Mina barn får leka istället för att göra läxorna

RELATIONER
Krönikör: Unni Drougge, 44, är journalist och författare.
Krönikör: Unni Drougge, 44, är journalist och författare.

Jag sa nej till mina ungar när de ville bli förhörda på prov de skulle ha i plugget. Vill ni vara duktiga i skolan, förklarade jag, då får ni fixa det själva. När de sen kom hem med risiga betyg tröstade jag dem. När de visade upp höjdarbetyg grattade jag dem. Jag ville att de skulle sätta upp sina egna ambitioner och hitta sin egen motivation att förverkliga dem. Då skulle de ha bättre koll på sina liv, tänkte jag. Inte bara göra det andra förväntade sig.

Jag lät dem ägna sig åt sina intressen, strunt samma om det var Spindelmannen, lego, tv-reklam, Hobbexkatalogen eller Pokèmon.

Ungarna blev äldre och skaffade sig kunskap. Men det gjorde det vid sidan av plugget. Eller trots plugget.

Jag är långt ifrån den första att gnälla om att grundskolan är stressbringande och att den kvaddar elevernas inneboende lust att lära. Men det värsta är att dessa faktorer sammantagna berövar det uppväxande släktet deras barndom.

När min yngsta började trean kom hon hem och tjurade. Tjejerna i klassen sminkade sig och hade tjejmiddagar. Några av dem bantade.

Under tiden höll sig min fjortis på högstadiet för magen och jämrade sig över sin ”karriär”. Många niondeklassare sover bara fem–sex timmar per natt för att hinna med alla krav som plugget ställer.

Det är meningen att man redan då ska ha valt yrke. Men räkningen kommer att bli dyr när vi tvingar unga att bli vuxna i förtid. För att man ska veta vad man vill bli måste man först veta vad man tycker om att göra. Det är äkta kunskap. Och det tar man reda på genom att leka. Till alla barn vill jag därför ropa: LEK! Och till alla tonåringar: DRÄLL! Så att vi som snurrar i karriärhjulet kan stanna upp och se vad vi en gång var. Och så att ni som är unga kan se vad ni kanske inte vill bli.