Startsidan / Wendela

– Sex utan kärlek är inget att ha

Foto: ANDREAS LUNDBERG

Säg Regina Lund och de flesta tänker på en modig, hård säker kvinna som klarar det mesta.

Men under ytan finns sårbarheten.

En sårbarhet som trots allt blivit mindre tack vare sonen Wiggo och kärleken till maken Jonas Malmsjö.

Aftonbladets Caroline Giertz har träffat Regina Lund.

   Regina Lund sitter i en aningen nedgången loge, ute i Södertälje. För mig är hon kvinnan som aldrig slutar överraska. Kvinnan som symboliserar mod och styrka. Hon har spelat hårdkokt polis. Incestoffer. Hällt blåbärssoppa över sig själv på scenen, både i Sverige och i Mexiko. Haft rosa hår. Spelat Marilyn Monroe och Marlene Dietrich. Poserat naken, endast iklädd en målad frack. Gift sig med sig själv. Och Jonas Malmsjö. Hon har spelat in två skivor med lågmäld, självutlämnande och finstämd musik. Nu har hon fotsid lång kimono, svarta långa slingor flätade i det blonda håret och väntar på att framföra sin musik, tillsammans med gitarristen Johan Norberg. Hon ser lite blek ut.

Hur känns det?

– Den här turnén har varit en dröm även om jag hela tiden ifrågasätter om jag är bra nog, om någon vill komma och titta på mig. Jag har råångest innan jag ska in. Jag tar absolut ingenting för givet. Det är en resa varje gång, svarar hon och förvånar mig än en gång. Jag trodde hon var hur självsäker som helst.

Hur många av dig finns det egentligen?

– Oj! Är frågan om jag är schizofren? Nej, jag är en. Hur många det finns får åskådaren bedöma. Nu är jag ju helt oskyddad, ensam med mina texter. Och?

Hon tystnar och det känns som om hon vill vara ensam med sig själv, så här före föreställningen. Så jag går ut i publiken. De är i alla åldrar. Salen är full och stämningen förväntansfull. Bredvid mig sitter Reginas mamma Sonja med sin kusin och en kasse blommor. Regina och Sonja är otroligt lika och Sonja strålar av stolthet.

– Hon är så modig, Regina, säger hon. Och jag håller med. Trots vad Regina sa i logen. För bara den som är rädd kan vara modig.

Så gör Regina och Johan entré. I första låten bär inte rösten riktigt, men allteftersom publikens välvilja strömmar mot henne blir hon mer och mer självklar och hennes sköra sårbarhet förvandlas till hennes starkaste tillgång. Och till slut har hon oss helt i sin hand. Hon får göra flera extranummer. Publiken tar henne till sitt hjärta.

Det är meningen att vi ska göra själva intervjun i logen, efter konserten. Men Regina vill bort därifrån så vi sätter oss i bilen. Regina sitter bredvid mig med bandspelaren och jag tar hand om ratten.

Efter den här konserten måste du väl vara nöjd? Så mycket kärlek som du fick.

– Absolut. Men jag får både och. Jag är begåvad med en kärleksfull publik, men det ger också upphov till misstänksamhet. Just because you’re not paranoid doesn’t mean that you are not beeing followed, som Woody Allen sa, ler hon.

Så det dåliga självförtroendet är intakt?
Jag spydde när jag såg den första löpsedeln

– Jag brottas ständigt med mitt självförakt och tycker inte jag är något, så både skrivandet och framförandet är en kamp. Men det fungerar, det finns ett flöde och det som driver mig är samma känsla jag hade som liten, vid jul, när jag gjorde presenter till alla i hela familjen på fritis. Jättemycket presenter. Det blev över 70 stycken. Så många att de inte orkade öppna dem.

– Jag blev jättebesviken och försökte igen, lite senare på kvällen, i hopp om att de blivit lite mer entusiastiska, men det var samma sak då. Jag har fortfarande kvar min iver att vilja slå armarna runt hela jordklotet. Tricket är att inte bli bitter och det är en kamp.

Har du någon ny skiva på gång?

– Ja, jag skriver texter och håller på och pillar. Den är på gång, men det har blivit en naturlig paus eftersom jag är mest med min son. Jag brukar skriva fyra, fem på nätterna och nu är jag ju rätt slut vid den tiden. Och man kan ju säga att en viss stagnation har inträffat, nu när jag är så lycklig. För det är jag. Sen jag fått Wiggo är det svårare att skriva låtar för jag har hämtat så mycket ur smärtan. När den inte finns där längre måste man hitta nya inspirationskällor. Så den tredje plattan dröjer nog. Om vi inte gör en med ACDC-covers, förstås.

Vilka smärtor har du gått igenom?

– Jag skriver ju så mycket om det i mina låtar. Det får räcka med det. Men jag kan säga så mycket som att jag har gått i terapi. Och det är mycket grejer jag dealar med fortfarande. Och jag vill deala med det för att inte min son ska behöva drabbas också. Jag pratar gärna om sånt i mina konstverk men inte i tidningsintervjuer.

Hur har du förändrats sen du fick barn?

– Jag har bara blivit starkare och modigare och sårbarare på alla sätt och vis sen jag fick Wiggo. Nästan religiös. Jordklotsreligiös. Det är så stort.

Varje gång jag försöker sätta ord på det? Och du ska veta att jag har försökt.

– Han har ju ett sånt tacksamt namn. Wiggo Linblå, Love Linblå min vän, sjunger hon. Allt det vi pratar om nu, det är där skadan ligger som offentlig person. Man vill gå in på djupet och prata ordentligt och sen vet man? Usch! Det här kommer inte att bli kul när jag ser det i tryck. Och då kommer självföraktet. Jag kommer ihåg första rubriken och löpsedeln. Jag spydde.

– Jag får ofta svara på frågor om varför jag är så exhibitionistisk och jag blir så jävla förbannad. Jag uttrycker min konstform. Jag är ingen jävla symbol för exhibitionism och media. Hur kul är det att ge en intervju och inte prata om något personligt alls? Men jag vill verkligen prata om musiken.

OK. Dina låtar handlar mycket om hämnd. Varför?

– Visst. Det är ett sätt att få ur sig. Om man blivit sviken av en vän eller känner sig missförstådd. För mig är det ett sätt att deala med alla känslor.

Kärlek, svek, hat. Att komma till insikt eller bara skriva av sig i ren aggression. Har du svårt att förlåta, rent generellt?

– Jag vill nog inte tro det själv, i alla fall. Jag kan skriva av mig, och utåt sett är jag väldigt stolt och om jag känner mig kränkt eller stampad på får den personen reda på det. Men i mitt hjärta är jag snabb att förlåta.

– Lite väl snabb, kanske.

Styrs du av din hjärna, ditt hjärta, ditt sköte eller nåt annat?

– Det är en bra fråga och jag vill ju direkt svara hjärtat. Men visst har huvudet varit med ibland också, får man hoppas. Men det är hjärtat som styr, det är inget snack om saken.

Var hämtar du kraft ifrån?

– Min son och min man. Men kraften kommer ju från lusten att skapa och uttrycka någonting stort. Lite samma känsla man hade när man var liten och ville ta på sig skidorna när det just hade snöat. Man ville ut och vara först i spåret. Sätta spår och bana ny mark och hoppas på att hitta någon ny sanning. Lära sig själv och andra nya saker. Och göra livet vackrare.

Senaste TV-klippen
Följ wendela
Om Aftonbladet