Varför gråter du när du är arg, Amelia?

Psykolog: Tårarna döljer kvinnors ilska och ger män felaktiga signaler

1 av 2 | Foto: JESSICA GOW
"Det är inte rättvist mot den man grälar med att börja gråta", säger Amelia Adamo som ändå har svårt att hålla tårarna tillbaka i stridens hetta.
RELATIONER

Du är egentligen arg så du kan spricka, men står där och hulkar i stället.

Oerhört irriterande.

Varför kan många kvinnor inte vara arga utan att fälla en tår?

Trots att du vill skrika ut att alla borde dra dit pepparn växer, smiter du in på toaletten och låter ansiktet bli svullet rödgråtet. Underläge så det bara skriker om det. Förklaringen ligger i hjärnan - och i invanda mönster.

På 1960-talet hävdade den amerikanske forskaren Sylvan Tomkins att vi människor har nio affekter, grundkänslor: intresse, förvåning, glädje, oro, avsky, skam, vrede, rädsla och sorg.

I dag har hjärnforskare hittat området i vår hjärna där våra grundkänslor ligger och forskningen på affekter har blivit ett viktigt område inom psykologin. I själva verket har vi många hundra känslor men de kan alla härledas till en blandning av våra grundkänslor, anser forskarna.

De två känslorna vrede och sorg ligger nära varandra och

i vissa tillstånd kan man glida mellan dem, berättar Alf Nilsson, professor i psykologi vid Lunds universitet.

- Egentligen kanske du på ett icke-medvetet plan är rasande, men om det finns ett tryck att inte visa raseriet kan det glida över i gråtens affekt, säger han.

Hur vi reagerar och vad

vi reagerar på avgörs

av vår omgivning.

- Man lär sig först och främst under uppväxten, från de personer som är viktiga för barnet, ofta föräldrarna. Men människor som du får en nära relation med senare i livet påverkar också, säger Jan Bergdahl.

Han forskar om affekter vid Umeå universitet. Enligt honom har varje familj sitt affektmönster - det vill säga hur och varför man reagerar med vissa känslor - och regioner och subkulturer har sina. De formar tillsammans individens alldeles egna affektmönster. Dessutom finns skillnader mellan könen.

- Man lär sig att hantera ilska på olika sätt. Att kvinnor gråter när de blir arga har med uppfostran att göra. Det är mer accepterat för kvinnor att gråta än att vara arga.

- Mannen får däremot inte visa

sig svag. Han upplever inte att han är ledsen utan det är bara ilska som kommer. Det är inte medvetet.

Att gråta när man egentligen är arg kan föra med sig problem.

- Ser jag en människa som gråter vill jag ta hand om henne. Men om du egentligen är arg vill du kanske bli av med mig. Då blir det en felaktig signal och det kan bli fel i relationen.

Receptet är att bli medveten om hur och på vad man reagerar med olika känsloyttringar.

Jan Bergdahl tror att kvinnors vana att gråta när de egentligen är arga är på väg bort.

- Jag har sett en förändring. Det blir allt mer accepterat att kvinnor visar sin ilska.

Men att förändra ett beteende tar tid.

- Det passar männens värld att kvinnor inte blir så arga. Det är starka sociala och kulturella mönster som styr, säger Alf Nilsson.

”När någon är orättvis - oftast en man - kommer tårarna”

Amelia Adamo, 54, chefredaktör Amelia:

Gråter du när du är arg?

- Jag har tillhört gråtarnas skara, men det har blivit bättre med åren. Fortfarande är det så att när jag blir riktigt arg kommer det gråt i stället för skrik. Det måste finnas en känsla av orättvisa för att gråten ska komma. Det är ofta i situationer på jobbet - det har faktiskt hänt alldeles nyligen. När man grälar hemma kan man ta till gråten för att få slut på ett tråkigt gräl. På jobbet kommer aldrig gråten taktiskt.

Hur känns det?

- Det känns hopplöst. Oftast är det

i situationer med en man. Plötsligt blir man ett kön när man sitter där och tjuter. Det händer i situationer när jag känner mig orättvist behandlad, ofta av en överordnad. Att gråta inför chefen. Det är något jag inte kan rå för, samtidigt känns det som om jag tar till ett typiskt kvinnovapen. Jag gillar inte det. Jag vill kunna argumentera utan att snyfta.

Får man några fördelar av att gråta?

- Absolut. Att tjuta vid rätt tillfälle kan vara framgångsrikt. Just då bryts någonting och man får förklara något som inte annars hade kommit fram. Men jag tycker inte att det är en metod att rekommendera.

Har du som chef råkat ut för andra som gråter?

- Ja. Det som är bra är att man vet vad som sker. Att det inte är en vädjangråt utan en ilskegråt. Det är det man retar sig på: att motparten uppfattar det som ett svaghetstecken.

Birgitta Ohlsson, 25, ordförande Luf:

Gråter du när du är arg?

- Ja, ganska ofta. Privat har jag lätt för att gråta. I politiken är det väldigt tabu att visa känslor. På många möten, speciellt när jag var yngre, hände det att jag gick ut på toaletten och grät. Man kände sig arg, upprörd och kränkt över hur folk behandlade en. Då grät jag aldrig öppet. Nu är det skillnad. Fast jag har en position och är extra sårbar kan jag gråta på ett möte. Man tappar prestigen med åren.

Hur ser man på gråt i politiken?

- Det ses som ett svaghetstecken. Det som traditionellt sett är kvinnligt är det man ser ner på. Det är inte fint att vara känslosam. Helst ska man vara en opersonlig, abstrakt robot om man är politiker. Gråter en kille på ett möte däremot är han mjuk och öppen.

Kan du tänka dig att gråta för att få en fördel?

- Nej. När man var liten i familjen kanske man använde gråten för att blidka pappa och få extra mycket lördagsgodis. Om jag skulle gråta hos Lars Leijonborg för att få extra pengar till Luf så tror jag inte jag skulle få något faktiskt.

Christina Larsson