Vad Regina Lund egentligen tycker om Göran Persson får Aftonbladets reporter aldrig reda på. Men när fotografen vill ta ner bilden av honom protesterar hon.”Låt honom hänga kvar”, ber hon.
Foto: ANDREAS LUNDBERG
Vad Regina Lund egentligen tycker om Göran Persson får Aftonbladets reporter aldrig reda på. Men när fotografen vill ta ner bilden av honom protesterar hon.”Låt honom hänga kvar”, ber hon.
RELATIONER

forts: Regina Lund

– Allting ska bli bättre och alla ska bli glada. Det är nog en naiv drivkraft i botten. Alla ska vara glada och få sina färggranna presenter. Ingen ska bråka och kriga utan allt ska vara bra. Men det kan det ju bli med smärta också. Jag såg en i kväll, längst fram, som grät när jag spelade ”Unique”.

– Hon hade kanske förlorat någon nyligen och för mig känns det så bra med den kommunikationen.

Vilka andra jobb har du haft?

– Affärsbiträde, på Impuls i Gävle och Bik Boc, receptionist i London, och på Klippoteket samtidigt som jag spelade en 40-åring döende i cancer i en Ibsenpjäs. Då var jag 19. Men från allra första början ville jag bli försvarsadvokat, för att slutplädera. Men det var väl blodet som drog mig. Pappa är regissör, mamma dansare och skådis. Jag var med i tältprojektet när jag var 10, åkte runt med morsan och sålde kexchoklad i pauserna.

Om du var stenrik – skulle du fortsätta arbeta?

– Absolut. Med samma sak som nu.

Klarar du att göra ingenting en längre period?

– Nej, yrkesmässigt har man ju inget val, som nu i vår när jag faktiskt är arbetslös. Men det känns bara skönt för då får jag ännu mer tid med min son.

– Och den här turnén har varit toppen, jag är borta en kväll nu och då och sen kan jag vara med honom resten av tiden. När man har barn gör man aldrig ”ingenting”. Men självklart kan jag få panik och humöret kan svänga när man inte får ur sig det man vill få ur sig. Du, (hon vänder sig mot mig) jag kollar på vägen hela tiden för att jag är lite åksjuk, inte för att jag är otrevlig.

Vem skulle kunna tycka att hon är otrevlig? Hon sitter och håller bandspelaren framför läpparna och svarar snällt och omsorgsfullt på alla frågor med sin hesa, låga röst. Tänker och anstränger sig. Tar det på allvar.

Hur är du som mamma?

– Världens bästa.

Jag tror henne. Men hon var bara mammaledig i tre månader. Sedan spelade hon in filmen ”Förgörarna”.

Räckte det?

– Folk kommer fram och säger ; Du jobbar så himla mycket! Men det gör jag inte. ”Förgörarna” tog 20 dagar att filma och Wiggo var med hela tiden och hela teamet rättade sig efter honom.

Hon håller en låtsad walkietalkie framför munnen.

– Okej, Wiggo sover, tagning. 15 minuters amning, vi varnar för amning. Och jag har aldrig satt så många förstatagningar. Det var kul att ha Wiggo med.

Var du typen som ammade överallt?

– Jag ammade i logen, jag kan inte amma överallt. Men vissa gånger är det ju nödvändigt och Sverige är fantastiskt på det viset. Jag var i Paris med Wiggo och det var outhärdligt. Inget var barnvänligt, det var himmelriket att komma hem.

Vill du ha fler barn?

– Ja, i sinom tid.

Vad är kärlek?

– Oj! Mitt omedelbara svar är Wiggo och Jonas. Min familj. Jag kan inte formulera det på något annat sätt. Där är jag ingen guru.

Är du svartsjuk av dig?

– Absolut.

Hör kärlek och ägande ihop?

– Nej, verkligen inte.
Jag är rädd för att bli sviken

Hur viktigt är det med sex?

– Livsviktigt, i dubbel bemärkelse.

Är sex utan kärlek något att ägna sig åt?

– Nej, svarar Regina.

Hur är du som älskarinna?

– Det är för privat. Och det kan väl inte jag svara på. Det får ni fråga någon av mina tidigare? Nej. Jag vill prata om min musik, inte om mitt privata och min familj.

Klockan är halv tolv på natten, vi har ett bord för två bokat på ”Tranan”, men ingen av oss är lockad av en stökig fredagskrog.

Du gifte dig i våras, med skådespelaren Jonas Malmsjö. En liten hemlig vigsel hemma i vardagsrummet. Varför hade ni ett så litet bröllop?

– För att vi ska kunna ha fler och större bröllop sen. Vi ville lova varandra – innan vi gifte oss i kyrkan. Då är det mer att gifta sig med varandras släkt. Men gifte oss med varandra, det gjorde vi nog första gången vi såg varandra.

Hade ni egna löften?

– Det är för privat att tala om. Men vi hade lite både och.

Hur är det med efternamnet?

– Vi vill båda heta Lund Malmsjö, men det får man ju inte. Så vi har skällt ut människor på olika institutioner. Det är lite skrattretande, i ett jämlikt land, att man inte får heta vad man vill. Det står i alla fall Lund Malmsjö på dörren.

Du gifte dig med dig själv, på ett flygplan till Mexiko för några år sedan. Är du bigamist nu?

Hon ler lite överseende och förklarar:

– Det handlar om att vara trogen mot sig själv och sina drömmar. Och det är lika viktigt nu, när jag gift mig med Jonas. Att vi respekterar varandra som individer och ställer upp för varandra i stället för att kväva varandra. Allt förändras ju. När man får barn till exempel. Man kan inte dra till Paris och skriva låtar med påtända indianer, det går inte. När man är gift och har barn får man experimentera åt andra håll. Och något som är skönt är att vi gillar varandras ex. Wiggos pappa Lounge och Jonas kommer väldigt bra överens – de är toppenpappor båda två. Det är så skönt att de gillar varandra, för allas skull, men främst för Wiggos. Han känner av en dålig vibe direkt.

Hur ser en vanlig dag ut?

– Alla dagar är väldigt olika. Någon form av organiserat kaos. Men mest är det 06.30 som gäller, på morgonen. Då är det Wiggo Love Linblå som dansar runt och kör sitt. Han är så himla glad. Nu försöker han hoppa och han kan ju inte så han går upp på tå och liksom?

Hon skruvar sig i det trånga bilsätet, sträcker ut benen, skuttar lite med ena höften, för att visa och ler ända ut i fingerspetsarna.

– Han är 100 procent kärlek, den största gåvan och jag undrar om jag förtjänar den. När jag fick se honom komma ut då insåg jag att jag i alla fall måste gjort något bra i livet. Wiggo är payback.

Vad är du rädd för?

– För så många saker. Att något ska hända Wiggo. Att jag inte ska kunna ge honom allt han vill ha och behöver. Att jag ska falla in i otrygghet och osäkerhet och tappa kraften. Eller att bli lämnad och sviken och ljugen för.

– Just nu är jag rädd att Wiggo ska komma på hur man öppnar fönster och falla ut. Sen är jag rädd för att tappa gnistan, att inte göra en bra konsert, inte kunna skriva fler låtar, jättenojig och nervös och tror att ingen kan tycka om mig. Men det är också en drivkraft. All is good. Jag kämpar mycket med det där. Tillit. Sen är jag rädd för att stagnera och för att inte komma fram till något. Att allt man gör är lönlöst och att världen inte blir vackrare eller bättre utan –ingenting.

arkiv/Regina Charlotta Lund