forts. intervju med Lasse Hallström

RELATIONER
”Familjen kommer alltid först för Lasse.”
Foto: Robert Johansson
”Familjen kommer alltid först för Lasse.”

Vad njuter du av?

– Japansk mat. Jag är nästan beroende av sashimi (japanska förrätter). Äter det minst ett par gånger i veckan.

Kan tro det. Man blir pigg av rå fisk. Borde kanske beställa upp lite åt honom. För han känns inte särskilt alert. Om jag skriver att han påminner om en sengångare verkar det elakt, så det gör jag inte. Jag vill absolut inte vara elak mot honom. Jag vill bädda ner honom i sängen och massera hans axlar tills han somnar. Vilket förmodligen skulle ta mindre än en sekund.

Absolut inte vara elak. Det är över huvud taget svårt att hitta någon som säger något elakt om Lasse.

Vad är det som gör att skådespelarna älskar dig så?

– Jag ger dem frihet, att leka med sina rolltolkningar. Jag ger dem mycket tid. Mitt huvudintresse är att se till att skådespelarna mår bra. De har en sån utsatt position framför den där kameran.

Är du en bra psykolog?

– Jag tror att jag har en förmåga att läsa av folk.

När alla talar så väl om dig blir det rätt endimensionellt. Kan du säga något negativt?

– Ja? Jag vet inte om det är negativt, men jag kan bli väldigt arg. Men det måste man ju kunna bli? Negativa sidor? Ja, ska jag lista dem? Ähum? Jag är en ganska lat pappa ibland.

Åker inte ut och åker skridskor och sånt?

– Nej, just det.

Han funderar länge. Igen. Han har blankslitna manchesterjeans på sig. Och svarta gymnastikskor.

– Och sen, fast jag är så flitig, har jag en viss lättja inom mig...

Funderar ännu en stund. Han har en blå skjorta, så välstruken att den måste vara ny. För Lasse är den typen som är skrynklig. Tror jag. Jag slår vad om att allt blir skrynkligt på honom, efter bara några timmar. Till och med en kostym.

– Kan det räcka så?

Va? Nu är det jag som? Absolut. Det räcker. Tiden rinner iväg, och det är svårt att fylla en artikel med tankepauser. Nästa fråga.

Filmen Chocolat handlar mycket om moral.

Hur ser din moral ut?

– Det kan jag inte svara på.

Vad är höjden av omoral, då?

– Har du sett filmen ”Hannibal”? Jag har hört att den slutar med att de sågar av skalpen på en person och gräver ut hjärnan på honom och friterar den och serverar den så han sitter och äter sin egen hjärna. Då har man gått över gränsen. Det är omoraliskt både att göra en sån film och att visa den.

Eller hela den uppochnervända synen på sexualitet och våld som finns i USA. Där de hyllar och glorifierar våld, det är också omoraliskt.

Har du gjort något du ångrat?

– Ja, det har jag väl gjort. Filmer som jag tackat nej till. Som Rainman till exempel.

Jag har läst att du är lätt hypokondrisk – vad har du trott dig ha drabbats av?

– Inte så mycket längre. Det är ett passerat stadium, hoppas jag, även om jag fortfarande är fascinerad av sjukdomar och kroppens signaler.

Så?

– Just nu undrar jag vad som händer när man inte sover. När man flugit i två veckor som jag gjort, från en världsdel till en annan. Då blir jag lite orolig för om hjärtat ska hålla. Men det var mer förr, med barnen. När Johan föddes för 25 år sen, då projicerade jag det på honom. Nu är det mer med Tora och August. Men det är lugnare nu, bara en viss vaksamhet. Jag är inte lika ängslig längre, min nervositet har liksom bäddats in i ålder och fetma. Jag har vadderats. Jag hade mer psykosomatiska symptom förr.

Som?

– Som allt möjligt. Som att jag inte kunde andas när jag gick på stan, eller fick hjärtklappning och sånt.

Det låter mer som stressymptom. Nu ser han dock rätt avstressad ut. Han har faktiskt glidit ner och halvligger mot golvet igen. Jesus kanske kunde förvandla vatten till vin, men Lasse kan förvandla en fåtölj till en säng. Vem vet, han kanske är ett helgon i alla fall.

– Man måste ju passa på att sova lite, när man kan, skrattar han, och hasar sig upp i stående ställning. För nu är det dags för fotografering. Sen väntar säkert hundra journalister till på att få karva sin bit ur honom. Sova, det lär han få vänta länge på att göra.