”Jag är en svinbra skådespelare”

Foto: Sara Ringström
RELATIONER

Hon är kvinnan vars första kärlek var Joakim Thåström. Senare räddade hon livet på Ulf Lundell. Efter en karriär utomlands återvänder hon nu till Sverige och är aktuell med filmen Vit som en snö. Aftonbladet Söndags Fredrik Virtanen har träffat Amanda Ooms och pratat om mammans självmord, skådespeleriet, kärleken och ensamheten.

 Någonting med Amanda Ooms är det svårt att sätta fingret på. Men hon är medveten om det också.

Hon skrattar ganska mycket. Om nu någon trodde annat; vi brukar ju tro att mörka filmskönheter är knepiga och introverta eftersom vi brukar se dem vibrera i franskt ”passionerade” filmer.

Dessutom talar hon mycket. Besvärligt mycket om man ska skriva vad hon säger men roligt om man bara behöver lyssna. Och ibland säger hon emot sig själv.

– Det är det som är så vackert, att man måste inse att man inte alltid har rätt, att ens principer inte alltid stämmer.

Kan du bli avundsjuk på människor som inte har sådana bryderier?

– Jo, men jag anser att vi är på det här jordklotet med olika funktioner. Min funktion är att bevisa att det inte är farligt att tvivla och våga prova den kanske inte alltid givna vägen, men att ändå göra det snyggt, med stil och värdighet, säger Amanda Ooms och ler ett svalt filmstarleende.

Hon har gjort 22 filmer, de flesta i England, men få i Sverige har sett dem. Hon har slitit hårt, gått på provspelningar, tävlat med tusentals andra hungriga skådespelerskor men aldrig fått den där rollen i filmen som nått ut till den stora publiken eller som blivit en total kritikersuccé, även om Amanda själv fått goda kritikeromdömen.

Nu hoppas hon att det vänder.

Snart går Jan Troells ”Så vit som en snö” upp på biograferna.

– Det är den finaste film jag gjort. Det är den första film jag sett där jag gillar varenda rörelse. Det var helt fantastiskt eftersom jag alltid velat jobba med Jan Troell. När man beundrar någon så litar man på honom. Jag tycker om hans bildspråk, jag tycker att han är en poet. Det kändes fint att veta att jag blev inramad av en människa som vet att varje rörelse är ett sätt att säga en replik.

– Jag har gjort en himla massa film men aldrig en film som alla har sett. Jag hoppas att det här blir den. Och att den vinner priser på festivaler. Då lär jag göra filmer i ett par år till. Om det inte blir så? ja, då lär jag göra en jävla massa tavlor! säger Amanda Ooms skrattande på sin rikssvenska dialekt som då och då går över i en antydning av skånska och kanske någonting holländskt efter henne holländske far.

”Så vit som en snö” handlar om bonddottern Elsa Andersson som i början av 1900-talet bestämmer sig för att bli den första svenska kvinna som tar flygcertifikat.
Thåström blev kär i en annan

– Varför blir en liten bonddotter som föds mitt på landet pilot? Det är den berättelsen vi berättar. Det handlar om att göra det omöjliga. Jag kände igen mig i Elsa Anderssons öde.

– Elsa förlorade sin mamma jättetidigt. Min mamma dog när jag var 13. Vad som händer då är att något brister inom en, det blir någonting gränslöst, en känsla av att det är jag mot världen.

– Då måste man ut och söka något som är lika stort som den känslan. Det utgick jag ifrån i rollen som Elsa. Varför vill jag göra det omöjliga, varför vill jag ha den omöjliga kärleken, varför stannar jag kvar fastän det är helt vansinnigt?

Vem är du?

– ”Visa mig dina vänner och jag ska säga dig vem du är”, säger de i Holland.

Vad har du för vänner?

– Många olika sorters liv, människor med goda intentioner som drivkraft. Jag anser att jag forskar i människans beteende och framför allt mitt eget. Mitt mål är att formas till en vis människa, jag tänker bli jättegammal. Jag är en berättare. Sedan har jag drivits av olika saker: När jag var yngre ville jag bli känd för att bli igenkänd och för att få kärlek och uppskattning.

– Jag är en? en människa som är ganska god. Tror jag. Jag är modig. Jag har riskerat mitt liv, praktiskt och ekonomiskt, flera gånger.

Amanda Ooms föddes i Småland. Mamma kom från orten, pappa var från Holland.

– På 60-talet var det verkligen snack om att alla sexiga brudar bodde i Sverige. En kompis till pappa hade blivit kär i en svensk kvinna och ringde pappa och sa åt honom att komma på besök. Han kom dit och så gick de på lördagsdans, mitt ute i Småland, och träffade mamma som var supersnygg och så blev han jättekär i henne.

Vad var din mamma?

– Supersnygg var hon.

Det räcker ju.

– Ja, haha! Hon gick på universitetet men hon var jätteung när hon fick mig. Hon gjorde faktiskt inte så mycket.

Familjen växte upp under hippieliknande förhållanden. Bodde i bussar och på gårdar. Föräldrarna skilde sig och Amanda flyttade med pappa till Trelleborg. När hon var 16 rymde hon och pendlade mellan Malmö, Holland och Stockholm och gick sedan på folkhögskola i Falkenberg. Hon ville bort och hon ville uttrycka sig via teater, musik, konst och skrift.

Hur kändes det när din mamma tog sitt liv?

– Det har jag nästan förträngt hur det kändes då. Men jag vet ju konsekvenserna.

– Självklart blev det som ett stort hål inom mig. Men det är ju därför jag blivit som jag blivit. Det är för att något inte stämmer, helt enkelt, i bottenlagret av hur man beter sig med andra människor.

– Om jag inte varit med om den här grejen tror jag att jag hade haft familj och barn vid det här laget för det är ju rätt normalt att ha när man är 36.

Varför tog hon livet av sig?

– Det får du fråga henne om, det vet jag inte. Fråga när du kommer till himlen!

Amanda Ooms säger att det var ”en del” missbruk där hon växte upp, exakt hur det såg ut är ingenting hon går in på. Hon säger att hon dras till en viss typ av män, men även kvinnor. Och att det har ett samband med hennes mor.

Mer känd än för sina filmer är Amanda Ooms i Sverige för sitt långa förhållande med sin första kärlek Joakim Thåström, en gång frontfigur i punkbandet Ebba Grön och sedan länge framgångsrik soloartist.

Under ett uppehåll, runt 1987, hade hon också ett möte med författaren och musikern Ulf Lundell, då svårt alkoholiserad.

Räddade du livet på Ulf Lundell?

– Ja, det gjorde jag nog. Men han gjorde det själv. Jag var den som gjorde det tekniskt möjligt. Han var så dålig då att han lätt hade kunnat dö, han var verkligen trasig. Om man dricker så mycket blir man helt förgiftad? det var bara slumpen som gjorde att det råkade finnas en plats ledig på behandlingshemmet och att jag råkade vara där just den morgonen. Det var slumpen som gjorde att han överlevde.

– Jag var ju så ung då. Sedan dess har det hänt några gånger till i mitt liv, jag har lärt mig hur man gör det där. Det är nog för att jag blir så iskall, just för att jag tycker att det är så hemskt när någon tappar form och dignitet. Det är något väldigt hårt i mig som inte köper några som helst undanflykter. ”Antingen gör du det eller så ser du mig aldrig igen. För dig. För din egen skull.”