1 000 bantningskurer – ingen fungerar

RELATIONER

Gunilla Lee, 59, har ägnat sitt liv åt att kämpa för att gå ner i vikt.

Nu är hon inne på 61:a försöket.

– Det enda jag inte provat är att dricka vinäger. Det funkar

tydligen för en del.

Efter 60 misslyckade försök, gick det 61:a bättre. Gunilla Lee började se sig som matmissbrukare och tog hjälp av Minnesotamodellen, som bland andra anonyma alkoholister använder sig av. I dag är hon beroendeterapeut och försöker hjälpa andra.

– Jag tror att många jojobantare har ett matmissbruk, säger hon.

Hon säger att alla metoder hon provat, utom ostbantning, har fungerat.
Jag trodde att jag skulle kunna gå ner 30 kilo och

sedan bli lycklig

I början. Effekten har varit övergående. Snart har hon vägt lika mycket igen.

– Jag är förvånad över hur lite missbrukstänkande metoderna bygger på.

– Bantning leder lätt till en tankebesatthet kring mat: när får man äta, hur får man äta, vad ska man äta. Och det är lätt att bli besatt av siffror: kilon, kalorier – eller vikter om man tränar.

Gunilla hade sjuka känslor och beteenden kring mat. Och varje misslyckande till trots, väcktes drömmen om att vara smal lätt till liv på nytt.

– Trots att jag kände en sådan hopplöshet, tappade jag aldrig hoppet. Eller, tillfälligt gjorde jag ju det, men sedan kom det något nytt på löpsedlarna, och då trodde jag på det igen.

– Nu köper jag inte varenda tidning så fort det står om någon bantningsgrej.

Hon tror att ett problem är att människor vill gå ner i vikt fort. Bums helst.

– Sedan skiter de i hur och på vilket sätt. Men det ska inte gå fort. Det måste få ta tid så att man hinner ställa om sig.

– Jag trodde att jag skulle kunna gå ner 25 – 30 kilo och sen skulle jag bli lycklig. Men när jag gjorde det dök det upp andra problem. Då började till exempel män springa efter mig och det var jag inte beredd på. Jag lade på mig vikt igen och så fick jag vara ifred.

Hon tycker att det är viktigt vad man äter, i hennes modell ingår att undvika socker och vitt mjöl eftersom hon ser sig som överkänslig mot det.

Men lika viktigt som vad man äter, är hur man gör det.

– Lite tröstätande kan vara normalt. Men om man tränar en timme extra för att kunna äta en macka till, då tänker man fel.

Gunilla Lee slutade att banta för sex, sju år sedan. Hon tror att hon väger omkring 90 kilo i dag. Hon låter bli att väga sig, hon vet att hon lätt blir nojig, missnöjd och riskerar att känna självhat om hon har gått upp. Det gamla beteendet kan komma tillbaka.

– Jag är rädd för att jag skulle försöka banta. Då börjar jag på måndagen, slutar på tisdagen och blir deprimerad på onsdagen.

Hon har gått ner en hel del i vikt, men vill fortfarande bli smalare.

– Jag skulle vilja gå ner tio kilo till, mina knän tar stryk. Jag har en personlig tränare, men det går trögt.

Christina Vallgren