Nöd och lust är ingen konst - det svåra är vardagen

RELATIONER
Terri Eriksson, 26, är skribent och partyprinsessa.
Terri Eriksson, 26, är skribent och partyprinsessa.

Redan nu är sommarplanerna klara. Det blir bröllop. Och bröllop. Och bröllop. Antalet vigslar bland familj och vänner har ökat markant under de senaste åren. Jag vet inte varför förutom att människor omkring mig är kära i varandra. Kanske är det den annalkande trettioårskrisen. Kanske är det som någon sa i "Fyra bröllop och en begravning"; att efter några år har relationen blivit så slentrian och ospännande att man måste fixa en jättefest för att ha något stort gemensamt projekt att prata om. Före vigseln kan man planera ihop. Efteråt kan man ägna många nätter åt att skvallra. Prata om Camillas julblus och Erikas överförfriskade framstöt på gifta Göran. Göra listor på vilka man inte ska bjuda nästa gång.

I sommar ska jag se mina vänner ge löften om att älska varandra i nöd och lust.

Men ärligt talat: Är inte löftena lite väl enkla? Vem har svårt att älska varandra i lust?

Och att älska varann i nöd är inte heller så ansträngande. Om allting krisar, om världen rasar samman, om man verkligen är behövd, så är det klart att man finns där för den man älskar.

Om man däremot blev tvungen att lova att älska varandra

i "nöd, lust och vardag" skulle det bli en större utmaning. De riktiga hjältedåden är att älska varandra även dagar då man finner snorkråkor bakom soffan och snus i diskhon. När någon glömt att köpa toapapper och det enda man har är julservetterna.

Det är ascoolt att få kärleken att överleva när man kommer hem och upptäcker att det enda som bjuds är uppvärmda pannkakor med oboypulver och en partner som spelar "Snake" på mobilen.

Om man överlever den blekfeta februarivardagen tillsammans - då kan vi snacka äkta kärlek.