Alfabetet kan bli skillnaden mellan liv och död i Nepal

RELATIONER

Bara 41 procent av Nepals flickor går i skolan.

Och att vara analfabet orsakar fattigdom och lidande.

– Flickorna luras lätt in i skadligt barnarbete och prostitution, säger Ingeborg Ekblom, informationschef på Unicef.

Sabitri, 14, (till vänter) slutade skolan när hon var åtta. Föräldrarna hade inte råd att låta henne gå kvar. Sita,13, (till höger) går i skolan för första gången. ”Jag vill bli socialarbetare och ta hand om sjuka.” Källa: Unicefs hemsida
Sabitri, 14, (till vänter) slutade skolan när hon var åtta. Föräldrarna hade inte råd att låta henne gå kvar. Sita,13, (till höger) går i skolan för första gången. ”Jag vill bli socialarbetare och ta hand om sjuka.” Källa: Unicefs hemsida

Pojkarna i Nepal får börja skolan först. Flickorna får sluta först. De måste sköta hushållet, passa småsyskon och arbeta på fälten.

Många förblir outbildade. Svenska Unicef stöttar sedan 1999 det så kallade Bal Shiksha-projektet och har medverkat till att 60 000 nepalesiska flickor fått gå i skolan. Trots detta saknar fortfarande många flickor i landet utbildning. Svenska Unicef bedriver därför en ny kampanj.
För flickan i Nepal var det ett framsteg att läsa skyltarna över bussarnas destination

Nära en miljard människor i världen kan varken läsa eller skriva. Två tredjedelar av dessa är kvinnor

Ett skolår för en flicka i Nepal kostar bara 100 kronor.

Utöver att läsa och skriva får flickorna grundkunskaper i i hälso- och sjukvård, i demokratifrågor och mänskliga rättigheter.

– Flickorna får chansen till ett värdigt liv – utan prostitution och barnslaveri, säger Ingeborg Ekblom.

1999 reste artisten och Unicefambassadören Lill Lindfors runt till avlägsna byar i Nepal och besökte flickskolor i Bal Shiksha-projektet.

Starkast intryck gjorde en ilsken, 16-årig flicka, som gick i skolan för första gången.

– Jag minns att hon var så arg. Arg på sina föräldrar och arg på att flickor nedvärderas. Jag frågade henne en sådan fånig fråga: ”Vad drömmer du om?” Hon svarade: ”Jag har slutat drömma. Drömmar tar mig ingen vart. Jag ser verkligheten.”

För flickan var det ett framsteg bara att kunna gå till busshållplatsen och läsa skyltarna över bussarnas destination.

Mary Mårtensson