- Vi fick välja bort alla sjuka embryon

Tre av Peters barn har dött före förlossningen. Nu får han och Lena chansen till ett friskt barn med en ny metod.

RELATIONER

Deras berättelse börjar 1985, då Peters

förra sambo blev gravid.

Allt såg bra ut till en början, men när det bara var en månad kvar till förlossningen, fick de veta att barnet inte hade utvecklats som det skulle.

Foto: BJÖRN WANHATALO

Bland annat var huvudet alldeles för litet för att det skulle kunna överleva. Barnet dog strax därefter i magen. För Peter kom det här naturligtvis som en chock.

- Man hade ju aldrig tänkt att det skulle sluta så. Visst är man orolig att något ska gå snett, men det går ändå inte att tänka att det ska hända en själv, berättar Peter i dag, femton år senare.

Peters sambo blev ganska snart gravid igen. Den här gången fick hon gå på tätare kontroller, och återigen såg allt bra ut ända fram till slutet, då barnets huvudmått började vika av kraftigt från normalkurvan. Efter ett akutsnitt levde pojken i en vecka.

Peter och hans sambo kunde inte ta sig igenom den här jobbiga tiden tillsammans, utan de separerade.

Peter träffade sin nuvarande sambo, Lena, 1994. Eftersom de båda var i 35-årsåldern, försökte de skaffa barn nästan direkt. När detta inte gick av sig självt, bestämde de sig för att på egen hand bekosta provrörsbefruktning. Efter fem misslyckade försök, var Lena fortfarande inte gravid.

- Det här var en fruktansvärt jobbig tid. Alla våra kompisar fick barn, och även om vi såklart inte var missunnsamma mot dem, kändes det ibland nästan svårt att glädja sig, säger Peter.

Peter ville heller inte att paret skulle prata för mycket med andra om försöken att bli med barn.

- Jag var väldigt skeptisk efter mina två döda barn. Jag trodde i och för sig att det hade varit något fel på kombinationen av mig och min förra sambo, men jag var ändå orolig att något skulle gå snett även för mig och Lena.

När paret gjort en sjätte provrörsbefruktning tog Lena närmast slentrianmässigt en graviditetstest - som var positiv! Och inte nog med det, Lena väntade tvillingar!

- Jag var så överlycklig att jag ville skrika till hela världen, men Peter höll mig tillbaks. Han ville först kolla att allt stod rätt till, berättar Lena.

Ultraljudsläkaren varnade direkt paret att

det ena barnet hade väldigt litet huvud.

Fostervattensprovet visade dock inget fel, men efter fler tester konstaterades att bägge barnen hade kromosomavvikelser. Samtidigt kunde

man inte utesluta att proven tagits på samma barn, och att ett av Lenas foster kanske ändå var helt friskt.

- Jag visste ju att det ena barnet var sjukt, men innerst inne var jag helt övertygad om att det andra skulle vara friskt, säger Lena.

Det ena barnet dog i Lenas mage i vecka 37. En vecka senare födde hon fram honom och hans bror Nils, som nu är fyra månader. Nils ser frisk ut, även om hans huvud kanske är lite mindre än normalt. Prover visade dock att han har samma kromosomfel som de andra barnen, och han bevakas noggrant av neurologer och har legat på intensiven flera gånger för allvarliga infektioner.

- Men han är ändå ett mirakel - tänk att han lever! jublar Lena.

Lena berättar att man inte vet riktigt hur Nils framtid blir.

- Han blir kanske lite långsammare i utvecklingen, men vad gör det? Han ger oss så mycket glädje och vi är så lyckliga över honom. Vi försöker leva som vanligt, och njuta av honom. I går till exempel, var en härlig dag, för då behövde vi inte åka till sjukhuset. Det var första gången på nästan två månader.

Efter Nils födelse kopplades genetiker in, och de kunde ganska snabbt se att Peter är bärare av en allvarlig kromosomavvikelse.

- Mitt i allt elände kändes det så otroligt skönt att äntligen få svaret på den här gåtan som vi undrat över i femton år, säger Peter.

Genetikerna på Karolinska sjukhuset i Stockholm berättade för Peter och Lena om PGD-metoden.

- Vi bestämde oss för att försöka direkt, eftersom jag är 41 år, säger Lena. Hon äter nu hormoner och man ska försöka göra provrörsbefruktningen under påsken. Lena är förväntansfull.

- Att ett barn som man bär i magen dör är något av det värsta man kan råka ut för. Jag hade aldrig orkat gå igenom fler graviditeter med det hotet hängande över mig. Därför känns det fantastiskt att vi nu har möjlighet att göra PGD och få ett friskt barn.

Hon berättar också att hon känner sig mycket mer positiv nu än innan hon blev gravid med Nils och hans bror Adam.

- Det känns helt annorlunda nu. Jag har inte

samma oro över om det blir ett barn eller inte.

Vi har ju i alla fall Nils!

Parets läkare, Elisabeth Blennow på Karolinska sjukhuset i Stockholm, berättar att PGD garanterar ett friskt barn, men att barnet fortfarande kan vara bärare av sjukdomen, precis som sin förälder.

- Vi gör av etiska skäl ingen urskiljning av detta i dag. Det skulle vara att gå ett steg för långt, säger hon.

Fakta/PGD

Malin Amalthier