1 av 3
RELATIONER

forts: Yvonne Ryding

Hur allvarlig var fotbollen?

– Vi vann division 3. Ett tag var det hårdsatsning. Jag hade tränat sedan jag var 8 år, gympa, basket och allt möjligt. Det var min värld och jag tyckte det var jättejättekul. Men sedan blev det inget av med det.

1983 blev du Sveriges Lucia, det måste ha varit en flickdröm.

– Ja, verkligen! Vi hade alltid lussat och hållit på. Jag trodde att jag drömde. Mamma och jag fick åka med SAS förstaklass till USA och de hämtade oss med limousiner? det var en dröm! På vägen dit vågade vi inte klaga på maten för vi trodde att fisken skulle vara rå, det var ju så ”fint” allting. Så typiskt svenskt!

Hur kändes det att bli Miss Universum?

– Jag var fullständigt livrädd. Jag hade redan packat väskan och var på väg hem. Mamma och pappa var med, tack och lov. De hade fått tag på en restresa. Jag kände att ”gud, jag kommer inte att klara det här”. Det var så mycket jag var tvungen att lära mig, det var stenhårt.

Var många av missarna skönhetsopererade?

– Kanske en eller två hade gjorda bröst, men inte mer. Nu är det tyvärr annorlunda. Det är tråkigt, tycker jag. Det är en sak om man förstorar eller förminskar brösten för att man mår dåligt psykiskt, men har man normalstora bröst tycker jag att det är synd att de inte behåller dem så. Det är tråkigt att alla känner att de måste vara modell 80C för att duga.

Och i New York levde du också en osannolikt lamt liv. Inga fester, inga knarkorgier, inga nattklubbar, inga kändisar?

– Nej, haha! Jag är ingen sån partybrutta. Jag höll mig undan. Det är likadant här hemma, det är inte min grej. Jag gillar att vara hemma, gillar att laga mat och hela hullet kring en familj och ett hem.

– Men i jobbet gick jag bland annat på en middag när Dean Martin fyllde 70 år. Jag kände mig så fel, jag var ju inte inne i den där jetset-svängen. Alla från det gamla gardet var där: Lucille Ball, Frank Sinatra och Sammy Davies Jr. Och yngre filmstjärnor som Brooke Shields? jag kommer inte ihåg alla namn. Och så jag! Vi placerades på scenen så att alla kunde titta på oss när vi åt. Det var inte klokt.

Det gick rykten om romanser med finansmännen Jan Carlzon och Jan Stenbeck. Sanning?

– Nej! Vi var bekanta, men ingen romans.

Ingen annan kändisromans, på allvar?

– En gång flög jag till Los Angeles och då försökte Michael Douglas hela tiden få kontakt med mig. Medan jag bara gömde mig bakom tidningen.

I stället flyttade du hem och skaffade familj med skådespelaren Kjell Bergqvist i Lännaby, Roslagen. Hur var det att få barn?

– Det var döläskigt. Fantastiskt underbart men döläskigt. Jag gick helt upp i det här barnet och tänkte bara ”inget får hända henne”. Jag var livrädd, jag kände att det var för stort ansvar, för stor grej.

När släppte det?

– Det tog nog ett halvår att komma ner i varv och hitta en lagom nivå, säger Yvonne och blir plötsligt avbruten av en kille i 25-årsåldern som kommer framspringande där vi sitter:

”Är inte du Miss Universum? Miss Universum från Eskilstuna, är du det?”

”Jo, svarar Yvonne”.

”Är inte du Miss Universum? Miss Universum från Eskilstuna, är du det?” upprepar han. ”Får jag en autograf?”

”Ja, visst.”

Killen försvinner och kommer inte tillbaka.

Förra våren skildes du och Kjell. Varför?

– Jag tänker inte tala om varför, det är en sak mellan mig och Kjell. Men vi insåg båda två att vi kanske inte uppskattade varandra på rätt sätt. Vi kom fram till att det var bästa lösningen.
När jag hade små barn var jag hysteriskt rädd för döden, man känner sig oersättlig

Slogs och skrek ni och höll på?

– Nej, nej, vi har aldrig hållit på så. Fast en stol har jag slängt en gång!

– Vi lever i en tid där vi accepterar varandra till en viss grad, sedan vill man gå vidare.

Var ni överens om skilsmässan?

– Ja, vi kom fram till det.

