Får en småbarns-mamma ragga på krogen?

Annika Sundbaum-Melin, som skrivit nya boken ”Singel i Sumpan”: Det är dags för oss singelmorsor att ta för oss av livet!

RELATIONER

Är det några det borde resas statyer över är det landets alla ensamma mammor.

De sliter halvt ihjäl sig – har ofta hela ansvaret, taskig ekonomi och ständigt dåligt samvete för barnen.

Att supa sig snygg eller hångla är inte att tänka på.

Det är dags att alla singelmammor knyter näven och tar för sig av livet!

chatta med Annika i morgon klockan 13.15 Annika Sundbaum-Melin, journalist och Sveriges svar på Bridget Jones, kom nyligen ut med sin självbiografiska bok ”Singel i Sumpan”. I oförskönad form skriver hon om livet efter sin skilsmässan, plastikoperationer, ragg och ekonomiska problem, kris och kaos i vardagen.
Foto: ANN-SOFI ROSENKVIST
chatta med Annika i morgon klockan 13.15 Annika Sundbaum-Melin, journalist och Sveriges svar på Bridget Jones, kom nyligen ut med sin självbiografiska bok ”Singel i Sumpan”. I oförskönad form skriver hon om livet efter sin skilsmässan, plastikoperationer, ragg och ekonomiska problem, kris och kaos i vardagen.

Kräv er rätt att vara kvinnor också - det tjänar både ni och barnen på!

Min tid som ensam mamma har varit tuff, men förhållandevis bra ändå.

Trots att mannen i det närmaste försvunnit efter skilsmässan, trots att jag bor långt i från mina släktingar, trots taskig känsla för ekonomi.

Anledningen är att jag har haft jobb och bra chefer som gett mig förmånen att kunna arbeta hemifrån så mina ungar inte behövt tillbringa helveteslånga dagar på fritids och dagis. Jag har goda vänner och framförallt helt underbara grannar. De har gjort stor skillnad för mig.

De har gjort att jag kunnat gå på krogen ibland, att jag kunnat leva rullan, supa mig snygg och tillfredställa min hudhunger vissa nätter?De har haft mina barn sovandes hos sig så jag ha kunnat ta med mig , ja, en eller annan man hem i bland. Ensamföräldrar har ju inte bara hudhunger (ett behov av en annan vuxen människas gullande och smekningar) brist på sex kan också bli ödesdiger eftersom ens humör blir förfärligt dåligt... Man tänker sällan på det förrän båset är tomt, men en av de största nackdelarna med att vara singel är att tillgång och efterfrågan väldigt sällan synkar?

Får man heller aldrig umgås med sina väninnor så känns livet rätt bistert.

Mina grannar har också ryckt ut när det varit katastrofläge, tagit hand om barnen åt mig när jag behövt få en timme för mig själv för att inte gå upp i limningen. I de stunder då man tom känner att man skulle kunna göra illa de barn som man älskar så högt eftersom man är utmattad psykiskt och fysiskt.

I bland orkar man bara inte och det måste man kunna stå för.

Tyvärr finns det ensamma mammor som i det närmaste är isolerade, släkten kanske inte ens finns i landet, i områdena där de bor existerar inte grannkontakt och vännerna kanske har försvunnit.

Deras möjligheter att skaffa sig och sina barn ett normalt liv är väldigt begränsade. Till sist får de så dåligt självförtroende av sin egen situation att de inte ens förmår försöka ta sig ut, hitta nya vänner, nytt jobb, skaffa barnvakt ibland?

Av just den anledningen känner jag alltför många kvinnor som sitter fast i helt meningslösa äktenskap eller förhållanden. De har inga pengar att tala om, är rädda att inte klara sig ekonomiskt, men framförallt är de rädda just för att bli ensamma, för även om de flesta fäder tar ansvar för sina telningar också efter skilsmässan kan man aldrig vara helt säker... Att bli ensam med allt ansvar är en tung börda.

Fick ett brev från en tjej som läst min bok ”Singel i Sumpan” , hon skrev bland annat: ”Tack för att jag fick leva ut mina aggressioner genom dig, fick gå på party, fick mig ett nyp då och då, man träffar ju inte så många killar på Vivo eller i tvättstugan... Tack för att jag fick fantisera mig till ett liv”.

Det är ju förfärligt, fan hon är mycket yngre än jag, varför blev det så här?

Varför har vi så dåligt skyddsnät i samhället så vi inte ens klarar av att bistå varandra när nöden kräver det, eller är det kanske så att vi är så rädda att vara till besvär att vi hellre låter bli att fråga? Vi är så vana vid att alla till varje pris ska klara sig själva eller sköta sina förehavanden inom familjen att vi glömt bort hur man gör för att be om hjälp.

Det är katastrof, både för oss själva och barnen som bara får se sin mamma eller pappa sur, frustrerad eller ledsen.

Att separera är tungt för alla inblandade, man ska gråta och lida och må dåligt, det hör till, men man ska aldrig stanna kvar i något dåligt för att man är rädd för det okända.

Man måste ut på banan igen, inse att livet inte alls är slut. Att det finns fler män eller kvinnor därute, att det framförallt finns många som är villiga att trösta för stunden och att det FINNS snälla människor därute som vill bli ens vänner.

Alla har vi någon att be om hjälp om vi bara kommer oss för att göra det.

Gör det, njut av livet som singel och bli en bättre morsa på kuppen!

Annikas handfasta råd till nyblivna singelkvinnor/singelmammor

Annika Sundbaum-Melin (singelisumpan@hotmail.com)