– Jag är inte redo att bli gammal

Superstjärnan Susan Sontag, 69, tackar aldrig nej till ett party

RELATIONER

Susan Sontag närmar sig 70.

Men om någon god vän ringer klockan ett på natten och frågar om hon ska med på en fest så kommer hon.

– Jag är lika full av energi som när jag var 35.

Nu är hon i Sverige för att tala om sin nya, prisbelönta roman ”I Amerika”.

Susan Sontag
Susan Sontag

Författaren Susan Sontag är en intellektuell superstjärna, som under flera årtionden bland annat skrivit essäer och romaner, regisserat film och teater. Hennes stil har beskrivits som svårtillgänglig, men 1992 slog hon igenom för en stor publik med den historiska romanen ”Vulkanälskaren”.

Hennes nya roman ”I Amerika” kommer nu på svenska. Den handlar om den polska skådespelerskan Maryna Zalezowska, som på 1870-talet emigrerar till USA tillsammans med make, son och en krets av vänner. Hon är inställd på att bilda en jordbrukskoloni, men dras tillbaka till skådespelarkarriären och gör stor succé i sitt nya hemland.

Susan Sontag talar gärna om både romanen och sig själv, och avbryter sig ibland med ett ”Oj, nu blev visst svaret väldigt långt?”. Att resa och prata med människor är nämligen ett av hennes intressen – precis som det är huvudpersonen Marynas. Och hon säger själv att hon lånat ut vissa drag till sin hjältinna.

– Om jag ska nämna ett, som jag gillar, så är det Marynas självkritik. Det är också en av mina kvaliteter. Hon är aldrig nöjd utan ständigt hård mot sig själv – annars skulle hon vara olidlig. Hon vill helt enkelt alltid bli bättre.

– Marynas sämsta sida är att hon är en dålig mor. Hon är antingen varm och överväldigande uppmärksam, eller så är hon borta. Jag dömer henne inte, det är en yrkessjukdom hos många skådespelare. Men där är vi inte lika, jag var en ganska bra mor!

Sonen är i dag 48 år och författare även han. Susan Sontag fick honom medan hon fortfarande var tonåring. Hon gifte sig mycket ung efter en – som hon säger – mycket ensam barndom med frånvarande föräldrar i Arizona. Äktenskapet sprack, men hon bor i New York delvis för att vara nära sin son.

Den gråvita luggen som blivit ett av Susan Sontags yttre kännetecken är kvar, och hårsvallet och den bohemiska schalen gör hennes ålder obestämbar. Det är bara en sak hon inte gillar med att bli äldre:

– Att se mig i spegeln. Förr såg jag väldigt bra ut...

– Men jag känner mig mig likadan som när jag var 35, och har likadana intressen. Jag har lika mycket energi och jag träffar fortfarande många nya vänner, varav de flesta är i 30-40-årsåldern. Jag förstår inte varför så många förändras när de blir äldre. De slutar att vara nyfikna och göra saker. Att bli gammal måste vara att ta ett beslut om det, och jag känner mig inte redo för det ännu. Om någon vän ringer mig från en bar klockan ett på natten och säger att det är ett roligt party på gång, då kommer jag!

Men det var en period nyligen när Susan Sontag verkligen befarade att hon blivit gammal: Hon var svårt sjuk i livmoderscancer.

– Jag var mycket, mycket dålig, trött och svag. Det var enormt begränsande. Jag ville bara göra sådant som tog så lite energi som möjligt: ”Två trappor upp, då tar jag hissen”. Det var oerhört begränsande och jag tänkte ”Shit, nu är jag gammal”. Så kände jag ända tills för sex månader sedan. Men det visade sig att det berodde på sjukdomen. I dag mår jag bra, och är symptomfri. Men jag går på regelbundna kontroller och blir inte helt friskförklarad förrän efter flera år.

Vad vill då Susan Sontag att folk ska känna och tänka efter att ha läst ”I Amerika? Svaret blir onekligen långt – denna författare vill mycket – men slutsatsen blir:

– Att få en känsla för och bli intresserade av andra människor. Det ska vara en spännande berättelse men också betyda något på ett moraliskt plan. Vi lever i en cynisk tid, men varken jag eller Maryna är det, och jag vill få mina läsare mindre cyniska.

FAKTA/Susan Sontag

Cecilia Gustavsson