Startsidan / Wendela

”Jag tog mammas vigselring”

Från lilla Svartbjörnsbyn i Norrbotten till programledare på TV4:s Nyheterna.

Dessutom med en mellanlandning som Sveriges sexigaste kvinna.

Aftonbladet Söndags Per Nunstedt har träffat Petra Nordlund.

     Det är några som har fattat att det där med att tv-nyheter faktiskt handlar om underhållning.

Tänk bara tillbaka på ”Hjälmen” på Aktuelltredaktionen. Nyhetsankaret Jarl Alfredius alltså, som i full krigsmundering tog skydd under bordet när en glödlampa gick sönder under en krigsrapport från Sarajevo.

Minns också när TV3 Direkts nyhetsankare Claes Åkeson spände ögonen i oss och sa att ”nu ska ni få se en liten bakterie som älskar att käka skit” – varpå ett inslag med kung Carl Gustaf började rulla.

För bara någon vecka sedan såg vi Petra Nordlunds show på TV4:s Nyheterna.

När Anders Nylund presenterade vädret kom Nordlund plötsligt infarande som den där psychofågeln i Kalle Anka och traskade rakt förbi en något överraskad meteorolog.

– Åhh, Gud. Jag nästan vräkte undan honom och gick och flaxade med mina manusbuntar. Jag glömde bort mig där. Det kändes jättejobbigt att sabba en vädersändning men det är ju kul nu i efterhand (skratt).

Vi träffas i Petras tvåa på Söder. Den är snygg och väldigt stökig.

Lägenheten doftar knappast 2000-tal, runt Kofodt Larsensoffan står mer eller mindre värdefulla 60-talsmöbler. På bordet ligger Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula”.

– Jag trodde du skulle bli försenad som alla andra journalister, jag ber om ursäkt för stöket.

OK! Vi inleder så här: vilken fråga vill du helst slippa?

– Allt som rör mitt privatliv.

Det kan du glömma. Men du har blivit betydligt hårdare i dina intervjuer.

– Mycket.

I går läste jag en gammal artikel med dig. Du berättade om hur du miste oskulden i flickrummet, att porrfilm är upphetsande och att du sover naken. Till exempel.

– Jag var mer naiv för några år sedan. Det ger inte mig någonting att prata om privata saker, jag behöver inte att vara sjyst på det sättet.

Till jobbet först; När du skulle lämna TV4 Norrbotten sa en medarbetare att ”du är otrolig dum som åker till Stockholm, du blir en bimbo och du förstör karriären”.

– Ja (skratt). Bara för att jag skulle jobba med sport. ”Du kan aldrig göra något seriöst i hela ditt liv, du är död”. Ja, det kommer jag ihåg. Då blev jag ju orolig. Men vi har träffats sen dess och ämnet har kommit på tal och vi bara garvar.

För fyra år sedan blev du vald till Sveriges sexigaste kvinna av magasinet Café. Och erkänner du inte att det var en bra språngbräda så lämnar jag intervjun här och nu.

– Jag är så innerligt trött på det här. Jag hade inte en tanke på att det här var en språngbräda, jag tänker inte på min karriär på det sättet. Det var väldigt smickrande och jag jobbade på ett produktionsbolag då. Och bilderna var okej.
Jag klöv näsan mitt itu

Varför måste du försvara bilderna? Är du rädd för alla tokfeminister som klankat på dom?

– Äsch! Det finns inga tokfeminister! Jag är feminist själv. Men jag användes som ett dåligt exempel i den feministiska debatten.

Utnämningen ledde i vilket fall till att du fick sitta i panelen i Nyhetsmorgon och gjorde där ett så pass bra intryck att själva programledarjobbet blev ditt.

– Jag tror personligen att jag hade kommit hit ändå.

Du marknadsfördes ju som ”Sveriges sexigaste kvinna” i trailern i TV4 inför din debut.

– Det var fruktansvärt, jag slet mitt hår. Och med den där rösten...det var...”Nej!” (skratt). Jag fick panik, kan man säga, när jag såg det på tv.

Det är svårt att få kollegor att snacka skit om dig.

– Vad bra! Jag hoppas att de uppfattar mig som glad skit som är bra på att jobba i en redaktionsmiljö. Vad sa dom?

Typ det. Samt att du äter som en häst.

– Ja (skratt). Frisk aptit. Men jag tränar väldigt mycket.

En av dina chefer säger att du aldrig kommer att drabbas av hybris till skillnad från flera av dina kollegor.

