Jag tackar för mig med lite humor

RELATIONER
KRÖNIKÖR: Monica Rolfner, 42, manusförfattare.
KRÖNIKÖR: Monica Rolfner, 42, manusförfattare.

Tänkte avsluta min årslånga krönikörkarriär med humor.

Vad är kul? Jag tror det beror på var man bor nånstans, hur gammal man är, vad man har för egna erfarenheter och om man alls har nån humor!

Jag känner några som inte har det. Jag känner också några som bara kan skratta en jätteliten stund, sen måste de fortsätta prata om seriösa och viktiga ting. De förstår inte att skrattet förlöser och förenar mycket effektivt och att det i sin tur säkert bara är bra när de allvarliga frågorna ska diskuteras.

Ju mer egotrippad man är desto mindre skrattar man. Det är fullkomligt logiskt. Om man hela tiden tänker på hur man ser ut, låter och framstår, är det svårt att lyssna på andra och då missar man allt det roliga. Komiker ser sig alltid omkring. Varenda ståuppare värd namnet kollar noga in alla vardagens små förtretligheter och omgivningens reaktioner på allehanda blivande humorgods. ”Var får du allt ifrån?” får de ofta höra. ”Se dig omkring!” är svaret. Det finns mycket humor i vardagen, men det är tyvärr inte alla förunnat att kunna se den. Jag kan förstå det. Har man tre småungar och heltidsjobb och är ensamstående och dagis har stängt på grund av salmonella och exet pippar sin nya på Mauritius kan man väl hålla sig för skratt.

Eller om man är rik men ensam för grabbarna i styrelsen vill bara jaga och spela golf, och själv har man älgskräck och noll bollkoll, och det vill man inte erkänna! Eller om favoritlaget torskar mot några pajasar från korpen och polarna garvar åt en. Ja då kanske det är svårt att se det roliga i situationen.

Hemligheten är nog att inte ta sig själv på så blodigt allvar, inte ta saker eller personer för givna och vara lite ödmjuk, för helvete! Folk älskar att skratta och ha roligt och snart kanske någon till och med kommer att tjäna pengar på det!