Claudia Schiffer är inte värst – det är medeltjejerna

RELATIONER
Belinda Olsson, 26, är journalist och chefredaktör för Sourze.
Belinda Olsson, 26, är journalist och chefredaktör för Sourze.

Jag har insett en sak. Det är inte Anne Nicholarna och alla världens Pamelas Andersons som får mig att vingla till och stappla av självförakt på mina tjejben. Det är inte deras silikonbröst, blonderade hårsvall och plutläppar som får mig att känna mig otillräcklig och ful. De är pastischer, produkter

gjorda på plastikbordet.

Nej, det finns ett annat kvinnoideal som kommer åt mig tusenfalt mer. Hon finns framförallt i amerikanske serier som Felicity men även på Twilfitaffischerna i Stockholms tunnelbanor och i Ikea-katalogerna. De ljuva medeltjejerna med lagom rufsigt hår, varken mörka eller ljusa – svårplacerad för fulla skinnskallar, med ”naturligt” smink som de både vaknar och lägger sig med. Medeltjejerna med sina gosiga ylletröjor, tekoppar in handen och ljus fin lägenhet i ljus fin stad.

Deras alltid perfekta humör, hjälpsamheten och godheten. Inga mörka stunder, deras värsta livkris bestod i kvalet över vilken av två perfekta beundrare som skulle utses till pojkvän. De tränar två gånger i veckan på aerobics, inte mer för de är inga träningsnarkomaner och äter godis på helgerna. De var omtyckta i skolan, ingen har något ont att säga om dem. De är aldrig elaka, de tycker att man ska hålla på sig, hånglar inte i trappuppgångar, får inga maskor på strumporna och mascaran smetar aldrig ut sig. De köper alltid rätt byxor som inte blir skrynkliga och hederliga bomullsunderkläder som ändå ser sexiga ut. De slänger huvuden bakåt och skrattar utan att verka dominanta. De skriker ALDRIG ut sitt vrede. Medeltjejerna är värre än Claudia Schiffer. De står för krav på perfektion som är bortom silikon och Barbiehår. Och jag spyr på dem. Ge mig förebilder som har humörsvängningar, är lite elaka ibland och som ångrar saker de gör då och då. Ge mig mänskligheten, inte perfektion tack!

Belinda Olsson