Kan inte män se när det är dags att ta ut soporna?

RELATIONER
Monica Rolfner, 41, manusförfattare.
Monica Rolfner, 41, manusförfattare.

John Grey är en amerikansk psykolog och författare som tagit upp detta med skillnaden i mäns och kvinnors språk i ett antal böcker. Vissa tycker inte alls om hans teorier medan andra gillar dem. Ungefär som med allt annat alltså. Han tar ett exempel med paret som är ute och åker bil. Kvinnan säger "Åh, vilket mysigt värdshus..." Mannen håller med och kör vidare. Vad kvinnan sa var att hon ville stanna till och kanske äta en bit på det mysiga värdshuset, mannen hörde bara exakt vad hon sa och la inte till nåt. Detta enligt John Grey alltså. Han har också en teori om varför män inte gärna frågar om vägen. Det var inte så bra att behöva göra det när man levde i grottor och skulle hitta hem med bytet. Fanns det för övrigt nån att fråga..? Detta hävdar han, lever kvar.

Men det är en sak jag vänder mig emot. Inte att män och kvinnor uttrycker sig olika, men att kvinnorna i hans exempel alltid ber männen gå ut med soporna. Ursäkta mig, men varför gör hon det? Är hon hans mamma? Kan han inte själv se att det är dags att ta ut påsen? Det är att idiotförklara mannen. Och "mammifiera" kvinnan. Det gillar jag inte!

Har en väninna. Hon skriver upp vad hennes man ska köpa. Toapapper, vitpeppar, ketchup, mjölk (mellan), sallad (isberg, fråga någon), morötter, äpplen (gröna), torskfiléer. Så kan det se ut. Jag tycker det är helt otroligt. Både att hon förutsätter att han inte vet vad isbergssallad är och att hon skriver listan. Och att han går med på att hon bestämmer till punkt och pricka vilka inköp som ska göras. Varför går han med på det? Lathet, husfriden, vana? Vad vet lilla singeljag om det, men så skulle inte jag vilja ha det i ett förhållande. Usch. Hon omyndigförklarar honom och han låter det ske. För om han gör som hon säger kanske han får ta en öl med kompisarna på fredag.