Varför ta bort chansen att hjälpa flickor som utsatts för incest?

RELATIONER

Bush inledde abortdebatten med att förklara att han inte tänkte skicka pengar till organisationer som arbetar med befolkningsfrågor i fattiga länder och som förespråkar abort.

Polen fick i dagarna på pälsen av Margareta Winberg för sina hårda abortlagar. Än har hon inte vågat kritisera Bush, men det gjorde i stället EU.

Här hemma är abortmotståndarna i idiot-organisationen JA till livet glada eftersom svenska myndigheter diskuterar att sänka abortgränsen från vecka 28 till vecka 20. Å andra sidan tillät socialstyrelsen endast 2 aborter 1999 efter vecka 24. Så man kan inte påstå att det är ett stort problem. Ingen gör en sen abort med glädje.

Enligt färsk statistik görs de oftast av kvinnor och flickor som har svåra psykiska och sociala problem. De kan ha varit utsatta för incest eller annat sexuellt övergrepp och på grund av skammen vet de inte vad de ska ta sig till och därför kommer de sent till en abortklinik, kurator eller psykolog.

Nedskärningarna inom den offentliga sektorn och speciellt inom skolan har också gjort att många unga flickor inte har någon skolpsykolog, kurator eller ens en skolsyster att vända sig till.

Vecka 28 kan verka orimligt. Men med tanke på hur få av de för tidigt födda som klarar ett normalt liv bör man vara försiktig med förändringar i abortlagstiftningen av den anledningen.

För det är de redan utsatta och ofta unga kvinnorna som tvingas genomgå en graviditet. Är det inte bättre att lagstiftningen ger möjligheter att som i dag, i extrema undantagsfall, tillåta sena aborter? Då finns det i alla fall en chans att på laglig väg hjälpa flickor som varit utsatta för incest eller är svårt psykiskt sjuka.

Vem vill ta bort den möjligheten? Inte jag.