Vem ska bo granne med en knarkare?

Omöjligt att hitta områden där missbrukare och flyktingar är välkomna

RELATIONER

Protestlistor. Överklaganden. Möten som urartar. Det är starka känslor när samhällets bottenskikt hamnar runt husknuten.

- Det finns inte en kvadratmeter man kan bygga på i Stockholm utan en lång process, suckar Sven Jönsson, bygglovshandläggare.

"Människor ser en bild framför sig av en massa baracker. Kommunen borde informera bättre", säger Viktoria Rydberg som protesterade mot flyktingbostäder i Sundby. Själv var hon orolig för uppväxtmiljön för Kristoffer, 11, och Sofia, 9.
Foto: Sara Ringström
"Människor ser en bild framför sig av en massa baracker. Kommunen borde informera bättre", säger Viktoria Rydberg som protesterade mot flyktingbostäder i Sundby. Själv var hon orolig för uppväxtmiljön för Kristoffer, 11, och Sofia, 9.

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm har finkammat staden för att hitta en plätt att bygga bostäder för flyktingar, hemlösa och missbrukare på. Ett efter ett fick alternativen skrotas. Till slut fanns två möjliga platser kvar: en äng i villaområdet Sundby och en bollplan i Blackeberg.

SUNDBY. Viktoria Rydberg sitter vid sitt köksbord i ett litet grått hus i Sundby. Huset är lite trångt för tre så det byggs i källaren. Kristoffer, 11, och Sofia, 9, ska slippa samsas i en våningssäng. Genom deras sovrumsfönster skymtar en äng några hundra meter bort.

- Vi leker gömme där, upplyser Sofia.

Det var där 30 tillfälliga hus för 250 flyktingar skulle byggas.

Viktoria var en av många som skrev brev till stadsbyggnadskontoret.

- Vissa satte upp stora plakat. Så engagerad var aldrig jag.

En av orsakerna till att hon protesterade mot bygget var att hon var orolig för sina barn.

- Borta på skolgården är det mycket

fylla och ungdomar går med knivar

på kvällarna. Jag var rädd för att

en flyktingförläggning med barn

och vuxna som inte mår bra, skulle

leda till mer kriminalitet.

- De hade en flyktingförläggning vid Brommaplan under ett år, säger Viktoria och pekar snett bortåt genom köksfönstret.

- Man har ju sett hur det såg ut. De har inga arbeten, ingenstans att ta vägen. Det blev väldigt otäckt och det vill man ju inte ha här.

Det skymmer utanför och ängen syns inte längre på andra sidan trädgården.

- Vi utmålades som hemska människor. Men vi är inga rasister, säger Viktoria innan vi går.

STOCKHOLMS STADSHUS. I sitt rum i Stadshuset i Stockholm sitter kristdemokraten Hardy Hedman, ordförande i integrationsnämnden:

- Vitsen med att bygga genomgångsbostäderna nära andra bostadshus är att flyktingarna kan bygga upp ett nätverk.

De flesta människor får bostad och jobb genom kontakter. Därför tyckte vi att Sundby var bra. Där bor många pensionerade arkitekter, murare och så vidare.

Han ritar cirklar på ett papper för att visa hur människor borde integrera sig med varann.

Alla är rädda säger han. Politikerna ute

i stadsdelarna är rädda för väljarna.

- Alla säger att Stockholm ska ta sitt ansvar, men inte på min bakgård. Jag tycker att mycket av protesterna är svepskäl, som att man vill värna om naturen. Även människor behöver holkar.

Varför är det så stora protester?

- Det kan bero på att det behövs en annan lansering. Det kanske också finns större främlingsrädsla än vad vi tror.

Har du förståelse för att människor är rädda?

- Det är mänskligt att vara rädd om sig och sina barn. Men många människor i Sverige har inte varit med om något värre än ett brunt kuvert från skattekontoret. Därför känns varje förändring som ett hot mot tryggheten.

Skulle du ha något emot att ha en flyktingförläggning

som granne?

- Absolut ingenting.

SUNDBY.1983 vann Sundby egnahemsförening över Linjeflyg som ville flyga över Sundby. Den senaste striden gällde hemmen för flyktingar. Efter 25 år som ordförande och vice ordförande och flera decennier som direktör i näringslivet vet Lars-Inge Berg hur man påverkar.

- Vi är ett område som växer så det knakar. Vi skrev ett antal skrivelser och talade om att infrastrukturen här inte tål fler invånare. Enskilda hade andra aspekter, som att deras villapriser sjunker. Men det där är jag inte alls säker på.

Han är klädd i röd slips och mörk kavaj. På fötterna har han svarta innetofflor som snart ska av. Trots att han nyligen är pensionerad väntar ett av flera styrelseuppdrag på eftermiddagen.

Villaägarna i Sundby fick aldrig några raka svar, anser Lars-Inge, och det bidrog till motståndet.

- Det som är allra lättast att agitera mot är det osäkra. Det blir massor av rykten och alla tror det värsta.

Han lutar sig tillbaka i plyschsoffan.

- När man engagerar sig vill man ju vinna. Nu är det här avklarat och nu är trafikfrågan i fokus.

SUNDBY. Det blev inga flyktingbostäder på ängen i Sundby. Integrationsverket och Stiftelsen Hotellhem beslutade att inte driva ärendet. Orsaken: de trodde inte att det skulle vara särskilt trevligt för flyktingar att bo där.

- Det är aldrig några positiva reaktioner. Det känns ganska tröstlöst, säger Curt Hägerklo, drift- och utvecklingschef på Stiftelsen Hotellhem.

Stiftelsens uppgift är att hitta bostäder åt de flyktingar som kommer till Stockholm. Just nu behövs akut 250 lägenheter. På integrationsförvaltningen utspelar sig scener där folk hotar att hoppa ut genom fönstret i desperation över att inte ha någonstans att bo.

För att lösa situationen samarbetar Stockholm med fem andra kommuner där flyktingarna erbjuds bostad. Dessutom försöker man bygga så kallade modulbostäder, monteringsfärdiga hus som ser ut som radhus. För dem behövs bara tillfälliga bygglov och processen kan snabbas på.