Lenas man blev svensk - då ville han skiljas

Han var flykting, hon gav honom både pengar och kärlek. På Lenas ort har ytterligare fem kvinnor blivit övergivna av sina män efter att männen fått medborgarskap.

Lena och Nebojsa heter egentligen något annat. Kvinna har inte pratat med Nebojsa, detta på Lenas begäran då hon inte vill att han ska få vetskap om artikeln.
Foto: MARIA ÖSTLIN
Lena och Nebojsa heter egentligen något annat. Kvinna har inte pratat med Nebojsa, detta på Lenas begäran då hon inte vill att han ska få vetskap om artikeln.
RELATIONER

Lena är svenskan som gifte sig med en flykting.

Hon försörjde honom, betalade hans körkort, skänkte pengar till hans familj.

När han fick medborgarskap och jobb övergav han henne. Och tog hit en ung brud från hemlandet.

Kvinna träffar Lena i hennes pappas lägenhet. Där bor hon sedan en tid för att spara pengar. Hon har aldrig haft gott om dem. Under åren då hon försörjde Nebojsa levde de på existensminimum.

- Jag kunde ha bott i slott nu. Det är många hundratusen kronor jag har gett

honom. Nu är hela livet förstört.

Lena ser sliten ut för sina 38 år. Hon visar ett foto på sig själv under åren då hon var tillsammans med Nebojsa. Hon är glad, smal och har långt ljust hår. I dag har hon gått upp många kilo, klippt av håret och färgat det rött. Nebojsa, i dag 32, är inte med på bilden.

- Jag har packat ner alla foton där han är med. Jag vill spara dem, men känner mig så kränkt och ledsen när jag tittar på dem.

Allt började för drygt sju år sedan. De träffades på en pizzeria i en liten ort i mellersta Sverige. Han var flykting och hade kommit till Sverige ett halvår tidigare. Hon var uppvuxen på orten, skild och hade en liten dotter. De blev kära.

- I alla fall var jag jätteförälskad. Men jag vet ju inte om han planerade allt redan då.

Snart flyttade han från flyktingförläggningen hem till henne. De levde på hennes låga lön. Det var en jobbig tid. Hon slet och jobbade för att få det att gå ihop. Det var en liten ort, och det skvallrades om paret.

- Jag vet vad de tänkte, men jag brydde mig inte. Jag tyckte om honom.

Lenas familj tog dock emot honom bra. Men i slutet av 1993 fick han beskedet: utvisad.

Lena ringde runt överallt för att han skulle få stanna. Svaret hon fick var att han var tvungen att bli utvisad först och sedan komma tillbaka genom familjeanknytning.

Nebojsa återvände till sitt hemland. Lena ägnade varje ledig stund åt att ringa dåvarande invandrarverket och ländernas ambassader. Efter en resa till hans hemtrakter där de också gifte sig, fick han positivt besked. Den 15 april 1994 fick han tillstånd att resa in i landet.

- Jag flög på små moln när jag skulle hämta honom i Stockholm.

De fortsatte att leva på hennes lön. Han pluggade svenska och Lena betalade hans körkort för att han lättare skulle få jobb.

- I början var vi väldigt lyckliga. Han sprang inte ute på kvällarna, utan satt inne med mig, vi spelade bingolotto och hade det mysigt.

I december 1996 åkte han hem för att hälsa på sin familj och var borta i fem veckor. Han hade med sig pengar och kläder som Lena och hennes familj skänkt. Kanske var det då allting planerades, tänker hon i dag.

I maj 1997 fick han svenskt medborgarskap, och strax därefter fick han jobb på ett mindre företag.

- Nu börjar det verkliga livet, tänkte jag. Nu kommer han att börja tjäna pengar och vi kommer att få det bättre allihop.

De planerade sin första semesterresa sedan de träffades. De skulle till Göteborg, bo på

hotell och gå på Liseberg. Äntligen skulle hon kunna unna sin dotter något, hon som fått försaka så mycket.

En tvåveckors resa till hemlandet kom plötsligt på tapeten och Nebojsa åkte. Semestern skulle självklart bli av efteråt. Återigen gick mycket pengar till biljett och presenter.

Det blev ingen Göteborgsresa. När Nebojsa kom tillbaka ville han ha snabbskilsmässa. Samma dag flyttade han. Han sökte jobb i en annan stad och flyttade dit. Han ville att de skulle fortsätta att umgås och hon gav honom gardiner, mattor och annat till hans nya hem. Varje helg hälsade hon på honom.

En dag när han låg och sov hittade hon fullt med kort på honom, finklädd, och tillsamman med en ung flicka med långt mörkt hår. Dessutom låg ett papper med bådas underskrifter, och en guldring.

Hon konfronterade honom med uppgifterna, men han förnekade allt.

När hon ringde invandrarverket fick hon reda på att kvinnan hon sett på bilderna hade fått tillstånd att resa in.

- Då fattade jag vad han gjort. Han hade

förlovat sig med henne när han fortfarande

var gift med mig. Att han lurade mig kommer att förfölja mig hela livet. Det värsta är att

jag inte vet om han planerade det under alla år.

I dag vet hon att många känt till den andra kvinnan. Han är äldsta sonen i en familj med fyra systrar. När Lena forskat bland hans vänner har hon fått kommentaren: "Det borde du ha förstått direkt. Den äldsta sonen kan inte gifta sig med en svensk kvinna."

Lena är inte ensam. Bara på den lilla ort där hon bor har fem andra kvinnor som gift sig med flyktingar blivit övergivna strax efter att männen fått medborgarskap. Alla männen lever i dag med kvinnor från sitt eget land.

Någon statistik på hur vanligt det är att kvinnor blir lurade på samma vis som Lena finns inte. Men på Migrationsverket är problemet känt.

- Visst förekommer det, det vet vi ju. Inte minst för att det är många som hör av sig till oss och känner sig utnyttjade och vill att vi ska göra något åt det, och kanske återkalla tillståndet, säger Fredrik Martinsson, expert på anknytningsärenden på Migrationsverket.

I dag bor Nebojsa tillsammans med sin nya fru, Nakij, 23 år.

- Jag blir nog aldrig samma människa som jag var förut. Jag vill berätta för att varna andra flickor. Vi ska hjälpa flyktingarna att få det bra, men inte på vår bekostnad, säger Lena.

- Han fick fast jobb, medborgarskap och fick hit sin kvinna, men vad fick jag - förutom stora skulder?

FAKTA /Uppehållstillstånd

Christina Larsson