”Min son är försvunnen”

1 av 2 | Foto: Roger Schederin
Johannes Laaksonen försvann på nyår år 2000.
RELATIONER

En novemberkväll försvann Svante och kom aldrig tillbaka till

flickvännen Pia. I Tullinge väntar Annika på sin son Johannes som

försvann på nyårsnatten. I fjol anmäldes 6 000 svenskar

försvunna. Aftonbladet Söndag har träffat tre svenskar vars anhöriga försvunnit spårlöst.

 På nyårsafton åkte Johannes Laaksonen, 23, på kryssning med Viking Lines båt Mariella från Stockholm till Helsingfors. Vid tretiden på natten försvinner alla spår.

– Hans bästa kompis Petter var och skulle möta Johannes vid färjeterminalen. De skulle åka direkt till Idre för att åka snowboard och Johannes packning låg redan i Petters bil. Men Johannes kom aldrig av båten, säger Annika.

Annika och hennes man Bobo Norberg ringde till kompisen Steve Sjöberg som var med på båten och fick veta att Johannes varit försvunnen sedan tretiden på natten och att de hade tagit hand om hans jacka och övriga saker. Vännernas första tanke var att Johannes träffat en tjej och tillbringat natten i en annan hytt. Nu var de mer oroliga.

– När jag fick det beskedet av Steve började jag skaka. Då visste jag att det hade hänt någonting. Johannes skulle utan tvekan meddelat någon om han klivit av i Helsingfors eller om han träffat en tjej eller någonting, säger Annika och säger att hon kommer att börja gråta nu. Vilket hon också gör. Stillsamt.

– Det sista vi vet är att Steve pratade med Johannes utanför diskoteket vid tretiden på natten. Det värsta är att inte veta vad som hänt honom. Jag tänker mycket på om han har lidit och på vilka hans sista tankar var. Och om han nu har blivit slängd överbord, om han levde då eller om han var medvetslös eller om han kanske vaknade av det kalla vattnet, säger Annika.

Varje dag ringer Annika till Johannes mobiltelefon.

– Jag lämnar meddelanden varje dag och talar om vad det är för datum och säger att: ”Nu har du hållit dig borta så länge så att nu kan du väl höra av dig?” En gång var det en kille som svarade. Då hoppade det till i hjärtat av lycka, men sedan hörde jag ju att det inte var Johannes och då skrek jag: ”Var har du fått den här telefonen ifrån, vad heter du?” Men det visade sig att jag hade slagit fel nummer, berättar hon.

Det enda som har kommit fram är att det har varit bråk på båten trots att vakterna sagt till kaptenen att det var lugnt.

– Ibland känner jag ett uns av hopp, tänk om han har blivit kidnappad. Men någon måste ha gjort honom något. Så är det bara. Och jag vill veta vad. Har han blivit kastad i havet kanske han dyker upp. De säger att det är under sommarmånaderna folk brukar flyta upp, säger Annika.

Försvunna