Operationen förstörde Milenas bröst

Hittills har ingen invaliditetsutredning gjorts och Milena har inte heller erbjudits någon smärtrehabilitering.

– Jag har absolut inget förtroende kvar för sjukvården, säger Milena Ramosevac.

Hon var 17 år när hon bestämde sig för att förminska sin stora, tunga byst. Framför sig såg hon ett bättre liv där hon skulle slippa ryggont och dubbla behåar.

Men operationen, som utfördes på Bodens sjukhus, blev inte som hon tänkt sig. Infektionerna avlöste varandra och resultatet – hennes nya bröst – blev två ärriga vanställda saker.

– Efteråt har läkarna konstaterat att jag aldrig borde ha opererats eftersom jag var överviktig. Dessutom rökte jag men det var aldrig någon som överhuvudtaget frågade mig om det, säger Milena Ramosevac.

Vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå har hon senare plastikopererats två gånger. Vid den första operationen fylldes och lyftes brösten med hjälp av koksaltproteser och fula ärr togs bort. Proteserna tänjdes ut och därför lades för snart ett år sedan mer fyllning in.

– Då hoppades jag att det skulle vara slut på eländet, men ack vad jag bedrog mig.

I dag är huden runt brösten så tunn att proteserna flyttas om hon lyfter armarna. Hon har svårt att böja sig framåt och får värk om hon lyfter för tungt. Hon kan inte ligga på mage eller platt på rygg och måste alltid palla upp med kuddar runt brösten när hon ska sova.

– Det värsta är de fantomsmärtor som kan drabba mig närsomhelst. Först sa läkarna att smärtorna berodde på ångest, men nu tror de att de kommer från brösten.

Allt som drabbat Milena Ramosevac har också påverkat henne psykiskt.

– Tidigare var jag känd som en glad tjej, men nu får jag ofta höra att jag ser sur ut. Jag har blivit hård och känslokall och brusar lätt upp för småsaker. Vissa dagar är jag nedstämd, tyst och sluten.

Förra sommaren blev hon sjukskriven med diagnosen ”utbrändhet efter långvarig psykisk belastning”. Sjukskrivningen har nu övergått till så kallat sjukbidrag som baseras på tidigare inkomster. Milena Ramosevac, som på grund av komplikationerna efter bröstoperationerna inte har kunnat arbeta mer än sammanlagt sex månader, får därför också lida ekonomiskt:

– Jag får ut 4 800 kronor per månad samt ett tillägg på 900 kronor eftersom jag har barn.

Milena Ramosevac är undersköterska men tror inte att hon kan arbeta inom vården eftersom hon inte klarar av tunga lyft. Nu vill hon dels få hjälp mot smärtorna, dels få sin invaliditetsgrad fastställd.

– Jag vill omskola mig för att få ett jobb jag kan klara av och helt enkelt få tillbaka mitt liv! Jag tycker att det är märkligt att det inte har hänt någonting efter så lång tid. Hela tiden har jag slussats fram och tillbaka, säger hon.

Flera gånger under senaste året har hon uppsökt akutmottagningen på Sunderby sjukhus för sina smärtor och fick till sist en ny remiss till Umeå.

– Läkaren var mycket ärlig och berättade att det inte finns mycket mer som sjukvården kan göra. Smärtorna kommer förmodligen att mattas med åren, men det vet man ju aldrig.

Eftersom Milena Ramosevac är färdigbehandlad i Umeå blev hon hänvisad till Sunderby sjukhus (Bodens sjukhus där hon opererades första gången har stängts, red:s anm).

– Men där sa de att jag inte är deras patient och därför fick jag en remiss till vårdcentralen.

Carl-Johan Westborg, distriktsläkare på Björknäs vårdcentral i Boden, säger att det var naturligt att hon remitterades till vårdcentralen eftersom hon inte längre är ett fall för kirurgin.

– Nu måste vi först göra en ordentlig utredning av vilka behandlingar som kan hjälpa Milena. Jag tycker att det är märkligt att hon inte tidigare har erbjudits smärtrehabilitering, säger han.