Vi är alla utrustade med kokodetektorer, men somliga av oss stänger av dem när de tjuter som värst

RELATIONER
Krönikör: Unni Drougge, 44, är journalist och författare
Krönikör: Unni Drougge, 44, är journalist och författare

Det finns grabbar som blir utmärkta farsor och äkta män. Och det finns även hyggliga exmän.

Men så finns det också katastrofer. Ofta träffar jag på olyckssystrar som har barn med sådana katastrofer. Glädjen över barnen grusas av pappans maniska ansträngningar att förpesta livet för mamman efter en skilsmässa.

Inte sällan drar han igång en uppslitande vårdnadstvist i de höga svallvågorna efter separationen. Kvinnan hamnar i en paradox. Hon ångrar aldrig att hon gjorde barn, men hon ”ångrar” den hon gjorde det med.

Att bilda familj är en av livets mest centrala och avgörande händelser och för de flesta är det en prövning att kliva in i föräldraskapet. De kvinnor som har barn med rötägg måste ensamma klara den utmaningen samtidigt som de utsätts för hätska angrepp från mannen de ångrar att de gav sig i lag med.

Jag hör hur det börjar mullra i manslägret om alla stackars pappor som inte får träffa sina ungar. Såklart att det är kardinalknas när en mamma inte vill ha med barnens far att göra. Det är en tragedi för alla inblandade. Men det handlar om bristande ansvar. Både farsor som terrar sina ex och morsor som dissar sina barns farsor är bittra över konsekvenserna av att de inte tog sitt ansvar. Kvinnan var omdömeslös nog att plocka fel far till sina barn, mannen blundade och sprutade.

Det är min åsikt att karlar som röjer med sina ex och bråkar om vårdnaden är naturbegåvade punchskallar. Men hur är det fatt innanför kraniet på den kvinna som lyckas bortse från att hon träffat en punchskalle? Skärpning, systrar! Erkänn att ni visste om det från början. Vi är alla utrustade med kokodetektorer, men somliga av oss stänger av dem när de tjuter som värst.

Och snart har vi en äkta kokobängbäng i sängen. Och en tragedi på posten. Som vi själva så urskillningslöst sorterat.