– Okej. Det är svårt att drabbas av hybris tycker jag. Fan, liksom. Det är svårt att bli en bra programledare. Det gäller att inte tappa huvudet för den sakens skull. Men på lokal-tv var programledarrollen verkligen jobbet som ingen ville ha och det har säkert hjälpt mig nu.

Finns det inte en snobbism bland vissa kollegor?

– Jo, det kan det finnas. Att det ska vara så självklart att man ska bli särbehandlad, att man ska få speciella förmåner på olika sätt och vis. Märkligt, bara för att man är programledare. Ja...

Säger du till då?

– Nej. Det ska jäkligt mycket till innan jag ger mig in i en argumentation, då måste jag nästan bli attackerad först. Jag har märkt att programledare är mer koleriska än andra medarbetare, de brusar upp. Det kan ju vara ett fenomen som kan förklaras med att de är vana vid att folk ger dem uppmärksamhet, att de är vana att folk lyssnar när de pratar.

Är det någon konkurrens mellan er?

– Det är så klart, alla vill ha de bästa arbetspassen. Men det är inte uttalat så att folk snackar om det, det är bra stämning.

Du har inte lagt krossat glas i någons puderdosa?

– Det tjänar väl ingenting till (skratt). Det finns ju kollegor som är bättre än jag, det får man svälja. Det är ju aldrig några bråk. Men jag vet att det fanns skepsis mot mig när jag kom in i Nyhetsmorgon. Att jag varit med i Café, ”att man ska vara snygg”, i den stilen. Det har jag full förståelse för. Och jag är beredd att kliva undan om det är någon som gör jobbet bättre än jag. Det finns alltid andra saker att göra.

Du är känd för att vara otroligt envis.

– Det säger folk, alltså.

Som när du satt med värsta magsjukan och trots det körde en sen sändning vilket kunde ha fått katastrofala följder.

– Det var bara att köra. Och med knapp marginal slapp jag ju, du vet vad, under direktsändning. Det var så sent på kvällen att det var försent att dra sig ur. Men om något hänt... så hade det ju inte synts utåt. Det finns däremot en historia om en programledare som gjorde på sig under sändning men jag har glömt bort vem.
Du kan aldrig göra något seriöst i hela ditt liv, du är död

Shit happens. Du blir väldigt sur när du gör fel.

– Mer besviken. Om jag sluddrar eller något. Och jag såg på Barngalan från ifjol och det var en extrem plåga. Inte minst för att jag har en så superdålig hållning, jag ser ju ut som en gam.

Det upptäckte du först nu?

– Njae, folk har sagt det till mig och jag ber folk att påminna mig om att sträcka på ryggen.

Hur bra är du som programledare?

– Jag är ganska bra. Jag är cool i direktsändning. Bra på att lyssna och improvisera. Men jag har mycket att lära mig. Jag saknar snabba punchlines.

Vilken är din jobbigaste sändning?

– Inför en väldigt besvärligt nyhetssändning var datorn och promptern död och jag hade inga manus. Den gången ville jag kräkas för det var på gränsen till vad jag klarade av. Det var för mycket adrenalin. Jobbigt var det. Inte ens ett stödord hade jag.

Det stormar internt ibland. Du var med och protesterade högljutt när ni intervjuat Fröken Sverige under en av era sändningar.

– Det ska man inte ha på nyhetsplats. Då ska vi redovisa Robinson och då ska vi...

Det där är väl lite skillnad?

– Fröken Sverige är helt okej i Nyhetsmorgon men det hör inte hemma i en nyhetssändning. Så tycker jag.

Kändes inte TV4:s Nyheterna mer uppkäftigt förr i tiden?

– Jo, det var mycket mer stukat. Vi gör jävligt bra nyhetssändningar men ibland kanske vi liknar SVT lite för mycket.

TV3 Direkt då?

– Det är dom extremt håriga bäbisarna som går ut där, men det är ju underhållande (skratt). Vill jag bli informerad kollar jag på en annan nyhetssändning.

Det är väl skönt att någon redaktion inte blivit ockuperad av nyhetsflödets krav på seriositet och pliktskyldigt redovisande.

– Javisst, det är bra att dom finns. Vi på Nyheterna sticker inte ut lika mycket längre. Det har blivit mer likformigt. Det vore kul om vi avvek mer när det gällde vår nyhetsvärdering. Sämre vet jag inte om vi är...men tråkigare, ja. Det fanns en enorm entusiasm från början men nu har det kanske blivit lite tryggare och människor blir äldre. Men det fanns mycket från förr som inte var bra heller.

Senaste TV-klippen
Följ wendela
Om Aftonbladet