”Om jag inte kan banta är jag död inom 10 år”

”Jag har redan börjat känna av hjärtat”, säger Marcus Stendahl, som dessutom slitit ut sina knän och fått ryggvärk – allt på grund av övervikten.
Foto: RIKARD LAVING
”Jag har redan börjat känna av hjärtat”, säger Marcus Stendahl, som dessutom slitit ut sina knän och fått ryggvärk – allt på grund av övervikten.
RELATIONER

Den svenska övervikten kostar sjukvården mellan 2 och 7 miljarder varje år.

Men bara en bråkdel satsas för att hjälpa människor att gå ner i vikt.

I stället för att få medicinsk hjälp blir patienterna skickade till privata företag som tjänar hundratals miljoner varje år på tveksamma bantningskurer.

En av dem är Marcus, som hittills inte fått någon hjälp av bli av med sin farliga fetma.

I tre dagar granskar Aftonbladet Kvinna bantningsindustrin.

De tjocka blir feta – och de smala allt mulligare.

I den ständiga kampen mot oönskade kilon finns det pengar att tjäna.

Bantning är business.

Vilket drömläge. En målgrupp som bara växer: I dag är 40 procent av alla vuxna svenskar överviktiga. Allt pekar på att de kommer att bli fler. Och tyngre.

Världshälsoorganisationen kallar västvärldens fetma epidemisk. Folkhälsoinstitutet har dragit igång en kampanj för att få alla svenskar att motionera mera.

Ändå är samhällets stöd till de överviktiga klent.

Föreställningen att övervikt är självförvållat lever kvar.

De flesta som behöver hjälp för att gå ner i vikt hänvisas till privata alternativ.

I USA beräknas bantningsbranschen omsätta 325 miljarder kronor. Svenska siffror är svårare att hitta.

Bland de metoder som vänder sig till vanliga konsumenter är Vikväktarna den mest kända. 140 000 människor anmälde sig till deras kurser i kosthållning förra året, omsättningen var ungefär 150 miljoner kronor.

– Det finns en stor marknad för viktminskning, säger Hälsokostbranschens leverantörförenings vd Åke Färnlöf.

Han uppskattar att fettsyran tonalin, ett ganska nytt piller som säljs i hälsokostaffärer, har höjt försäljningen av bantningspreparat inom hans bransch med 50 miljoner kronor.

Måltidsersättningspulvret Nutrilett säljer för ungefär samma summor. Just nu går produkten som lockvara hos en av de stora butikskedjorna.

– Det är kul att produkten är efterfrågad, men det finns en risk att varumärket urholkas när det används som lockvara, säger Lotta Henriksson, produktchef på Cederroth, som tillverkar produkten.

– Kanske har vi en målgrupp som är lite mer desperat på en snabb viktnedgång än Viktväktarnas.

Lågkaloridieten Herbalife omsatte 114 miljoner kronor 1999, mindre kända Cambridgekuren sålde preparat för 6 miljoner.

– Vi är de enda som ger en speciell fettförbränning, en ketonförbränning. Fjärde dagen mår du som en prinsessa, man blir pigg, hungerkänslorna försvinner och man får mycket energi, säger Hans Mikaelsson, vd på Cambridgekuren.

Trots att fler män än kvinnor är överviktiga, vänder sig de flesta företag i dag främst till kvinnor.

– När mannen bantar är det oftast frun eller flickvännen som ser till att han

börjar, så då måste man ändå nå kvinnorna, säger Lotta Henriksson.

Men Viktväktarna har börjat byta orientering. Företaget vill växa med uppåt tio procent om året. Alla är välkomna. Nu ska fler män lockas bli viktväktare. Männen ska få egna program.

– Män tror att man måste motionera för att gå ner i vikt, därför får de börja med det direkt, säger Viktväktarnas vd Helen Lindgren.

– Och så får de rita kurvor och följa resultat.

Fotnot: Att det finns keton i urinen pekar på att kroppen förbränner fett. Detta sker oavsett bantningsmetod.

Kvinna i morgon: Hundratals

bantningsmetoder – ingen fungerar

Christina Vallgren