Hur är relationen i dag?

– Ja, i dag kan vi ha en dialog utan att bråka. Vi har hittat en bra nivå. Han flyttade till Torshälla i våras också. Barnen tycker att det är ganska skönt att slippa flacka för mycket. Sedan kan man ju fråga sig om de tycker att det är så kul att flytta mellan mamma och pappa varannan vecka.

Har du ångrat att ni skilde er?

– Nej, inte mer än att det alltid är tråkigt med skilsmässor.

Du blev sedan ihop med miljonären Johan Andersson, som äger fabriken där dina skönhetsprodukter tillverkas, men enligt veckotidningarna gjorde han slut för att bli ihop med sin 24-åriga före detta. Hur kändes det?

– Man blir ju alltid ledsen när det är en röra av allting, men jag ser att det var absolut bäst som det blev. Jag önskar dem lycka till. Johan och jag är fortfarande kompisar och har en jättebra affärsrelation.

Har du någon ny?

– Nej.

Nu ser jag ju att du ljuger.

– Haha! Åh, jag har så svårt att ha ett stenansikte. Ja, jag har en ny man. Han heter Anders och jobbar med telekommunikation. Vi träffades på en restaurang i Norrtälje förra året. Jag hade avskedsparty där med mina tjejkompisar när jag skulle flytta. Jag och Anders hade en liten konversation då, men det hände inget mer. Sedan träffade jag honom igen nu i höstas och...
Jag är inte den sorten som går och lägger mig och tittar i taket

–Vi trivs bra ihop och det lutar nog åt att vi ska skapa ett liv tillsammans. Nä, nu vill jag inte säga mer! Det här ska jag försöka hålla undan från skvallertidningarna!

Hade det inte varit skönt att vara singel nån gång?

– Nej?ja?eller nej. Jag har ju haft korta perioder sedan skilsmässan där jag inte var bunden till någon, men jag gillar inte det där. Jag tycker att det är så jävla jobbigt att gå ut och parta. Jag kan inte koppla av, det är massa dräglande karlar och?det är bara fel. Jag tycker inte att det är roligt att vara ute.

Gick du i terapi för att komma över skilsmässan?

– Ja, jag gick hos en präst som är terapeut. Jag kände att jag behövde det. Det var väldigt, väldigt bra för mig. Det var under den värsta tiden när jag kände att jag behövde uppbackning. Det var skönt att få ur sig alla de saker som blev så fel. Jag är glad att jag tog tag i det, speciellt för barnens skull. Jag kände att jag inte var mig själv ett tag. Det var jättebra.

Har du haft depressioner?

– Jag har varit nere som fan, men även om allt är svart omkring mig är jag inte den sorten som går och lägger mig och tittar i taket.

Vad gör du?

– Då måste jag ut i skogen, bara vara ute! I söndags gick jag en promenad i hällregn. Jag måste för att rensa, kommer jag inte ut blir jag tokig. Jag försöker mig på yoga och sånt också, men jag är inte så bra på det ännu.

Är du rädd för döden?

– När jag hade små barn var jag hysteriskt rädd för döden, man känner sig oersättlig. Jag var livrädd för att flyga då. Men ju äldre jag blir, desto mer tar jag det med ro.

Vilken är din allra sämsta sida?

– Att jag är spontan, att jag är lite för glad och positiv. Det är både min mest positiva och mest negativa sida.

Har du testat droger?

– Nej! Och det tänker jag inte göra heller.

Blir du arg lätt?

– En viss tid i månaden är jag otroligt stingslig. Dessutom har jag blivit kärringilsk med åren. Jag kan gå i taket för minsta lilla.

Har du varit otrogen?

– Jag som är så präktig! Nej!

Vad gör du om 10 år?

– Jag hoppas jag fått ordning på företaget och familjelivet.

Fler barn?

– Ja, kanske. Jag skulle inte kunna säga att jag aldrig ska ha det.

När vi ska skiljas åt märker Yvonne Ryding att henne handväska är borta, med mobiltelefon, pengar, kort, bilnycklar? allt.

Samtidigt som killen bad om en autograf stal hans kvinnliga medhjälpare hennes handväska. Ingen av oss förstår hur hon kunde lyckas utan att vi märkte det. Men hon lyckades och Yvonne är förkrossad.

Men vem tycker synd om en skönhet?

Fredrik Virtanen