Ljuva Julia

 Det är sen februari på Leicester square i London. Hugh Grant står på scenen. Han ska presentera vinnare av kategorin ”Bästa skådespelerska” av Bafta.

– Och vinnaren är? Julia Roberts.

Applåder, jubel och hurrarop från publiken. Och ingen är alls överraskad.

Den här prisutdelningssäsongen i Hollywood har varit oviss. Ingen har vetat riktigt vilken film som skulle ta storslam och många starka kort har slagits om statyetterna.

Men en sak har varit säker. Julia Roberts skulle få en Oscar.

Hon har varit nominerad två gånger tidigare, för ”Steel magnolias” och ”Pretty woman”. Den här gången var det för sin insats i Steven Soderberghs film ”Erin Brockovich”. Alla var rörande överens om att stjärnan hade förtjänat statyetten, att hon har en briljant karriär bakom sig och att hon var lysande i rollen som trebarnsmamman som tjatade sig till ett jobb på advokatbyrå och gjorde raketkarriär.

Med Hollywoodäktenskap som rasar till höger och vänster – hej då Tom Cruise och Nicole Kidman, tack för allt, Puff Daddy och Jen Lopez, goodbye Alec Baldwin och Kim Basinger – är det nästan att utmana ödet att börja prata om det gyllene sken som ger lyster till det speciella förhållande som finns mellan Julia Roberts och kollegan Benjamin Bratt. Men – efter år av romantiska katastrofer, två avstyrda förlovniningar och ett kraschat äktenskap – är det skönt att se att skådespelerskan har ett lyckat förhållande på gång. Och Bratt, som slog igenom stort i USA tack vare tv-dramat ”Law and order”, har avancerat till de efterfrågade filmskådisarna. Just nu är han ju aktuell i succéfilmerna ”Traffic” och ”Miss secret agent”, där han spelar mot Sandra Bullock.

Efter Erin Brockovich har Julia Roberts legat i. Hon har filmat ”The Mexican” mot Brad Pitt och Sopranos-stjärnan James Gandolfini, och filmen går upp i Sverige snart. Just nu är hon mitt i inspelningarna av ”Americas sweethearts” där hon spelar mot Catherine Zeta-Jones och John Cusack.

Dessutom blir det ett återseende med regissören Steven Soderbergh i hans film ”Oceans eleven” där Julia spelar mot George Clooney, Matt Damon. Och Brad Pitt. Igen.

  Grattis till din Oscar.

– Tack. ”Erin Brockovich” är en film som jag älskar, och det var väldigt spännande att få vara nominerad. Överväldigande.

  Hur viktig är en statyett?

– Utanför ditt eget hus så är det den absolut finaste utmärkelse som du kan få som skådespelare.

  Brad Pitt är ju en gammal vän till dig. Hur var det att jobba med honom?

– Det var jättebra! Han är underbar, men det har jag ju alltid vetat. Brad är den soligaste kille som jag känner.

  Har ni några planer på att jobba ihop igen?

– Ja, i filmen ”Ocean´s eleven” som vi spelar in just nu. I den filmen har jag bara scener mot Andy Garcia, George Clooney och Brad Pitt? Tror jag.

  Tråkigt för dig? Låter som jordens otur?

– (skratt) Jag vet! Jag fattar inte hur jag ska överleva.

  Faller du för bad boys eller för snälla killar?

– Jag faller för Benjamin Bratt. Och det är ganska mycket så det ligger till.

  Har ni några planer på att jobba ihop?

– Nja, vi har jobbat ihop i tv-serien ”Law and order”, och det var faktiskt riktigt spännande. Och lite nervöst, faktiskt.

  Hurså?

– Därför att jag försökte spela den där sofistikerade, mördande, bitchen – mitt framför min egen pojkvän. Det var lite genant. Men samtidigt hade vi roligt. Och jo, jag skulle älska att spela mot honom igen.

  Lärde du dig något om honom som du inte visste innan?

– Ja! Att han arbetar hårdare med tv-dramat än vad jag har gjort i hela mitt liv. Jag arbetade med showen i fyra dagar och jag sov i en vecka efteråt. Och ändå hade jag två dagars ledigt mellan de fyra dagarna som vi spelade in tv-showen. Jag var helt utpumpad. Jag kan inte fatta att Benjamin kommer hem från jobbet och säger: ”Var vill du gå ut och äta middag ikväll?” Det är som ett mirakel. Så min respekt för honom har fyrfaldigats.

  Tycker du att du får vara mer i fred när du är i New York tillsammans med Benjamin?

– Nej, men jag har faktiskt aldrig brytt mig så mycket om all uppmärksamhet. Myten om att en skådespelare hela tiden är bevakad är större och mer dramatisk än hur det är i verkligheten. Det är iallafall min egen erfarenhet.

  Vilken är annars den största myten kring kändisskapet?

– Om kändislivet vet jag inte, men däremot fick jag frågan om vilken den största myten om mig själv är. Och jag tror att det är att bara för att jag är skådespelare, så skulle jag vara en fantastiskt intressant person. Vi ska, på något sätt, vara fascinerande människor bara för att vi är skådespelare.

  Men ”vanliga” människor är ju intresserade av, till exempel, vad ni äter till frukost. Tycker du att den sortens intresse är bisarrt?

– Det är mer en sorglig kommentar till hur folk känner för sina egna liv.

  Tycker du att du är ovärdig all den uppmärksamhet som du får?

– Nej, det låter lite för själv-nedvärderande, på något sätt. Jag tycker inte att jag är oförtjänt av det goda jag lyckats fylla mitt liv med. Jag tycker att jag jobbar hårt och att jag har investerat mycket tid och vilja i mitt jobb. Men vem är värdig att få den sortens uppmärksamhet att folk undrar vad man äter till frukost? Ingen.

  Läser du verkligen allt som skrivs om dig?

– Nej.

  Inte ens den där stora intervjun i Vanity Fair?

– Nja, när de skrev att mitt namn inte är Julia Roberts så tvärslutade jag att läsa. (Skratt). Jag slutade och det var, typ, i tredje stycket. Glöm det.

  Kan du stänga ute känslorna och vara likgiltig för allt sådant?

– Nej, därför att det är mitt jobb att känna saker. Så varför skulle jag tillåta folk att skriva saker som inte är sanna bara för att kunna slå av min största kraft – som är att känna? Det skulle verkligen att ge en person, som inte förtjänar det, makt. Det skulle jag aldrig göra.