– Vi firar jul med Peters familj

1 av 2 | Foto: Kalle Assbring
Massoud Firouzabadi och dottern Rei.
RELATIONER

Massoud Firouzabadi, 42, kom till Sverige från Iran för tjugofem år sedan. Hans dotter Rei var fortfarande tonåring, när hon en dag berättade att hon var kär i en svensk kille i sin gymnasieklass, Peter.

– Hon frågade om hon fick ta hem honom och presentera honom för oss. Hon ville ha ett ja eller ett nej – men att det var viktigt för henne att vi berättade varför, om vi motsatte oss Peter, säger Massoud.

Han funderade några dagar. Det som skulle kunna bli problem var om Massouds egna föräldrar i Iran skulle få veta att Rei hade en relation utan att vara gift. Så Massouds svar blev ett ja, så länge släkten i Iran inte fick veta något.

– Jag sa att visst får du ta hem din pojkvän och visst kan han sova över hos oss. Men inte när och hur som helst. Om vi har besök från släkten i Iran får du inte ens berätta att han finns, bad jag henne.

Ganska snart berättade dock Rei att hon och Peter tänkte gifta sig.

– Vi blev mycket glada. Vi tycker inte att man ska byta partner ofta i livet. Den värderingen har vi alla i familjen, och då är äktenskap naturligt, säger Massoud.

Peters religion var aldrig på tapeten inför bröllopet. Som för många iranska familjer i exil är islam det sista man funderar över när barnen väljer partner.

Massoud tycker att religion är en privatsak. Så privat att det inte ens behöver dryftas inom familjen. Han är inte ensam. Den iranska ayatollah-regimen i Iran har gjort att många iranier vänt religionen ryggen.

Massoud och hans fru höll en stor, iransk bröllopsfest för Rei, vid sidan av den svenska vigseln.

Och enligt iransk sed rullade Massoud ihop en stor persisk matta till Rei som hon fick med sig när hon flyttade hemifrån för att leva med Peter.

– Hon fick med sig mycket från oss som hon skulle behöva i sitt nya hem. Först tog Peter lite illa upp. Men det är bara vår sedvana. Det betyder inte alls att vi tror att Peter inte klarar av att ta hand om henne.

Massoud och Peter pratade igenom ”kulturkrocken”.

– Han förstod oss. De till och med flyttade hem till oss i ett år för att kunna spara till insatsen för en bostadsrätt i stället för hyresrätt.

– Med Peter fick vi ju en svensk del av familjen också. Nu firar vi varje jul tillsammans med hans familj. Och hela hans familj kommer till oss på de stora iranska högtiderna.

– Kärleken har inga gränser

Darinka Radojcic, 56, och hennes man Djordje, 59, är serber och kom till Sverige på 60-talet. Sonen Vladimir, 27, lever sedan tio år ihop med en svenska.

– Sandra har blivit en del av familjen. För oss är familjesammanhållningen viktig, men det spelar absolut ingen roll om våra barns hälfter är protestanter, muslimer eller ortodoxa, säger Darinka.

– När ungarna blir förälskade så blir de. Märkvärdigare än så är det inte. Kärlek känner väl inga gränser?

Darinka och Djordje vill inte att traditionerna ska ligga i vägen för barnens livsval. Hur och om Sandra och Vladimir ska gifta sig lägger de sig inte i. De tycker att det är bra att ungdomarna tar det lugnt.

– Det är klart att det vore roligt med fler barnbarn. Men de vill skaffa sig en bra grund först. Vi får helt enkelt ge oss till tåls.

Filmen som väcker tankar

Camilla Svenonius