär, men hon skulle vilja ha mordet uppklarat och bli säker på att förövaren hamnade bakom lås och bom.

- Även om polisen tror sig veta vem det är så vet jag inte vad jag ska tro. Det skulle vara skönt att få det svart på vitt.

Bakgrund/Mordet på Jessica

Ulrika Vallgårda