Här är barnen hela karriären

Mammorna i Kuttainen tar hand om upp till tio egna barn - men det räknas inte som ett riktigt jobb

RELATIONER

Medan politiker i hela landet grubblar över hur vi ska öka barnafödandet i Sverige åker mammorna i Kuttainen i skytteltrafik till BB.

Här i en av Sveriges nordligaste byar råder det ingen barnbrist.

- Varje gång vi upptäcker en graviditet blir det feststämning, berättar barnmorskan Svea Hennix i det senaste numret av Föräldrar&Barn.

Kuttainen är en by med 400 invånare strax öster om Karesuando i Kiruna kommun. Här är medelåldern 28,7 år jämfört med 40,2 totalt i Sverige (år 1999 enligt SCB).

Skolan där barnen går från ettan till sexan har 74 elever och har byggts ut i tre omgångar. På barnavårdscentralen finns 80 förskolebarn inskrivna. Dessutom har distriktssköterskebarnmorskan Svea Hennix åtta gravida inskrivna.

I Kuttainen betraktas barnen som Guds gåvor i traditionell laestadiansk-kristen anda. Ifjol skrev hon ut två eller tre preventivmedel.

- Men det var nog inte till några av byns flickor.

Kvinna har träffat fyra av byns kvinnor: Ruth Thylin är 33 år och har fem barn. Päivi Wälitalo är 40 år, har tio barn och ett elfte på väg. Lena Törelid är 37 år och har sex barn. Maj-Britt Funck är 33 år, har nio barn och ett tionde på väg.

- Ibland känner jag av lite i fogarna och illamående har jag också haft - men

i stort sett mår jag jättebra, säger Maj-Britt Funck.

- Jag mår illa i minst femton veckor, berättar Päivi Wälitalo, men låter inte särskilt betryckt över det.

- Du ska äta finriven morot - det är ett gammalt käringknep, säger Lena Törelid ivrigt.

Naturlighet är något som genomsyrar Kuttainen-mammornas syn på barn och föräldraskap.

Amningen är ett exempel. Svea Hennix visar stolt upp amningsstatistiken för Kuttainen. Efter fyra månader är det ingen som har slutat att amma visar sammanställningen. Efter sex månader helammar majoriteten av mammorna fortfarande sina barn.

- Jag brukar amma tills jag är i tredje månaden med nästa barn, berättar Päivi Wälitalo.

De stressar inte med att lära barnen äta vanlig mat.

- När de är sju, åtta månader brukar de själva börja be om riktig mat, berättar Lena Törelid.

Amningen är också en hjälp att orka med nätterna.

- Det är så lyxigt att bara kunna amma, så somnar de om, säger Ruth Thylin.

Annars är det ofta männen, eller de äldre syskonen som får rycka ut om något av de mindre barnen vaknar på nätterna.

Barnen delar rum två och två.

De små barnen går ofta och lägger sig hos sina äldre syskon om de vaknar.

Men hur orkar man ta hand om alla barn och speciellt när man är gravid så ofta? Bara att laga middag till tio, tolv personer varje dag är ett krävande projekt. Päivi Wälitalo till exempel ska göra klyftpotatis ikväll. Till det skalar hon 70 potatisar.

Här är föräldrar och svärföräldrar två nyckelord.

- Min mamma och pappa hjälper till jättemycket. Fyra av mina syskon ska ha barn och min mamma har nästan inte tid att jobba för hon vill bara sy babykläder, berättar Lena Törelid.

Nu när hon studerar två dagar i veckan rycker morfar in och passar Filip.

Päivi Wälitalo behöver bara knysta så kommer hennes svärföräldrar och hjälper till.

- Men jag vill inte utnyttja dem i onödan, säger Päivi.

Yrkeskarriär då?

- Jag skulle helst bara vara hemma hela tiden, men stämplingsdagarna är slut så jag måste göra något. Jag har valt Kunskapslyftet för då behöver jag bara vara borta två dagar i veckan, säger Lena Törelid.

- Min viktigaste karriär är barnen..

De tycker att det borde finnas en vårdlön för dem som väljer att vara hemma.

- Det går att få spika fågelholkar och släktforska och få betalt för det. Men när jag sökte alu för pedagogisk verksamhet med mina barn - vilket liv det blev! Det gick inte, berättar Ruth upprört.

I dessa barnrika familjer råder det aldrig någon brist på sysselsättning för vare sig männen eller kvinnorna.

- Eftersom jag är hemma tar jag hand om matlagning och städning. Det är ingen diskussion, konstaterar Päivi Wälitalo.

- Men karlarna vill ju att vi ska må bra, så de hjälper till hemma också.

- Men vi kan likaväl hjälpa till med veden, säger Maj-Britt Funck.

För att det ska fungera hemma måste också de äldre syskonen hjälpa till.Maj-Britt Funck berättar att hennes äldsta flickor både kan byta blöjor och laga mat.

Ett besvärligare kapitel är ekonomin. I denna by som annars är så livfull är hotet om arbetslöshet en ständigt närvarande skugga och nästan ingen har fast jobb. Det gäller att hushålla med resurserna, baka själv, odla potatis, fiska och jaga.

Ulrika Vallgårda