Godhet är enkelt – städa anonymt i tvättstugan

RELATIONER
Christina Claesson är journalist och författare.
Christina Claesson är journalist och författare.

Tvättstugan i flerbostadshus är Sveriges mest laddade lokal. Det har jag förstått efter att i tio år läst novellutkast

i mina skrivarkurser.

Ingen annan plats är så överväldigande överrepresenterad i texter av blivande författare; det går minst sju tvättstugor på varje kök.

Det normala är att agget riktas mot någon övernitisk vaktmästare, husets Bror Duktig, eller någon satkärring som med stoppur och dammdetektor i handen övervakar att tiderna passas och att torktumlaren är rengjord. De kallas ofta rent ut fascister, dessa regelryttare.

Jo, jag har själv fått anonyma brev med signaturen ”En som gör rätt efter sig”. Det elegantaste var nog lappen som satt på tvättrumsväggen i en vecka innan jag såg den: ”Du som har ett husdjur med korta svarta hår – gör ren torktumlaren efter dig såsom alla vi andra brukar göra.” Inga namn nämnda, men alla vet vem som är matte till husets enda svarta hund.

Jag bestämde mig för att bli riktigt ordentlig, och noga studera hur det skulle påverka mig.

Jag började med golvet. Ställde mig att spola med slangen över allt kaklet, kranen på fullt varv, stenhårt sprut in i hörnen, bakom maskinerna. En glädje att se hur skiten dansade fram mot golvbrunnen! Jag kunde stå där ett helt centrifugeringspass, och bara spruta. Hunden fick dansa med, hon fick en dusch också, alla svarta håren ner i brunnen, baj-baj.

Sen tog jag alla gamla tvättmedelsavlagringar med mirakelduk, metallen glänste, maskinerna sken. Och kalkfläckarna på den rostfria bänken. Och jag gjorde det EFTER min tvättid, helt oegennyttigt. I flera veckor.

Nå? Förändrades jag? Jo, jag tycker nog att jag kände mig som en bättre människa. Jag hade gjort mer än rätt för mig, städat inte bara min egen skit utan även andras. Ja, andras efterlämnade damm var ingen förtret för mig, blott en glädje att få lov att ta hand om. Jag kände mig god och generös och det skulle aldrig falla mig in att förfölja folk med anonyma brev.

Så kommer jag ner och där sitter ett A3-ark på väggen fastsatt med häftpistol: ”Du som har ett husdjur med korta svarta hår, rensa golvbrunnen efter dig din jävla allergikermördare, hela golvet har översvämmats.”

Nu vet jag hur det hänger ihop. Det är därför dom inte går

i skrivarkurser. De som skriver anonyma brev i tvättstugan får utlopp för sitt uttrycksbehov direkt. Vi andra, vi tiger. Tar vår tvättkorg och går upp och skriver sånt här.