Utdrag ur Anna Vidells dagbok från åren med Janne

RELATIONER

1 januari 1987

Samtidigt som jag dras till Janne så känner jag innerst inne att han är en farlig förbindelse för mig.

25 oktober 1987

Han varvade upp sin ilska och slog mig utan förvarning rakt i ansiktet. Jag tappade balansen och trillade ner i soffan helt lamslagen. Vad hände? Varför? Har aldrig fått en smäll i hela mitt liv.

2 november 1987

Janne har inte visat några mer våldstendenser och hoppet om att det aldrig mer ska hända tar fart. (...) Det är lite jobbigt att han har en sådan kontroll över allt jag gör och säger. Har börjat undvika att prata i telefon när han är hemma – allt för att slippa bråk.

24 november 1987

Jag började backa mot dörren men han såg det och hann före mig och började sparka mig i ansiktet och på kroppen. Kände mig instängd som ett djur. (...) Hur ska jag kunna dölja mina blåmärken i morgon när jag ska på anställningsintervju? Just ett snyggt intryck jag kommer att ge. Tack för det Janne!

26 december 1987

Vi tog det lugnt och hade en mysig dag tillsammans. När Janne är på bra humör funkar vi jättebra. Vi tog en långpromenad och njöt av varandras sällskap. Allt kommer att ordna sig, tror jag. Envisheten och viljan har jag. Kärleken övervinner ju allt sägs det.

29 december 1987

Varför klarar jag inte av att bryta med honom? Får inte mina känslor att gå ihop med mitt förnuft. Känner mig så ensam. Hur ska jag lösa det här? Du har själv stannat kvar Anna, ingen tvingar dig att stanna.

21 april 1988

Janne och jag förlovade oss i dag. (...) Janne har verkligen förändras, han är en toppenkille nu. Den han är nu skulle aldrig röra ett hårstrå på mig, det är jag bombis på.

21 februari 1989

Skenavrättningarna, när jag bara väntar på att allt ska ta slut, sätter sig djupast i mig. Det är så förnedrande att behöva be honom skona mitt liv. Usch, vill inte tänka på det nu.

23 april 1989

Ja du Anna, nu börjar ännu en nedräkning till Jannes muck. Du har ju varit med en gång tidigare. Har en väldigt stark känsla av att det kommer att sluta på samma sätt som förra gången. Sätt fart nu och våga ta det avgörande steget bort från Janne, så långt bort som möjligt. Ta den chansen innan det är försent! Velputta.

17 maj 1989

Åkte ner till Janne som var urmysig och på bra humör. Han var stolt som en tupp när han gick tillsammans med mig. Det kan du vara din drummel, hm! Tänk om han jämt kunde vara så här öppen och lugn.

17 juni 1989

Har ingen lust att skriva längre, det är bara ständiga upprepningar dag efter dag. Önskar att någon hade kommit och tagit mig härifrån. Ruskat om mig, vågat vara ärlig mot mig, inte behandlat mig som ett stackars offer.